Bästa bloggtipset!!
Äntligen har jag hittat dit!
Kika in på "Superbullen Lena"-bloggen!!
Heeeelt underbara bulleteckningar av matte Stinamaja och en massa kul text om Superbullen!
Ett exempel från bloggen:
Kika in på "Superbullen Lena"-bloggen!!
Heeeelt underbara bulleteckningar av matte Stinamaja och en massa kul text om Superbullen!
Ett exempel från bloggen:
Väldigt länge sedan...
...men nu tänkte jag uppdatera lite!!
Det har varit mycket "Asta" ett tag nu. Hon har ögonlysts (ua), varit på Svensk Vinnarutställning i Malmö, haft så ont i magen att hon inte kunde gå och följt med matte på Svenska Bullterrierklubbens uppfödarmöte! Vänta lite... Jag ska ta det lite långsamt!
Den 21 mars 2009 var det stor utställning i Malmö. Mamma, Asta och jag åkte dit. Totalt blev det bara sex miniatyrbullterrier där (en hane och fem tikar), men det var verkligen jättetrevligt att se de andra! Domare var Lars Adeheimer.
Asta blev "Bästa Tik-2" med kritiken:
Något stor tik. Bra öron och ögon. Väl utfyllt nosparti. Kunde varit bredare i fronten. Bra hals och skuldra. Allt för kort underarm. Bra ben, fötter och vinklar. Rör sig OK bak. Löst fram.
"Bäst i rasen" blev den lilla näpna tiken Thea (Isabull's Dorothea All Aound)!
När vi var ute och rastade hundarna hade Asta fått rinnig diarré. Jag tänkte att det var all stress av inomhusutställningen och alla hundarna, plus att hon hade smällt i sig ett halvt rökt ben under de närmsta dagarna. Under promenaden från Malmömässan till Centralstationen bajsade Asta två gånger. Eller hon försökte bajsa, men det bara rann ur henne.
När tåget kom och vi skulle gå ombord skulle jag lyfta ner Asta. Då ger hon ifrån sig ett gallskrik. Både mamma och jag stelnar till rejält och bara stirrar på henne. Höger bakben rör sig inte. Hon har dragit upp benet mot magen och vägrar stödja på benet. Hon vägrar gå. Vi tvingas bära henne upp på tåget och jag har en skakandes Asta i knät hela vägen till slutstation (fast efter drygt halva resan slappnar hon av betydligt och sträcker ut högerbenet).
Väl hemma stängde vi in de övriga hundarna för att låta Asta komma in själv. Hon står då blixtstilla i hallen med uppdraget högerben mot magen. Hon förmår sig att stappla in i hallen för att komma till oss, men där förblir hon stående. Till slut bär jag in henne till biabädden, men hon orkar inte lägga sig. I säkert tjugo minuter sitter hon i biabädden utan att röra en min.
Jag var alldeles ifrån mig av oro, för det syntes hur ledsen och hur ont Asta hade. Eftersom hon kissade själv och la sig ner själv beslutade vi att avvakta lite... och dagen efter var hon jättemycket bättre! När jag kom hem från jobbet berättades det att hon varit helt som vanligt och jag kunde själv se detsamma. Mamma är övertygad om att hon hade ett grymt allvarligt magknip bara, för vi har haft stenkoll på "vad den naturliga vägen lämnar" och ingenting som kan ha stört har kommit ut. Jag tror att det var ett rökt ben som spökade, så det är helt slut med sånt här i huset!!
Helgen efter följde lilla Asta med till Jönköping istället. Där bodde vi en natt på hotell och var sedan på Svenska Bullterrierklubbens uppfödar-/avelsarbetesmöte.
Vi åkte upp till Jönköping med buss och det gick alldeles utmärkt! Både Asta och jag var lite trötta, så det var lugnt. Asta hade fått en egen kupé med sig. En sportbag som jag lagt hennes favorittygkorg i!
När vi kom fram till Jönköping tog det bara två minuter att gå till hotellet vi skulle bo på. Vi fick ett rum några våningar upp, så det blev till att gilla läget och åka hiss! ...gilla läget för matte, för Asta hade inga problem med den!
När jag öppnade dörren till rummet gav jag ifrån mig ett "MEN ÅÅÅH!!" för att snabbt därefter kolla om någon sett eller hört. Inne på rummet hade personalen nämligen ställt en hundkorg, med tillhörande fleecefilt, en matskål och en vattenskål! :-D
Snacka om att bli positivt överraskad! I vanliga fall tycker jag man blir hänvisad till "en garderob i utkanten av hotellet" som hundägare, men detta var ju helt underbart! :-D Hotellet var SCANDIC PORTALEN men hon i receptionen att detta skulle vara standarden för alla Scandichotell, så det är mycket möjligt att alla Scandichotell välkomnar hundägare på detta vis!
På mötet var hon helt enastående. Lugn och sansad, ute i varje paus och sprang av sig, men varje inomhussession sov hon igenom. Hur smidig som helst!
Hem åkte vi med tåg. Det blev två byten, men det gick bra. Vi var trötta båda två, så det var inget onödigt strul!
Nu har jag uppdaterat lite i alla fall!
/Akka
Det har varit mycket "Asta" ett tag nu. Hon har ögonlysts (ua), varit på Svensk Vinnarutställning i Malmö, haft så ont i magen att hon inte kunde gå och följt med matte på Svenska Bullterrierklubbens uppfödarmöte! Vänta lite... Jag ska ta det lite långsamt!
Den 21 mars 2009 var det stor utställning i Malmö. Mamma, Asta och jag åkte dit. Totalt blev det bara sex miniatyrbullterrier där (en hane och fem tikar), men det var verkligen jättetrevligt att se de andra! Domare var Lars Adeheimer.
Asta blev "Bästa Tik-2" med kritiken:
Något stor tik. Bra öron och ögon. Väl utfyllt nosparti. Kunde varit bredare i fronten. Bra hals och skuldra. Allt för kort underarm. Bra ben, fötter och vinklar. Rör sig OK bak. Löst fram.
"Bäst i rasen" blev den lilla näpna tiken Thea (Isabull's Dorothea All Aound)!
När vi var ute och rastade hundarna hade Asta fått rinnig diarré. Jag tänkte att det var all stress av inomhusutställningen och alla hundarna, plus att hon hade smällt i sig ett halvt rökt ben under de närmsta dagarna. Under promenaden från Malmömässan till Centralstationen bajsade Asta två gånger. Eller hon försökte bajsa, men det bara rann ur henne.
När tåget kom och vi skulle gå ombord skulle jag lyfta ner Asta. Då ger hon ifrån sig ett gallskrik. Både mamma och jag stelnar till rejält och bara stirrar på henne. Höger bakben rör sig inte. Hon har dragit upp benet mot magen och vägrar stödja på benet. Hon vägrar gå. Vi tvingas bära henne upp på tåget och jag har en skakandes Asta i knät hela vägen till slutstation (fast efter drygt halva resan slappnar hon av betydligt och sträcker ut högerbenet).
Väl hemma stängde vi in de övriga hundarna för att låta Asta komma in själv. Hon står då blixtstilla i hallen med uppdraget högerben mot magen. Hon förmår sig att stappla in i hallen för att komma till oss, men där förblir hon stående. Till slut bär jag in henne till biabädden, men hon orkar inte lägga sig. I säkert tjugo minuter sitter hon i biabädden utan att röra en min.
Jag var alldeles ifrån mig av oro, för det syntes hur ledsen och hur ont Asta hade. Eftersom hon kissade själv och la sig ner själv beslutade vi att avvakta lite... och dagen efter var hon jättemycket bättre! När jag kom hem från jobbet berättades det att hon varit helt som vanligt och jag kunde själv se detsamma. Mamma är övertygad om att hon hade ett grymt allvarligt magknip bara, för vi har haft stenkoll på "vad den naturliga vägen lämnar" och ingenting som kan ha stört har kommit ut. Jag tror att det var ett rökt ben som spökade, så det är helt slut med sånt här i huset!!
Helgen efter följde lilla Asta med till Jönköping istället. Där bodde vi en natt på hotell och var sedan på Svenska Bullterrierklubbens uppfödar-/avelsarbetesmöte.
Vi åkte upp till Jönköping med buss och det gick alldeles utmärkt! Både Asta och jag var lite trötta, så det var lugnt. Asta hade fått en egen kupé med sig. En sportbag som jag lagt hennes favorittygkorg i!
"Snacka om kunglig bädd," tyckte Asta.
När vi kom fram till Jönköping tog det bara två minuter att gå till hotellet vi skulle bo på. Vi fick ett rum några våningar upp, så det blev till att gilla läget och åka hiss! ...gilla läget för matte, för Asta hade inga problem med den!
När jag öppnade dörren till rummet gav jag ifrån mig ett "MEN ÅÅÅH!!" för att snabbt därefter kolla om någon sett eller hört. Inne på rummet hade personalen nämligen ställt en hundkorg, med tillhörande fleecefilt, en matskål och en vattenskål! :-D
"Wiiiiiiiiiiih!" tyckte både Asta och jag.
Snacka om att bli positivt överraskad! I vanliga fall tycker jag man blir hänvisad till "en garderob i utkanten av hotellet" som hundägare, men detta var ju helt underbart! :-D Hotellet var SCANDIC PORTALEN men hon i receptionen att detta skulle vara standarden för alla Scandichotell, så det är mycket möjligt att alla Scandichotell välkomnar hundägare på detta vis!
På mötet var hon helt enastående. Lugn och sansad, ute i varje paus och sprang av sig, men varje inomhussession sov hon igenom. Hur smidig som helst!
Hem åkte vi med tåg. Det blev två byten, men det gick bra. Vi var trötta båda två, så det var inget onödigt strul!
Nu har jag uppdaterat lite i alla fall!
/Akka
För alla "bulleälskare" som saltar...
Här är en tävling för er!
http://mammacarola.blogg.se/2009/march/tavling-1.html
Fast å andra sidan... Ställ inte upp, för jag är jäkligt sugen på priset själv! <3
/Akka
http://mammacarola.blogg.se/2009/march/tavling-1.html
Fast å andra sidan... Ställ inte upp, för jag är jäkligt sugen på priset själv! <3
/Akka
Ett väder som "killar"
Idag haglade det! Det är verkligen ett väder som kittlas! Ljudet av de små, små iskulorna som dansar ner på marken skapar ett ljud som killar i öronen! De små, små bollarna nästan kittlar i ögonen också!
Det är helt enkelt ett busväder!
Det är helt enkelt ett busväder!
Nu är det upp till mig...
Just nu har jag tagit över kassörrollen på riktigt. Vår brukshundsklubbs ekonomi hänger på mig... Läskigt, men jag ska verkligen göra mitt allra bästa! <3
Älskade Asta och jag efter lydnadstävling på klubben!
/Akka
Älskade Asta och jag efter lydnadstävling på klubben!
/Akka
Fredag den 13:e
Idag är otursdagen, men det känns inte som så mycket otur. Mitt fotointresse har kommit tillbaka!
Den torka som funnits hos mig släppte lite igår och ännu mer idag. Asta tyckte det var måttligt kul att tvingas posera och ställa sig på konstiga ställen, men det betalade sig bra. Några av dagens bilder blev faktiskt jättefina, men det dröjer nog ett tag till innan det känns helt rätt igen!
Måste bara visa upp min favorit från dagen. Den tyckte Asta var extra jobbig att göra för hon hade inte lust att stanna kvar. Istället ville hon fortsätta att springa efter matte. Jag tror det är därför den blev så bra! Blicken är så pigg och förväntansfull!
/Akka
Ps! Fler bilder finns i Astas egna blogg: Astas (nya) krypin!
Den torka som funnits hos mig släppte lite igår och ännu mer idag. Asta tyckte det var måttligt kul att tvingas posera och ställa sig på konstiga ställen, men det betalade sig bra. Några av dagens bilder blev faktiskt jättefina, men det dröjer nog ett tag till innan det känns helt rätt igen!
Måste bara visa upp min favorit från dagen. Den tyckte Asta var extra jobbig att göra för hon hade inte lust att stanna kvar. Istället ville hon fortsätta att springa efter matte. Jag tror det är därför den blev så bra! Blicken är så pigg och förväntansfull!
Till sist måste jag bara tacka för att alla är så snälla och uppmuntrande efter att det inte gått så bra med sökningarna! Ni är underbara allihopa! <3
/Akka
Ps! Fler bilder finns i Astas egna blogg: Astas (nya) krypin!
Rev ut mig direkt ...igen!
I onsdags åkte jag upp till Göteborg för att på torsdagen göra teaterprov.
Det var samling redan på kvällen på onsdagen och då fick vi som var där reda på när vi skulle få göra proven och vilka nummer vi hade. Jag fick nummer 242 och skulle bli först ut i ett av juryrummen. Det kändes lite jobbigt. Inte roligt att vara först!
Vi blev tilldelade motläsare och visade runt. Min motläsare var en mycket trevlig tjej från ettan!
Klockan 07:55 var jag på skolan och klockan 08:00 fick jag gå in i ett förberedelserum (preprum) och skrika av mig, tagga och göra mig redo. Det kändes som om kroppen inte alls hade vaknat färdigt, även om jag tryckt i mig en massa frukost för att verkligen vara i form. Istället var det enda jag kände "Jag har ätit en massa fil imorse." -inte särskilt taggande kan jag säga!
Cirka 08:30 blev jag hämtad från "preppen" för att bli förd till juryn. Min motläsare gick in först för att kolla läget och kom ut med beskedet att jag skulle vänta cirka fem minuter till. Vet ni vad? Då erbjuder hon massage! Avslappnande och uppiggande! Ryggen och nacken var helt som nya efteråt! Snacka om helt perfekt motläsare!! (Fast alla verkade faktiskt grymt trevliga.)
Väl inne hos juryn kände jag att jag gick på halvfart med en text som hade potential, men inte var färdig. :-(
Efteråt blev det till att vänta i fyra timmar, drygt, för att få veta att "nej, det räckte inte"...
Dock var det trevligt, för två personer från Luleå (alltså som gjorde prov med mig där) var på audition samtidigt och ytterligare en tjej från Luleådagen kom och hälsade på! Vi hade jättetrevligt och fick några nya vänner också!
Hemresan var däremot mindre rolig...
Eftersom jag inte gick vidare till prov två, som hölls på eftermiddagen, bokade jag om min tågbiljett till ett tidigare tåg. Jag gick och åt, men satt sedan i drygt en timme på stationen. När väl mitt tåg kom blev jag väldigt fundersam.
"Är det bara jag som ska med?"
Jag frågade en ur personalen om det inte var detta tåget som gick till Kalmar/Växjö/Etc. Svaret jag får gör mig iskall.
"Nej, detta tåget kommer från Kalmar. Det gick ett tåg dit för 15 minuter sedan."
DÅ kom frustrationen, ilskan och tårarna. HUR KUNDE JAG VARA SÅ JÄVLA KLANTIG ATT JAG TITTADE PÅ ANKOMMANDE TÅG OCH INTE AVGÅENDE TÅG??!!
Så det var bara att köpa en ny biljett, sitta och vänta ytterligare två timmar för att sedan komma hem sent. "BLÄ!" säger jag ...men jag kommer i alla fall inte att göra om det!
Väl hemma blev Asta kanonglad och jag fick en supersöt och go liten bulla i famnen! Det värmde! <3
/Akka
Det var samling redan på kvällen på onsdagen och då fick vi som var där reda på när vi skulle få göra proven och vilka nummer vi hade. Jag fick nummer 242 och skulle bli först ut i ett av juryrummen. Det kändes lite jobbigt. Inte roligt att vara först!
Vi blev tilldelade motläsare och visade runt. Min motläsare var en mycket trevlig tjej från ettan!
Klockan 07:55 var jag på skolan och klockan 08:00 fick jag gå in i ett förberedelserum (preprum) och skrika av mig, tagga och göra mig redo. Det kändes som om kroppen inte alls hade vaknat färdigt, även om jag tryckt i mig en massa frukost för att verkligen vara i form. Istället var det enda jag kände "Jag har ätit en massa fil imorse." -inte särskilt taggande kan jag säga!
Cirka 08:30 blev jag hämtad från "preppen" för att bli förd till juryn. Min motläsare gick in först för att kolla läget och kom ut med beskedet att jag skulle vänta cirka fem minuter till. Vet ni vad? Då erbjuder hon massage! Avslappnande och uppiggande! Ryggen och nacken var helt som nya efteråt! Snacka om helt perfekt motläsare!! (Fast alla verkade faktiskt grymt trevliga.)
Väl inne hos juryn kände jag att jag gick på halvfart med en text som hade potential, men inte var färdig. :-(
Efteråt blev det till att vänta i fyra timmar, drygt, för att få veta att "nej, det räckte inte"...
Dock var det trevligt, för två personer från Luleå (alltså som gjorde prov med mig där) var på audition samtidigt och ytterligare en tjej från Luleådagen kom och hälsade på! Vi hade jättetrevligt och fick några nya vänner också!
Hemresan var däremot mindre rolig...
Eftersom jag inte gick vidare till prov två, som hölls på eftermiddagen, bokade jag om min tågbiljett till ett tidigare tåg. Jag gick och åt, men satt sedan i drygt en timme på stationen. När väl mitt tåg kom blev jag väldigt fundersam.
"Är det bara jag som ska med?"
Jag frågade en ur personalen om det inte var detta tåget som gick till Kalmar/Växjö/Etc. Svaret jag får gör mig iskall.
"Nej, detta tåget kommer från Kalmar. Det gick ett tåg dit för 15 minuter sedan."
DÅ kom frustrationen, ilskan och tårarna. HUR KUNDE JAG VARA SÅ JÄVLA KLANTIG ATT JAG TITTADE PÅ ANKOMMANDE TÅG OCH INTE AVGÅENDE TÅG??!!
Så det var bara att köpa en ny biljett, sitta och vänta ytterligare två timmar för att sedan komma hem sent. "BLÄ!" säger jag ...men jag kommer i alla fall inte att göra om det!
Väl hemma blev Asta kanonglad och jag fick en supersöt och go liten bulla i famnen! Det värmde! <3
/Akka
Nu bär det snart iväg...
Sista teaterhögskolan. Sista chansen.
Ska det gå lika dåligt som i Luleå och Malmö eller kan jag vända trenden...?
Hoppas verkligen att kunna komma tillbaka i form igen.
Känns pirrigt och nervigt, men ska bli spännande... ;-)
Wish me luck!!
/Akka
Ska det gå lika dåligt som i Luleå och Malmö eller kan jag vända trenden...?
Hoppas verkligen att kunna komma tillbaka i form igen.
Känns pirrigt och nervigt, men ska bli spännande... ;-)
Wish me luck!!
/Akka
GRRRRRRRRAAAAAAH!
Usch! Blir så trött!
Varför kan allt bara inte fungera precis som jag vill?
Det gick inte jättedåligt i Malmö, jag är hyffsat nöjd med det jag gjorde, men det gick helt enkelt inte tillräckligt bra.
Vi var cirka 50 personer som alla gjorde vårt bästa för att imponera på juryn. Enbart 10-15 stycken gick vidare till prov två. Direkt när listan kom upp på vilka som gått vidare blev det stockning framför dörren. Jag vågade nästan inte gå fram. När jag väl närmade mig såg jag snabbt att jag inte var bland de lycklliga få som fick visa mer. Jag hade ett tvåsiffrigt nummer och listan bestod av enbart tresiffriga nummer ...bortsätt från ett nummer som var lägre än mitt.
Jaja. På ett sätt känns det faktiskt bra. Hur då? Jo, jag använde nämligen en monolog som gått bra både i Göteborg förra året och i Stockholm detta året. Nu började jag tappa självförtroendet lite, jag trodde att det kanske hängde på den monologen. Att det var det enda jag kunde. I Göteborg måste jag byta ut den och nu, eftersom den inte lyckades i Malmö, vet jag att om jag inte går vidare i Göteborg så hängde det inte på den monologen.
Jag SKA visa att jag kan annat än den!!
Varför kan allt bara inte fungera precis som jag vill?
Det gick inte jättedåligt i Malmö, jag är hyffsat nöjd med det jag gjorde, men det gick helt enkelt inte tillräckligt bra.
Vi var cirka 50 personer som alla gjorde vårt bästa för att imponera på juryn. Enbart 10-15 stycken gick vidare till prov två. Direkt när listan kom upp på vilka som gått vidare blev det stockning framför dörren. Jag vågade nästan inte gå fram. När jag väl närmade mig såg jag snabbt att jag inte var bland de lycklliga få som fick visa mer. Jag hade ett tvåsiffrigt nummer och listan bestod av enbart tresiffriga nummer ...bortsätt från ett nummer som var lägre än mitt.
Jaja. På ett sätt känns det faktiskt bra. Hur då? Jo, jag använde nämligen en monolog som gått bra både i Göteborg förra året och i Stockholm detta året. Nu började jag tappa självförtroendet lite, jag trodde att det kanske hängde på den monologen. Att det var det enda jag kunde. I Göteborg måste jag byta ut den och nu, eftersom den inte lyckades i Malmö, vet jag att om jag inte går vidare i Göteborg så hängde det inte på den monologen.
Jag SKA visa att jag kan annat än den!!
Magpirr och Luleårapport!
Nu närmar sig verkligen Malmö med stormsteg
...men innan jag skriver om det tänkte jag skriva om Luleå!
Lördagen 10 januari tog jag bussen upp till Stockholm. Väl där fick jag vänta på nattåget som skulle ta mig vidare till "norraste Norrland", Luleå! Eftersom jag inte alls varit imponerad av tågens liggvagnar hade jag valt att boka sittkupé. Något som jag inte kommer att göra om! Ni ska bara veta hur högljudda de är när de ropar ut stationerna! "NÄSTA BOLLNÄS!! BOLL-NÄS NÄSTA!!" Inte jättekul vid 2-3 på morgonen...
I alla fall lyckades jag sova lugnt nästan hela vägen och anlände i ett snöigt Luleå på söndagförmiddagen. Jag gillar Luleå! Där är det så himla lätt att hitta! Jag som är en virrpanna utan dess like lyckades hitta både hit och dit, med lätthet till och med! Deras gator går typ bara från norr till söder eller öst till väst... jag menar att det är ett symetriskt rutmönster alltihop! Inga gator ligger på tvären eller korsar diagonalt. Busenkelt!
Det Bed&Breakfast jag bodde på var kanonmysigt! Det rekommenderar jag stakt om ni ska bo billigt och bra i Luleå: Tinas rum.
Måndagen 12 januari var själva provdagen. Nervöst knatade jag iväg till teaterhögskolan och anlände cirka 20 minuter för tidigt. Där satt redan åtta andra. Vi började småprata lite. Konstaterade att ingen kom från Luleå ...bara en enda norrlänning till och med (och han kom bara från Hälsningland så han tyckte nästan inte att det räknades)! Efter mig kom fyra personer till. Det visade sig sedan vara alla. Vi blev bara 13 stycken!
När juryn och personalen kom för att presentera sig var de 10 stycken! Nästan lika många som oss! De började med att be om ursäkt för allt strul med ansökningarna på internet. Det var med största sannorlikhet på grund av strulet knappt hälften dök upp denna dagen. Sedan blev vi uppropade, fick provnummer och indelade i tre grupper. Jag fick nummer tre i grupp tre. Resten i min grupp var tre killar ("nummer 6, 9 & 12").
Efter indelningen hade i en halvtimmes uppvärmning. Det var riktigt uppmjukande och avslappnande.
Sedan var det dags för gruppimprovisationerna! Alla fick tydligen samma förutsättningar: "Ni bor i ett hyreshus. Om några minuter kommer en jurist för att hålla en omröstning om huset ska fortsätta att vara en hyresrätt eller om det ska bli en bostadsrätt. Vad gör ni? Var står ni i frågan?"
Först blev mitt huvud blankt. WOW! tänkte jag. Vad är detta för något? Hyresrätt? Bostadsrätt? Mer avancerat än jag trodde det skulle vara...
Vi bestämde oss i alla fall för att jag och en kille bodde i lägenheten som det hela utspelades i. Jag ville göra allt till bostadsrätt och han var inne på hyresrätt. Han bjuder in sina vänner från våningen under respektive över. Killen från våningen över är helt klart för hyresrätt och är fast beslutad att övertyga alla att rösta mot bostadsrätt. Killen i våningen under är den svagaste av dem alla. Jag vill få honom på min sida, medan kompisarna pressar honom åt sitt håll.
Det var det enda vi bestämde. Sedan samlade vi oss. Andades. Sen var det bara att gå in till juryn och se vad som hände!
Alla var jätteduktiga och jag hade jättekul! Efter vi hade spelat cirka sju minuter blev vi stoppade. Jag skulle nu spela olyckligt kär i en av killarna, han i sin tur skulle spela full, "min sambo" skulle spela rik och maktgalen och den siste killen skulle spela jättekär i mig. När vi spelat efter de nya förutsättningarna i några minuter bröt juryn igen. Denna gången skulle vi spela över jättemycket och göra allt i opera! DET blev otroligt flummigt och annorlunda, men var helt klart det roligaste jag gjort på länge. Då var det faktiskt lite svårt att hålla sig från att småle ibland. Alla var som sagt kanonduktiga och verkligen ett privilegie att få jobba med!
Efter improvisationerna skulle vi framföra varsin skröna, dikt eller liknande. Där var det inget förberedelserum och jag kände mig väldigt "tagen på sängen" när jag väl blev inkastad till juryn. Det kändes inte alls bra. Väldigt oförberett, men men...
Vi gick allihop och åt tillsammans. Mycket gott och mycket trevligt prat!
Klockan 11:45 var vi tillbaka på skolan för att nervöst invänta den lista som skulle tala om vilka som gått vidare till eftermiddagens prov. Klockan 12 fälldes domen!
Det kändes lite surt att 8 av 13 gick vidare och att inte få vara en av dem, men det är ju inget att göra åt. Det dumma är att man måste lämna skolan direkt om man inte går vidare. Så vi gjorde det. I dörren mötte jag en av killarna från min grupp som hade gått vidare. Jag grattade honom och önskade lycka till eftersom han var väl värd det efter vad jag sett. Han tackar och fortsätter på väg in då han vänder sig till oss en gång till:
"Förresten... Jag dansar i Let's Dance på TV4 nu på fredag. Ni får titta och hejja på mig och min partner! ...och rösta!"
Vi som inte gick vidare vandrade iväg och ältade allt i en hotellbar medan vi väntade på att lyckostarna skulle bli klara. Eftersom de var så få gick det väldigt fort. Det enda de skulle göra var dialoger i par.
Vi slöt upp med de som genomfört prov två vid en konstutställning. Det var verkligen *hrm* väldigt annorlunda fotografier... Minst sagt!
Det var mycket roligt och jag trodde verkligen inte att nio personer, som varit okända för varandra bara några timmar tidigare, skulle kunna ha så trevligt vid en middag! sedan visade det sig att åtta av oss åkte samma tåg hem ...så en massa prat och skratt blev det på hemresan! Mycket, mycket oväntat och fantastiskt! :-)
NU tillbaka till Malmö!!
Har pratat med en av Luleå-vännerna som gjort sitt prov idag. Han och en tjej från Luleåsökningen var där och det har gått kanonbra för dem hittills! Båda gick vidare till prov två som var direkt på eftermiddagen.
Han berättade hur två gick till, ganska så i detalj, och detta har gjort mig SÅ nervös!! Nu gäller det verkligen att plugga på min texter igen! Jag SKA sätta dem! Jag SKA visa dem vad jag kan!!!
Wiiiiiiiiii! Är riktigt äckligt pirrig i magen!
/Akka
...men innan jag skriver om det tänkte jag skriva om Luleå!
Lördagen 10 januari tog jag bussen upp till Stockholm. Väl där fick jag vänta på nattåget som skulle ta mig vidare till "norraste Norrland", Luleå! Eftersom jag inte alls varit imponerad av tågens liggvagnar hade jag valt att boka sittkupé. Något som jag inte kommer att göra om! Ni ska bara veta hur högljudda de är när de ropar ut stationerna! "NÄSTA BOLLNÄS!! BOLL-NÄS NÄSTA!!" Inte jättekul vid 2-3 på morgonen...
I alla fall lyckades jag sova lugnt nästan hela vägen och anlände i ett snöigt Luleå på söndagförmiddagen. Jag gillar Luleå! Där är det så himla lätt att hitta! Jag som är en virrpanna utan dess like lyckades hitta både hit och dit, med lätthet till och med! Deras gator går typ bara från norr till söder eller öst till väst... jag menar att det är ett symetriskt rutmönster alltihop! Inga gator ligger på tvären eller korsar diagonalt. Busenkelt!
Det Bed&Breakfast jag bodde på var kanonmysigt! Det rekommenderar jag stakt om ni ska bo billigt och bra i Luleå: Tinas rum.
Måndagen 12 januari var själva provdagen. Nervöst knatade jag iväg till teaterhögskolan och anlände cirka 20 minuter för tidigt. Där satt redan åtta andra. Vi började småprata lite. Konstaterade att ingen kom från Luleå ...bara en enda norrlänning till och med (och han kom bara från Hälsningland så han tyckte nästan inte att det räknades)! Efter mig kom fyra personer till. Det visade sig sedan vara alla. Vi blev bara 13 stycken!
När juryn och personalen kom för att presentera sig var de 10 stycken! Nästan lika många som oss! De började med att be om ursäkt för allt strul med ansökningarna på internet. Det var med största sannorlikhet på grund av strulet knappt hälften dök upp denna dagen. Sedan blev vi uppropade, fick provnummer och indelade i tre grupper. Jag fick nummer tre i grupp tre. Resten i min grupp var tre killar ("nummer 6, 9 & 12").
Efter indelningen hade i en halvtimmes uppvärmning. Det var riktigt uppmjukande och avslappnande.
Sedan var det dags för gruppimprovisationerna! Alla fick tydligen samma förutsättningar: "Ni bor i ett hyreshus. Om några minuter kommer en jurist för att hålla en omröstning om huset ska fortsätta att vara en hyresrätt eller om det ska bli en bostadsrätt. Vad gör ni? Var står ni i frågan?"
Först blev mitt huvud blankt. WOW! tänkte jag. Vad är detta för något? Hyresrätt? Bostadsrätt? Mer avancerat än jag trodde det skulle vara...
Vi bestämde oss i alla fall för att jag och en kille bodde i lägenheten som det hela utspelades i. Jag ville göra allt till bostadsrätt och han var inne på hyresrätt. Han bjuder in sina vänner från våningen under respektive över. Killen från våningen över är helt klart för hyresrätt och är fast beslutad att övertyga alla att rösta mot bostadsrätt. Killen i våningen under är den svagaste av dem alla. Jag vill få honom på min sida, medan kompisarna pressar honom åt sitt håll.
Det var det enda vi bestämde. Sedan samlade vi oss. Andades. Sen var det bara att gå in till juryn och se vad som hände!
Alla var jätteduktiga och jag hade jättekul! Efter vi hade spelat cirka sju minuter blev vi stoppade. Jag skulle nu spela olyckligt kär i en av killarna, han i sin tur skulle spela full, "min sambo" skulle spela rik och maktgalen och den siste killen skulle spela jättekär i mig. När vi spelat efter de nya förutsättningarna i några minuter bröt juryn igen. Denna gången skulle vi spela över jättemycket och göra allt i opera! DET blev otroligt flummigt och annorlunda, men var helt klart det roligaste jag gjort på länge. Då var det faktiskt lite svårt att hålla sig från att småle ibland. Alla var som sagt kanonduktiga och verkligen ett privilegie att få jobba med!
Efter improvisationerna skulle vi framföra varsin skröna, dikt eller liknande. Där var det inget förberedelserum och jag kände mig väldigt "tagen på sängen" när jag väl blev inkastad till juryn. Det kändes inte alls bra. Väldigt oförberett, men men...
Vi gick allihop och åt tillsammans. Mycket gott och mycket trevligt prat!
Klockan 11:45 var vi tillbaka på skolan för att nervöst invänta den lista som skulle tala om vilka som gått vidare till eftermiddagens prov. Klockan 12 fälldes domen!
Det kändes lite surt att 8 av 13 gick vidare och att inte få vara en av dem, men det är ju inget att göra åt. Det dumma är att man måste lämna skolan direkt om man inte går vidare. Så vi gjorde det. I dörren mötte jag en av killarna från min grupp som hade gått vidare. Jag grattade honom och önskade lycka till eftersom han var väl värd det efter vad jag sett. Han tackar och fortsätter på väg in då han vänder sig till oss en gång till:
"Förresten... Jag dansar i Let's Dance på TV4 nu på fredag. Ni får titta och hejja på mig och min partner! ...och rösta!"
Anders & Kitty - © Foto:Mikael Schulz/Agent Bauer/TV4
Vi som inte gick vidare vandrade iväg och ältade allt i en hotellbar medan vi väntade på att lyckostarna skulle bli klara. Eftersom de var så få gick det väldigt fort. Det enda de skulle göra var dialoger i par.
Vi slöt upp med de som genomfört prov två vid en konstutställning. Det var verkligen *hrm* väldigt annorlunda fotografier... Minst sagt!
Det var mycket roligt och jag trodde verkligen inte att nio personer, som varit okända för varandra bara några timmar tidigare, skulle kunna ha så trevligt vid en middag! sedan visade det sig att åtta av oss åkte samma tåg hem ...så en massa prat och skratt blev det på hemresan! Mycket, mycket oväntat och fantastiskt! :-)
NU tillbaka till Malmö!!
Har pratat med en av Luleå-vännerna som gjort sitt prov idag. Han och en tjej från Luleåsökningen var där och det har gått kanonbra för dem hittills! Båda gick vidare till prov två som var direkt på eftermiddagen.
Han berättade hur två gick till, ganska så i detalj, och detta har gjort mig SÅ nervös!! Nu gäller det verkligen att plugga på min texter igen! Jag SKA sätta dem! Jag SKA visa dem vad jag kan!!!
Wiiiiiiiiii! Är riktigt äckligt pirrig i magen!
/Akka
F-A-N rent ut sagt...
VAD ROLIGT DET VAR!!! :-D
Okej, denna gången var jag inte alls bra på mitt individuella prov, men improvisationen i Luleå var helt underbart rolig.
Jag hamnade i en grupp med tre kanonkillar!
Ska skriva mer om den härliga Luleåvistelsen när jag kommit hem... sitter just nu på Centralen i Stockholm och väntar på att bussen ska gå. ...och min internettid börjar ta slut! :-P
Okej, denna gången var jag inte alls bra på mitt individuella prov, men improvisationen i Luleå var helt underbart rolig.
Jag hamnade i en grupp med tre kanonkillar!
Ska skriva mer om den härliga Luleåvistelsen när jag kommit hem... sitter just nu på Centralen i Stockholm och väntar på att bussen ska gå. ...och min internettid börjar ta slut! :-P
Det blir Luleå
För jag gick inte vidare i Stockholm. Det känns faktiskt helt ok. Varför? Jo, för att jag vet att jag kan bättre.
För det första slarvade jag med inläsningen av texterna. Borde haft någon att bolla dialogen med till exempel, få mer idéer och synpunkter. Sen blev min skrivuppgift inte heller som den skulle. Så nästa år... Behöver jag säga att jag är grymt revanschsugen??!
Istället packar jag väskan för kallare väder och drar norr ut! Spännande med improvisationsprov! :-D
Luleå -Here I come!
För det första slarvade jag med inläsningen av texterna. Borde haft någon att bolla dialogen med till exempel, få mer idéer och synpunkter. Sen blev min skrivuppgift inte heller som den skulle. Så nästa år... Behöver jag säga att jag är grymt revanschsugen??!
Istället packar jag väskan för kallare väder och drar norr ut! Spännande med improvisationsprov! :-D
Luleå -Here I come!
Hemma igen
Nu är provomgång två avklarad. Det var jätteroligt!
Först hade vi en rörelselektion med läraren på skolan (som också sitter i juryn) och det var verkligen jättespännande! Det var lätt att glömma att resten av juryn satt och tittade på, men nu i efterhand så hoppas jag att de såg mitt engagemang och kanske inte *host host* hur allt verkligen såg ut! ;-)
Efter rörelselektionen skulle alla visa upp sina monologer för juryn. Jag var nummer sex eller sju av totalt 21 stycken. Jag fick agera en gång, motivera hur jag tänkt och sen var juryn nöjda.
Vi blev därefter indelade i par för att visa upp en dialog vi fått öva in. Det kändes spännande!
Sedan var dagen slut...
Tyvärr känns det som om det här var slutet på mitt sökande. Visserligen kunde det gått mycket sämre, men det känns inte som om jag lämnade något avtryck. Dessutom skulle vi lämna in en skrivuppgift som jag inte är helt nöjd med, så det var nog "adjöss och tack för fisken" för min del.
Roligt har det varit, en verklig erfarenhet! Nästa år vet jag också vad jag kan göra bättre... :-)
Kräkvarning!
Så känns det just nu. Blä!
Nej det är inte vinterkräksjukan eller influensa på gång. Bara vanligt enkelt illamående på grund av nervositet.
Har inte så bra vibbar om hur det ska gå i Stockholm, men jag ska, jag ska, jag SKA göra mitt allra yttersta för att inte få juryn att ändra uppfattning om mig!!
Nu ska jag skriva lite på den text som ska med imorgon, sen skas det packas... sen är det bara att invänta avgång imorgon... Huh!!
/Akka
Nej det är inte vinterkräksjukan eller influensa på gång. Bara vanligt enkelt illamående på grund av nervositet.
Har inte så bra vibbar om hur det ska gå i Stockholm, men jag ska, jag ska, jag SKA göra mitt allra yttersta för att inte få juryn att ändra uppfattning om mig!!
Nu ska jag skriva lite på den text som ska med imorgon, sen skas det packas... sen är det bara att invänta avgång imorgon... Huh!!
/Akka
Gott nytt 2009!
Tusen tack för alla fina jul- och nyårshälsningar! :-)
Ska ta mig i kragen och fixa ihop en "god fortsättning"-hälsning i alla fall!
Det är ni värda hela bunten! <3
Jag läste en annan blogg som beskrev ganska så bra hur jag kände för denna julen.
Den var kanske inte den roligaste, lugnaste eller mysiga jag haft. Hade jag fått bestämma skulle det vara mindre släktingar, mer "bara familjen" och lugnare... men jag kan ju inte alltid få bestämma!
Roligt var det i alla fall när min 7-åriga kusin spänner ögonen i Asta och frågar mig:
"VARFÖR skaffade du dig en SÅN DÄR hund?"
Han hade minsann också lagt märke till att Asta inte såg ut som de andra hundarna. Jag svarade ärligt:
"Jo för att jag tycker att hon och jag passar så bra ihop. Och så tycker jag att hon är så himla vacker såklart!"
Då tittade han väldigt skeptiskt på mig med höja ögonbryn. Ni vet en sån där "Nämen-allvarligt-jag-kan-inte-tro-du-menar-allvar"-blick. Sen säger han:
"TYCKER DU ATT RUMPAN ÄR FIN?? DEN ÄR JU JÄTTEFUL!!"
Jaha. Vad svarar man på det? ;-)
Jag sa att man visst inte behöver titta på rumpan, men min kusin tyckte i alla fall att rumpan var ett argument tillräckligt bra för att strunta i att köpa en bulle...
Anledningen är att det börjar dra ihop sig på allvar nu. Snart ska jag upp till Stockholm igen... sen Luleå... sen Malmö... sen Göteborg.
Börjar bli riktigt nervös nu. Tänk om inte alla texter sätter sig?
Därför går jag in i min lilla egna bubbla, utan kontakt med cybervärlden...
/Akka
Ska ta mig i kragen och fixa ihop en "god fortsättning"-hälsning i alla fall!
Det är ni värda hela bunten! <3
Jag läste en annan blogg som beskrev ganska så bra hur jag kände för denna julen.
Den var kanske inte den roligaste, lugnaste eller mysiga jag haft. Hade jag fått bestämma skulle det vara mindre släktingar, mer "bara familjen" och lugnare... men jag kan ju inte alltid få bestämma!
Roligt var det i alla fall när min 7-åriga kusin spänner ögonen i Asta och frågar mig:
"VARFÖR skaffade du dig en SÅN DÄR hund?"
Han hade minsann också lagt märke till att Asta inte såg ut som de andra hundarna. Jag svarade ärligt:
"Jo för att jag tycker att hon och jag passar så bra ihop. Och så tycker jag att hon är så himla vacker såklart!"
Då tittade han väldigt skeptiskt på mig med höja ögonbryn. Ni vet en sån där "Nämen-allvarligt-jag-kan-inte-tro-du-menar-allvar"-blick. Sen säger han:
"TYCKER DU ATT RUMPAN ÄR FIN?? DEN ÄR JU JÄTTEFUL!!"
Jaha. Vad svarar man på det? ;-)
Jag sa att man visst inte behöver titta på rumpan, men min kusin tyckte i alla fall att rumpan var ett argument tillräckligt bra för att strunta i att köpa en bulle...
- - - - - - - - - - - - - - -
Nu var det länge sedan jag skrev...Anledningen är att det börjar dra ihop sig på allvar nu. Snart ska jag upp till Stockholm igen... sen Luleå... sen Malmö... sen Göteborg.
Börjar bli riktigt nervös nu. Tänk om inte alla texter sätter sig?
Därför går jag in i min lilla egna bubbla, utan kontakt med cybervärlden...
/Akka
