Akka

Äntligen har jag hittat dit!

Kika in på "Superbullen Lena"-bloggen!!
Heeeelt underbara bulleteckningar av matte Stinamaja och en massa kul text om Superbullen!

Ett exempel från bloggen:

I onsdags åkte jag upp till Göteborg för att på torsdagen göra teaterprov.

Det var samling redan på kvällen på onsdagen och då fick vi som var där reda på när vi skulle få göra proven och vilka nummer vi hade. Jag fick nummer 242 och skulle bli först ut i ett av juryrummen. Det kändes lite jobbigt. Inte roligt att vara först!

Vi blev tilldelade motläsare och visade runt. Min motläsare var en mycket trevlig tjej från ettan!

Klockan 07:55 var jag på skolan och klockan 08:00 fick jag gå in i ett förberedelserum (preprum) och skrika av mig, tagga och göra mig redo. Det kändes som om kroppen inte alls hade vaknat färdigt, även om jag tryckt i mig en massa frukost för att verkligen vara i form. Istället var det enda jag kände "Jag har ätit en massa fil imorse." -inte särskilt taggande kan jag säga!

Cirka 08:30 blev jag hämtad från "preppen" för att bli förd till juryn. Min motläsare gick in först för att kolla läget och kom ut med beskedet att jag skulle vänta cirka fem minuter till. Vet ni vad? Då erbjuder hon massage! Avslappnande och uppiggande! Ryggen och nacken var helt som nya efteråt! Snacka om helt perfekt motläsare!! (Fast alla verkade faktiskt grymt trevliga.)

Väl inne hos juryn kände jag att jag gick på halvfart med en text som hade potential, men inte var färdig. :-(

Efteråt blev det till att vänta i fyra timmar, drygt, för att få veta att "nej, det räckte inte"...

Dock var det trevligt, för två personer från Luleå (alltså som gjorde prov med mig där) var på audition samtidigt och ytterligare en tjej från Luleådagen kom och hälsade på! Vi hade jättetrevligt och fick några nya vänner också!

Hemresan var däremot mindre rolig...

Eftersom jag inte gick vidare till prov två, som hölls på eftermiddagen, bokade jag om min tågbiljett till ett tidigare tåg. Jag gick och åt, men satt sedan i drygt en timme på stationen. När väl mitt tåg kom blev jag väldigt fundersam.

"Är det bara jag som ska med?"

Jag frågade en ur personalen om det inte var detta tåget som gick till Kalmar/Växjö/Etc. Svaret jag får gör mig iskall.

"Nej, detta tåget kommer från Kalmar. Det gick ett tåg dit för 15 minuter sedan."

DÅ kom frustrationen, ilskan och tårarna. HUR KUNDE JAG VARA SÅ JÄVLA KLANTIG ATT JAG TITTADE PÅ ANKOMMANDE TÅG OCH INTE AVGÅENDE TÅG??!!

Så det var bara att köpa en ny biljett, sitta och vänta ytterligare två timmar för att sedan komma hem sent. "BLÄ!" säger jag ...men jag kommer i alla fall inte att göra om det!

Väl hemma blev Asta kanonglad och jag fick en supersöt och go liten bulla i famnen! Det värmde! <3

/Akka

Sista teaterhögskolan. Sista chansen.

Ska det gå lika dåligt som i Luleå och Malmö eller kan jag vända trenden...?

Hoppas verkligen att kunna komma tillbaka i form igen.

Känns pirrigt och nervigt, men ska bli spännande... ;-)

Wish me luck!!

/Akka

Usch! Blir så trött!

Varför kan allt bara inte fungera precis som jag vill?

Det gick inte jättedåligt i Malmö, jag är hyffsat nöjd med det jag gjorde, men det gick helt enkelt inte tillräckligt bra.

Vi var cirka 50 personer som alla gjorde vårt bästa för att imponera på juryn. Enbart 10-15 stycken gick vidare till prov två. Direkt när listan kom upp på vilka som gått vidare blev det stockning framför dörren. Jag vågade nästan inte gå fram. När jag väl närmade mig såg jag snabbt att jag inte var bland de lycklliga få som fick visa mer. Jag hade ett tvåsiffrigt nummer och listan bestod av enbart tresiffriga nummer ...bortsätt från ett nummer som var lägre än mitt.

Jaja. På ett sätt känns det faktiskt bra. Hur då? Jo, jag använde nämligen en monolog som gått bra både i Göteborg förra året och i Stockholm detta året. Nu började jag tappa självförtroendet lite, jag trodde att det kanske hängde på den monologen. Att det var det enda jag kunde. I Göteborg måste jag byta ut den och nu, eftersom den inte lyckades i Malmö, vet jag att om jag inte går vidare i Göteborg så hängde det inte på den monologen.

Jag SKA visa att jag kan annat än den!!

Nu närmar sig verkligen Malmö med stormsteg
...men innan jag skriver om det tänkte jag skriva om Luleå!

Lördagen 10 januari tog jag bussen upp till Stockholm. Väl där fick jag vänta på nattåget som skulle ta mig vidare till "norraste Norrland", Luleå! Eftersom jag inte alls varit imponerad av tågens liggvagnar hade jag valt att boka sittkupé. Något som jag inte kommer att göra om! Ni ska bara veta hur högljudda de är när de ropar ut stationerna! "NÄSTA BOLLNÄS!! BOLL-NÄS NÄSTA!!" Inte jättekul vid 2-3 på morgonen...

I alla fall lyckades jag sova lugnt nästan hela vägen och anlände i ett snöigt Luleå på söndagförmiddagen. Jag gillar Luleå! Där är det så himla lätt att hitta! Jag som är en virrpanna utan dess like lyckades hitta både hit och dit, med lätthet till och med! Deras gator går typ bara från norr till söder eller öst till väst... jag menar att det är ett symetriskt rutmönster alltihop! Inga gator ligger på tvären eller korsar diagonalt. Busenkelt!

Det Bed&Breakfast jag bodde på var kanonmysigt! Det rekommenderar jag stakt om ni ska bo billigt och bra i Luleå: Tinas rum.

Måndagen 12 januari var själva provdagen. Nervöst knatade jag iväg till teaterhögskolan och anlände cirka 20 minuter för tidigt. Där satt redan åtta andra. Vi började småprata lite. Konstaterade att ingen kom från Luleå ...bara en enda norrlänning till och med (och han kom bara från Hälsningland så han tyckte nästan inte att det räknades)! Efter mig kom fyra personer till. Det visade sig sedan vara alla. Vi blev bara 13 stycken!

När juryn och personalen kom för att presentera sig var de 10 stycken! Nästan lika många som oss! De började med att be om ursäkt för allt strul med ansökningarna på internet. Det var med största sannorlikhet på grund av strulet knappt hälften dök upp denna dagen. Sedan blev vi uppropade, fick provnummer och indelade i tre grupper. Jag fick nummer tre i grupp tre. Resten i min grupp var tre killar ("nummer 6, 9 & 12").

Efter indelningen hade i en halvtimmes uppvärmning. Det var riktigt uppmjukande och avslappnande.

Sedan var det dags för gruppimprovisationerna! Alla fick tydligen samma förutsättningar: "Ni bor i ett hyreshus. Om några minuter kommer en jurist för att hålla en omröstning om huset ska fortsätta att vara en hyresrätt eller om det ska bli en bostadsrätt. Vad gör ni? Var står ni i frågan?"

Först blev mitt huvud blankt. WOW! tänkte jag. Vad är detta för något? Hyresrätt? Bostadsrätt? Mer avancerat än jag trodde det skulle vara...

Vi bestämde oss i alla fall för att jag och en kille bodde i lägenheten som det hela utspelades i. Jag ville göra allt till bostadsrätt och han var inne på hyresrätt. Han bjuder in sina vänner från våningen under respektive över. Killen från våningen över är helt klart för hyresrätt och är fast beslutad att övertyga alla att rösta mot bostadsrätt. Killen i våningen under är den svagaste av dem alla. Jag vill få honom på min sida, medan kompisarna pressar honom åt sitt håll.

Det var det enda vi bestämde. Sedan samlade vi oss. Andades. Sen var det bara att gå in till juryn och se vad som hände!

Alla var jätteduktiga och jag hade jättekul! Efter vi hade spelat cirka sju minuter blev vi stoppade. Jag skulle nu spela olyckligt kär i en av killarna, han i sin tur skulle spela full, "min sambo" skulle spela rik och maktgalen och den siste killen skulle spela jättekär i mig. När vi spelat efter de nya förutsättningarna i några minuter bröt juryn igen. Denna gången skulle vi spela över jättemycket och göra allt i opera! DET blev otroligt flummigt och annorlunda, men var helt klart det roligaste jag gjort på länge. Då var det faktiskt lite svårt att hålla sig från att småle ibland. Alla var som sagt kanonduktiga och verkligen ett privilegie att få jobba med!

Efter improvisationerna skulle vi framföra varsin skröna, dikt eller liknande. Där var det inget förberedelserum och jag kände mig väldigt "tagen på sängen" när jag väl blev inkastad till juryn. Det kändes inte alls bra. Väldigt oförberett, men men...

Vi gick allihop och åt tillsammans. Mycket gott och mycket trevligt prat!

Klockan 11:45 var vi tillbaka på skolan för att nervöst invänta den lista som skulle tala om vilka som gått vidare till eftermiddagens prov. Klockan 12 fälldes domen!

Det kändes lite surt att 8 av 13 gick vidare och att inte få vara en av dem, men det är ju inget att göra åt. Det dumma är att man måste lämna skolan direkt om man inte går vidare. Så vi gjorde det. I dörren mötte jag en av killarna från min grupp som hade gått vidare. Jag grattade honom och önskade lycka till eftersom han var väl värd det efter vad jag sett. Han tackar och fortsätter på väg in då han vänder sig till oss en gång till:

"Förresten... Jag dansar i Let's Dance på TV4 nu på fredag. Ni får titta och hejja på mig och min partner! ...och rösta!"


Vi som inte gick vidare vandrade iväg och ältade allt i en hotellbar medan vi väntade på att lyckostarna skulle bli klara. Eftersom de var så få gick det väldigt fort. Det enda de skulle göra var dialoger i par.

Vi slöt upp med de som genomfört prov två vid en konstutställning. Det var verkligen *hrm* väldigt annorlunda fotografier... Minst sagt!

Det var mycket roligt och jag trodde verkligen inte att nio personer, som varit okända för varandra bara några timmar tidigare, skulle kunna ha så trevligt vid en middag! sedan visade det sig att åtta av oss åkte samma tåg hem ...så en massa prat och skratt blev det på hemresan! Mycket, mycket oväntat och fantastiskt! :-)

NU tillbaka till Malmö!!

Har pratat med en av Luleå-vännerna som gjort sitt prov idag. Han och en tjej från Luleåsökningen var där och det har gått kanonbra för dem hittills! Båda gick vidare till prov två som var direkt på eftermiddagen.

Han berättade hur två gick till, ganska så i detalj, och detta har gjort mig SÅ nervös!! Nu gäller det verkligen att plugga på min texter igen! Jag SKA sätta dem! Jag SKA visa dem vad jag kan!!!

Wiiiiiiiiii! Är riktigt äckligt pirrig i magen!

/Akka

VAD ROLIGT DET VAR!!! :-D

Okej, denna gången var jag inte alls bra på mitt individuella prov, men improvisationen i Luleå var helt underbart rolig.
Jag hamnade i en grupp med tre kanonkillar!

Ska skriva mer om den härliga Luleåvistelsen när jag kommit hem... sitter just nu på Centralen i Stockholm och väntar på att bussen ska gå. ...och min internettid börjar ta slut! :-P

För jag gick inte vidare i Stockholm. Det känns faktiskt helt ok. Varför? Jo, för att jag vet att jag kan bättre.

För det första slarvade jag med inläsningen av texterna. Borde haft någon att bolla dialogen med till exempel, få mer idéer och synpunkter. Sen blev min skrivuppgift inte heller som den skulle. Så nästa år... Behöver jag säga att jag är grymt revanschsugen??!

Istället packar jag väskan för kallare väder och drar norr ut! Spännande med improvisationsprov! :-D

Luleå -Here I come!

Nu är provomgång två avklarad. Det var jätteroligt!

Så känns det just nu. Blä!

Nej det är inte vinterkräksjukan eller influensa på gång. Bara vanligt enkelt illamående på grund av nervositet.
Har inte så bra vibbar om hur det ska gå i Stockholm, men jag ska, jag ska, jag SKA göra mitt allra yttersta för att inte få juryn att ändra uppfattning om mig!!

Nu ska jag skriva lite på den text som ska med imorgon, sen skas det packas... sen är det bara att invänta avgång imorgon... Huh!!

/Akka

...än så länge varar det underbara för mig!

Jag gjorde det. Jag gjorde det. Jag gjorde det!

Än så länge har beskedet inte sjunkit in, men det gör inget. Huvudsaken är att det verkligen är sant ...och det är det! Jag gick vidare till andra provomgången på Teaterhögskolan i Stockholm! Än så länge är jag med i matchen...

På lördagen åkte jag till Stockholm för att gå på första antagningsprovet till teaterhögskolan där. Lisa, en klasskompis till mig, ja eller före detta kanske jag ska säga, skulle också söka samtidigt så vi och hennes tre kompisar bodde i Näsbypark i lägenheten som två andra klasskompisar bor i. Trevligt värre måste jag säga!

En av Lisas kompisar skulle söka teaterhögskolan på samma dag som jag, så på söndagen åkte han och jag till Valhallavägen 193 och entrade skolan. Vilket trevligt bemötande vi fick! Direkt välkomnande ord och leenden! Inte alls vad jag hade hört det ryktas om Stockholms teaterhögskola...

Vi var mellan 20 och 25 sökande den eftermiddagen, ganska många alltså. Vi blev visade till "auditionrummet" och fick all möjlig information om hur allt skulle gå till väga. Sedan kom juryn ner och presenterade sig. De var fyra stycken. Två lärare från teaterhögskolan och två skådespelare, före detta elever. Även de var jättetrevliga och glada! Hela rummet fylldes av energi och adrenalin. Allt jag kände var jävlarannamma! "Nu gäller det! NU vill jag visa vad jag kan!"

Jag fick träffa juryn tidigt, som nummer sju tror jag. Ganska lagom.

Hur gick det? Jo, jag är fruktansvärt nöjd! Visade en scen jag valt själv och det kändes verkligen kanonbra. Sedan fick jag gå ut och vänta. Efter en stund fick jag komma tillbaka och göra en scen till, men där bröt de efter halva och tände upp hela rummet. Så fick jag börja om igen, men nu inte släppa juryn med blicken. Jag är väldigt nöjd med allt jag gjorde.

Nu blir det bara till att våndas fram till 10 december för att få veta om det räckte eller inte.

Väldigt bra gick det även för Lisa! Hon gjorde sitt antagningsprov på måndagen och var nästan sist på förmiddagen. Hon var kanonnöjd och hade fått visa två scener hon med. Det är väl det viktigaste antar jag; att man själv kan vara nöjd med sin insats... Blir det ett negativt besked är det bara att bryta ihop och komma igen! <3

Det har varit en lång, men alldeles underbar helg med mycket skratt och trevliga, nya vänner! Sånna helger ska man ha fler av...

Lördagen 5 juli hade Billy the Kid sin näst sista föreställning i Strömbergshyttan. Givetvis var jag tvungen att gå och titta en gång i alla fall och det blev då! I år var det lite annorlunda från förra året, då jag var med. De hade låtit fler personer få lite mer att säga och göra, istället för att låta några enstaka få göra allt! Det var jätteroligt att se. Karaktärerna var lika påhittiga som förra året. Istället för piratgänget ”Copys” från Pirate Bay fanns den kärlekskranke charmören Kaj Chapparall med i handlingen! Dessutom utspelade sig i Stream Mountain Cabin (Ström-bergs-hyttan) …det tyckte i alla fall jag var kul!

Ciao!

Hejja Sverige! JA! JA! JA!

Äntligen! Första målet tog sin lilla tid, även fast det ibland gick att ana, men när det väl kom gick det inte annat än att skrika av glädje... Tack!

Idag var det treornas skattjakt på skolan. Där blev det tyvärr en förlust för IB05, men nog kämpade vi tappert. Det åts råa ägg, filmjölk med kaviar, byttes kläder och vaxades ögonbryn. Allt för att skrapa ihop lite poäng. Skitkul var det! Roligt att känna sig som en riktig trea...

På torsdag smäller det! Då slås dörrarna upp klockan 14:00 och vi strömmar ut med vita mössor och jubel i massor! Det ska bli kanonskönt, men samtidigt konstigt med tanke på att jag inte får betygen förrän 6 juli...

På fredag blir det mer festligheter; Studenten firas på riktigt och dessutom 50-årskalas ...tur att jag kommit ihåg presenten!

See you!

I fredags kväll började den försvinna. På lördag morgon var den borta helt.

Rösten.

För en person som pratar så mycket som jag är det plågsamt. Plågsamt att inte höras och inte kunna svara. Det värsta är kanske att vara hundägare och "stum". Jag hör min röst hur den ska låta i mitt huvud, men när jag öppnar munnen för att kalla in, ge kommando eller berömma, är det enda som kommer ur mig: shhhrhhhhhrhhhhr! Ett väsande och fräsande ljud. Lätt för Asta att förstå att mattes något udda läten betyder "Bra!" och i nästa stund "Nej!" eller varför inte "ligg!"? Nej det blir till att knipa igen...

MEN HUR L Ä T T ÄR DET EGENTLIGEN?

Svaret är: Det är inte lätt.

Imorgon är det skoldag. Hur fasen ska jag kunna vara tyst då?

Det blir väl till att väsa något lika giftigt som "Han som inte får nämnas vid namn" skulle ha gjort, eller att säga genom tunga "servettfyllda" kinder:

I gave him an offer he couldn't refuse...

För det, det är jag bra på! ;-)

När såg du en tecknad film på bio senast? Inte animerad! Tecknad! När var det?

Så sant som det är sagt. Underbart är kort, men så länge det vara är det verkligen underbart!

Den 5 februari var jag i Göteborg för första antagningsprov till skådespelarprogrammet. Det var otroligt spännande! Allt var nytt, så nytt och häftigt!

Vi var mellan 60 och 70 personer den dagen och alla hade vi samma dröm. Att komma in på scenskolan! ...eller nästan alla i alla fall! Många hade sökt flera gånger tidigare, för andra var det första gången. För mig var det första gången.

Jag fick göra mitt prov ganska tidigt, det var skönt, jag lyckades hålla mig lugn och hade enbart roligt! Så himla nöjd vad jag efteråt! Allt kändes som om det gått j ä t t e b r a! Tydligen hade det gjort det också. Juryn var nöjda med mitt första prov och de beslutade att de ville se mer!

Jag kommer aldrig att glömma den känslan jag fick då elevrepresentaterna skulle avslöja vilka som hade gått vidare till andra provet. "Vi måste tyvärr be alla er som inte har gått vidare att lämna rummet direkt..." De hade skrivit upp de nummer på de som gått vidare på en whiteboard och när de vände på tavlan spred sig ett mummel över hela rummet. Folk började röra på sig, sträcka på sig, ta sina grejor och lämna lokalen.

144, 145... 146! MITT NUMMER! 146! Jag gick vidare! Shit! Wow!

Oj vad det kändes konstigt! Lustigt! När alla började gå skulle jag och 15 andra stanna kvar.

Andra provet tog betydligt längre tid, men det betydde såklart längre förberedelser. ...men också mer pirr och nervositet!

För er som inte vet hur ett prov går till måste jag ju berätta:
- När det börjar närma sig din tur blir du förd till ett "prepprum", preppen.
Där inne får du skrika, sjunga och öva så mycket och högt du vill. Allt är tillåtet i ljudväg.
- Sedan blir du förd till slussrummet. Där är du medan föregående person är inne hos juryn.

Under första provet fick jag vara i preppen ca 10 minuter och i slussen mellan 4-5 minuter och sedan läste jag en egenvald text för juryn (ur Sen var det ingen kvar av Agatha Christie). Under andra provet var jag i preppen drygt en halvtimme och i slussen i en halvtimme!! Han som var min motläsare under andra provet sa att det skulle ta ca 5 minuter i slussen, men det blev liiiite lite extra... nästan så att jag undrar om juryn tog paus!

Jag är väldigt nöjd även med min prestation under andra provet. Jag gjorde en scen ur Deffad av Malin Axelsson. Sedan fick min motläsare och jag gå ut medan juryn pratade igenom andra provet. Det tog ca 3 minuter och sedan kom ordförande ut och tackade och så fick jag gå.

Sen var det den där eviga väntan! Först idag kom beskedet. Nej, jag gick inte vidare till tredje provet. Trots att det var en dröm att gå vidare är jag (ännu) inte ledsen. Jag är nöjd med det jag gjorde, det var första gången och nu vet jag hur det går till! Samtidigt är det verkligen som en sten har lättat från mitt bröst. Vad skönt att änligen veta!

Jag har pendlat mellan "Åh vad bra det gick! Vad ska jag göra när jag gått vidare...?" och "Klart jag inte går vidare! Fatta hur många som söker och hur många som gjorde sitt prov efter mitt!". Precis innan jag fick mailet var jag i den sista tankebanan. Därför har jag ännu inte tagit det hårt... nu har jag dessutom ältat det lite, så förhoppningsvis ska jag väl inte gräva ner mig... ;-D