Akka

I onsdags åkte jag upp till Göteborg för att på torsdagen göra teaterprov.

Det var samling redan på kvällen på onsdagen och då fick vi som var där reda på när vi skulle få göra proven och vilka nummer vi hade. Jag fick nummer 242 och skulle bli först ut i ett av juryrummen. Det kändes lite jobbigt. Inte roligt att vara först!

Vi blev tilldelade motläsare och visade runt. Min motläsare var en mycket trevlig tjej från ettan!

Klockan 07:55 var jag på skolan och klockan 08:00 fick jag gå in i ett förberedelserum (preprum) och skrika av mig, tagga och göra mig redo. Det kändes som om kroppen inte alls hade vaknat färdigt, även om jag tryckt i mig en massa frukost för att verkligen vara i form. Istället var det enda jag kände "Jag har ätit en massa fil imorse." -inte särskilt taggande kan jag säga!

Cirka 08:30 blev jag hämtad från "preppen" för att bli förd till juryn. Min motläsare gick in först för att kolla läget och kom ut med beskedet att jag skulle vänta cirka fem minuter till. Vet ni vad? Då erbjuder hon massage! Avslappnande och uppiggande! Ryggen och nacken var helt som nya efteråt! Snacka om helt perfekt motläsare!! (Fast alla verkade faktiskt grymt trevliga.)

Väl inne hos juryn kände jag att jag gick på halvfart med en text som hade potential, men inte var färdig. :-(

Efteråt blev det till att vänta i fyra timmar, drygt, för att få veta att "nej, det räckte inte"...

Dock var det trevligt, för två personer från Luleå (alltså som gjorde prov med mig där) var på audition samtidigt och ytterligare en tjej från Luleådagen kom och hälsade på! Vi hade jättetrevligt och fick några nya vänner också!

Hemresan var däremot mindre rolig...

Eftersom jag inte gick vidare till prov två, som hölls på eftermiddagen, bokade jag om min tågbiljett till ett tidigare tåg. Jag gick och åt, men satt sedan i drygt en timme på stationen. När väl mitt tåg kom blev jag väldigt fundersam.

"Är det bara jag som ska med?"

Jag frågade en ur personalen om det inte var detta tåget som gick till Kalmar/Växjö/Etc. Svaret jag får gör mig iskall.

"Nej, detta tåget kommer från Kalmar. Det gick ett tåg dit för 15 minuter sedan."

DÅ kom frustrationen, ilskan och tårarna. HUR KUNDE JAG VARA SÅ JÄVLA KLANTIG ATT JAG TITTADE PÅ ANKOMMANDE TÅG OCH INTE AVGÅENDE TÅG??!!

Så det var bara att köpa en ny biljett, sitta och vänta ytterligare två timmar för att sedan komma hem sent. "BLÄ!" säger jag ...men jag kommer i alla fall inte att göra om det!

Väl hemma blev Asta kanonglad och jag fick en supersöt och go liten bulla i famnen! Det värmde! <3

/Akka