GRRRRRRRRAAAAAAH!

Usch! Blir så trött!

Varför kan allt bara inte fungera precis som jag vill?

Det gick inte jättedåligt i Malmö, jag är hyffsat nöjd med det jag gjorde, men det gick helt enkelt inte tillräckligt bra.

Vi var cirka 50 personer som alla gjorde vårt bästa för att imponera på juryn. Enbart 10-15 stycken gick vidare till prov två. Direkt när listan kom upp på vilka som gått vidare blev det stockning framför dörren. Jag vågade nästan inte gå fram. När jag väl närmade mig såg jag snabbt att jag inte var bland de lycklliga få som fick visa mer. Jag hade ett tvåsiffrigt nummer och listan bestod av enbart tresiffriga nummer ...bortsätt från ett nummer som var lägre än mitt.

Jaja. På ett sätt känns det faktiskt bra. Hur då? Jo, jag använde nämligen en monolog som gått bra både i Göteborg förra året och i Stockholm detta året. Nu började jag tappa självförtroendet lite, jag trodde att det kanske hängde på den monologen. Att det var det enda jag kunde. I Göteborg måste jag byta ut den och nu, eftersom den inte lyckades i Malmö, vet jag att om jag inte går vidare i Göteborg så hängde det inte på den monologen.

Jag SKA visa att jag kan annat än den!!

Magpirr och Luleårapport!

Nu närmar sig verkligen Malmö med stormsteg
...men innan jag skriver om det tänkte jag skriva om Luleå!


Lördagen 10 januari tog jag bussen upp till Stockholm. Väl där fick jag vänta på nattåget som skulle ta mig vidare till "norraste Norrland", Luleå! Eftersom jag inte alls varit imponerad av tågens liggvagnar hade jag valt att boka sittkupé. Något som jag inte kommer att göra om! Ni ska bara veta hur högljudda de är när de ropar ut stationerna! "NÄSTA BOLLNÄS!! BOLL-NÄS NÄSTA!!" Inte jättekul vid 2-3 på morgonen...

I alla fall lyckades jag sova lugnt nästan hela vägen och anlände i ett snöigt Luleå på söndagförmiddagen. Jag gillar Luleå! Där är det så himla lätt att hitta! Jag som är en virrpanna utan dess like lyckades hitta både hit och dit, med lätthet till och med! Deras gator går typ bara från norr till söder eller öst till väst... jag menar att det är ett symetriskt rutmönster alltihop! Inga gator ligger på tvären eller korsar diagonalt. Busenkelt!

Det Bed&Breakfast jag bodde på var kanonmysigt! Det rekommenderar jag stakt om ni ska bo billigt och bra i Luleå: Tinas rum.

Måndagen 12 januari var själva provdagen. Nervöst knatade jag iväg till teaterhögskolan och anlände cirka 20 minuter för tidigt. Där satt redan åtta andra. Vi började småprata lite. Konstaterade att ingen kom från Luleå ...bara en enda norrlänning till och med (och han kom bara från Hälsningland så han tyckte nästan inte att det räknades)! Efter mig kom fyra personer till. Det visade sig sedan vara alla. Vi blev bara 13 stycken!

När juryn och personalen kom för att presentera sig var de 10 stycken! Nästan lika många som oss! De började med att be om ursäkt för allt strul med ansökningarna på internet. Det var med största sannorlikhet på grund av strulet knappt hälften dök upp denna dagen. Sedan blev vi uppropade, fick provnummer och indelade i tre grupper. Jag fick nummer tre i grupp tre. Resten i min grupp var tre killar ("nummer 6, 9 & 12").

Efter indelningen hade i en halvtimmes uppvärmning. Det var riktigt uppmjukande och avslappnande.

Sedan var det dags för gruppimprovisationerna! Alla fick tydligen samma förutsättningar: "Ni bor i ett hyreshus. Om några minuter kommer en jurist för att hålla en omröstning om huset ska fortsätta att vara en hyresrätt eller om det ska bli en bostadsrätt. Vad gör ni? Var står ni i frågan?"

Först blev mitt huvud blankt. WOW! tänkte jag. Vad är detta för något? Hyresrätt? Bostadsrätt? Mer avancerat än jag trodde det skulle vara...

Vi bestämde oss i alla fall för att jag och en kille bodde i lägenheten som det hela utspelades i. Jag ville göra allt till bostadsrätt och han var inne på hyresrätt. Han bjuder in sina vänner från våningen under respektive över. Killen från våningen över är helt klart för hyresrätt och är fast beslutad att övertyga alla att rösta mot bostadsrätt. Killen i våningen under är den svagaste av dem alla. Jag vill få honom på min sida, medan kompisarna pressar honom åt sitt håll.

Det var det enda vi bestämde. Sedan samlade vi oss. Andades. Sen var det bara att gå in till juryn och se vad som hände!

Alla var jätteduktiga och jag hade jättekul! Efter vi hade spelat cirka sju minuter blev vi stoppade. Jag skulle nu spela olyckligt kär i en av killarna, han i sin tur skulle spela full, "min sambo" skulle spela rik och maktgalen och den siste killen skulle spela jättekär i mig. När vi spelat efter de nya förutsättningarna i några minuter bröt juryn igen. Denna gången skulle vi spela över jättemycket och göra allt i opera! DET blev otroligt flummigt och annorlunda, men var helt klart det roligaste jag gjort på länge. Då var det faktiskt lite svårt att hålla sig från att småle ibland. Alla var som sagt kanonduktiga och verkligen ett privilegie att få jobba med!

Efter improvisationerna skulle vi framföra varsin skröna, dikt eller liknande. Där var det inget förberedelserum och jag kände mig väldigt "tagen på sängen" när jag väl blev inkastad till juryn. Det kändes inte alls bra. Väldigt oförberett, men men...

Vi gick allihop och åt tillsammans. Mycket gott och mycket trevligt prat!

Klockan 11:45 var vi tillbaka på skolan för att nervöst invänta den lista som skulle tala om vilka som gått vidare till eftermiddagens prov. Klockan 12 fälldes domen!

Det kändes lite surt att 8 av 13 gick vidare och att inte få vara en av dem, men det är ju inget att göra åt. Det dumma är att man måste lämna skolan direkt om man inte går vidare. Så vi gjorde det. I dörren mötte jag en av killarna från min grupp som hade gått vidare. Jag grattade honom och önskade lycka till eftersom han var väl värd det efter vad jag sett. Han tackar och fortsätter på väg in då han vänder sig till oss en gång till:

"Förresten... Jag dansar i Let's Dance på TV4 nu på fredag. Ni får titta och hejja på mig och min partner! ...och rösta!"


Anders & Kitty - © Foto:Mikael Schulz/Agent Bauer/TV4

Vi som inte gick vidare vandrade iväg och ältade allt i en hotellbar medan vi väntade på att lyckostarna skulle bli klara. Eftersom de var så få gick det väldigt fort. Det enda de skulle göra var dialoger i par.

Vi slöt upp med de som genomfört prov två vid en konstutställning. Det var verkligen *hrm* väldigt annorlunda fotografier... Minst sagt!

Det var mycket roligt och jag trodde verkligen inte att nio personer, som varit okända för varandra bara några timmar tidigare, skulle kunna ha så trevligt vid en middag! sedan visade det sig att åtta av oss åkte samma tåg hem ...så en massa prat och skratt blev det på hemresan! Mycket, mycket oväntat och fantastiskt! :-)

NU tillbaka till Malmö!!

Har pratat med en av Luleå-vännerna som gjort sitt prov idag. Han och en tjej från Luleåsökningen var där och det har gått kanonbra för dem hittills! Båda gick vidare till prov två som var direkt på eftermiddagen.

Han berättade hur två gick till, ganska så i detalj, och detta har gjort mig SÅ nervös!! Nu gäller det verkligen att plugga på min texter igen! Jag SKA sätta dem! Jag SKA visa dem vad jag kan!!!

Wiiiiiiiiii! Är riktigt äckligt pirrig i magen!

/Akka

F-A-N rent ut sagt...

VAD ROLIGT DET VAR!!! :-D

Okej, denna gången var jag inte alls bra på mitt individuella prov, men improvisationen i Luleå var helt underbart rolig.
Jag hamnade i en grupp med tre kanonkillar!

Ska skriva mer om den härliga Luleåvistelsen när jag kommit hem... sitter just nu på Centralen i Stockholm och väntar på att bussen ska gå. ...och min internettid börjar ta slut! :-P

Det blir Luleå

För jag gick inte vidare i Stockholm. Det känns faktiskt helt ok. Varför? Jo, för att jag vet att jag kan bättre.

För det första slarvade jag med inläsningen av texterna. Borde haft någon att bolla dialogen med till exempel, få mer idéer och synpunkter. Sen blev min skrivuppgift inte heller som den skulle. Så nästa år... Behöver jag säga att jag är grymt revanschsugen??!

Istället packar jag väskan för kallare väder och drar norr ut! Spännande med improvisationsprov! :-D

Luleå -Here I come!

Hemma igen

Nu är provomgång två avklarad. Det var jätteroligt!

Först hade vi en rörelselektion med läraren på skolan (som också sitter i juryn) och det var verkligen jättespännande! Det var lätt att glömma att resten av juryn satt och tittade på, men nu i efterhand så hoppas jag att de såg mitt engagemang och kanske inte *host host* hur allt verkligen såg ut! ;-)

Efter rörelselektionen skulle alla visa upp sina monologer för juryn. Jag var nummer sex eller sju av totalt 21 stycken. Jag fick agera en gång, motivera hur jag tänkt och sen var juryn nöjda.

Vi blev därefter indelade i par för att visa upp en dialog vi fått öva in. Det kändes spännande!

Sedan var dagen slut...

Tyvärr känns det som om det här var slutet på mitt sökande. Visserligen kunde det gått mycket sämre, men det känns inte som om jag lämnade något avtryck. Dessutom skulle vi lämna in en skrivuppgift som jag inte är helt nöjd med, så det var nog "adjöss och tack för fisken" för min del.

Roligt har det varit, en verklig erfarenhet! Nästa år vet jag också vad jag kan göra bättre... :-)

Kräkvarning!

Så känns det just nu. Blä!

Nej det är inte vinterkräksjukan eller influensa på gång. Bara vanligt enkelt illamående på grund av nervositet.
Har inte så bra vibbar om hur det ska gå i Stockholm, men jag ska, jag ska, jag SKA göra mitt allra yttersta för att inte få juryn att ändra uppfattning om mig!!

Nu ska jag skriva lite på den text som ska med imorgon, sen skas det packas... sen är det bara att invänta avgång imorgon... Huh!!

/Akka

Gott nytt 2009!

Tusen tack för alla fina jul- och nyårshälsningar! :-)
Ska ta mig i kragen och fixa ihop en "god fortsättning"-hälsning i alla fall!
Det är ni värda hela bunten! <3

Jag läste en annan blogg som beskrev ganska så bra hur jag kände för denna julen.
Den var kanske inte den roligaste, lugnaste eller mysiga jag haft. Hade jag fått bestämma skulle det vara mindre släktingar, mer "bara familjen" och lugnare... men jag kan ju inte alltid få bestämma!

Roligt var det i alla fall när min 7-åriga kusin spänner ögonen i Asta och frågar mig:
"
VARFÖR skaffade du dig en SÅN DÄR hund?"
Han hade minsann också lagt märke till att Asta inte såg ut som de andra hundarna. Jag svarade ärligt:
"Jo för att jag tycker att hon och jag passar så bra ihop. Och så tycker jag att hon är så himla vacker såklart!"
Då tittade han väldigt skeptiskt på mig med höja ögonbryn. Ni vet en sån där "Nämen-allvarligt-jag-kan-inte-tro-du-menar-allvar"-blick. Sen säger han:
"TYCKER DU ATT RUMPAN ÄR FIN?? DEN ÄR JU JÄTTEFUL!!"

Jaha. Vad svarar man på det? ;-)

Jag sa att man visst inte behöver titta på rumpan, men min kusin tyckte i alla fall att rumpan var ett argument tillräckligt bra för att strunta i att köpa en bulle...
- - - - - - - - - - - - - - -
Nu var det länge sedan jag skrev...

Anledningen är att det börjar dra ihop sig på allvar nu. Snart ska jag upp till Stockholm igen... sen Luleå... sen Malmö... sen Göteborg.

Börjar bli riktigt nervös nu. Tänk om inte alla texter sätter sig?

Därför går jag in i min lilla egna bubbla, utan kontakt med cybervärlden...

/Akka

RSS 2.0