"Jag är svensk. Jag är inte sämst. Jag är näst sämst!"

Idag var det KM i lydnad på Åseda-Lenhovda brukshundklubb (ÅLBK). Vi var fem deltagande ekipage och vi kom, hör och häpna, på en mycket hedrande fjärdeplats!

Domaren var allt lite snäll ...men trots att Asta är inne i en mycket nonchalant period var hon duktig och jag tycker faktiskt att Asta (och jag) förtjänade de tiorna vi fick!

Platsliggning: 6x3=18 Asta la sig inte först, men efter kraftiga dk la hon sig, men satte sig upp. Rörde inte ändan!
Tandvisning: 10x1=10 Lungt och sansat. Pussade domaren på glasögonen och örat!
Linförighet: 7.5x4=30 Mycket dk! Jag pratade och hejjade på Asta konstant för att hon skulle tycka att det var kul.
Läggande: 6x2=12 Fick ge henne en massa kommandon för att hon skulle lägga sig!
Inkallning: 10x3=30 Jätteduktig! Jämn fart... bulletakt...
Ställande: 8x3=24 Väldigt kraftigt dk!
Apportering: 9x1=9 Hon höll den *yes!*, men rullade den lite i munnen.
Hopp: 10x2=20 Bästa momentet denna tävlingen (utom tandvisningen!), hon var jätteduktig.
Helhet: 10x1=10 Alla ekipagen fick tia som helhet; "Glada, positiva och trevliga med sina hundar. Ser mycket härligt ut!"

Totalt: 163p


"Ska jag sätta mig?!"


Asta på väg mot hopphindret.


"Puss matte! Nu är det över!"

Måste gratta Helén och Deco som tog hem KM-titeln och det med 198p!

Efter KMet höll vi klubbmöte. Elisabeth i styrelsen hade gjort helt underbar mat! *mums* Detta mötet handlade om ÅLBKs framtid. Vi har haft stora problem med oengagerade medlemmar och att ingen vill sitta i styrelsen, men detta mötet resulterade i inspiration och en hel styrelse! Hör ni det alla medlemmar? Nu finns det en styrelse så välkomna på resterande möten! Ni kommer inte att bli invalda i någonting...

*citatet "Jag är svensk. Jag är inte sämst. Jag är näst sämst!" kommer ur showen Väckelsemöte signerat Jonas Gardell.

Vi ska väl inte kasta första stenen?

Det finns en debatt jag inte riktigt kan hålla mig objektiv i. En debatt jag undviker eftersom jag enbart blir ledsen av motparternas utrop. Den debatten är kallad "Kamphundsdebatten".

Enligt Svenska Kennelklubben (SKK) är Asta av en ras som kan kallas kamphund. Det är för att hennes förfäder använts till tjur- och hundkamp, bland annat. Enligt min definition är Asta en sällskapshund; en hund som lever livet och kan bära titeln "Människans Bästa Vän" med stolthet. Enligt en del människor är Asta en livsfarlig hund som omedelbart borde försvinna från jordens yta; de kallar henne kamphund.

Var ligger då problemet? Är det verkligen farliga mördarhundar vi har att göra med?

Jag är väl en av alla de som tycker att vi har ett ägarproblem. Människor som inte alls vet vad de ger sig in på eller som vill ha en "tuff hund" som inger respekt (snarare rädsla). Detta hävdar många bullterrierägare och skyller även på att de som hatar kamphundar drar alla utav "kamphundsraser" över en kant.

Visst, många gånger är det sant att folk tänker "en gång träffade jag en dum bulle, så därför vet jag att alla bullar är dumma!", men blir det bättre av att vi bullterrierägare är precis likadana...?

Bara för att vi har hundar som dagligen utsätts för nedsättande ord, fördomar och diskriminering, kan vi inte säga detsamma om andra raser! "Tänk alla dessa ettriga chihuahuas! Dessa dvärgraser borde ha munkorg!" eller "Jag blev biten av en drever en gång, därför vet jag att de är farliga!". Låter inte dessa resonemang skrämmande likt "en gång kamphund, alltid kamphund"-resonemanget?

Är det konstigt att vi är rädda om vi alla är så grymt generaliserande? Hade alla vidgat vyerna, öppnat ögonen och sett längre än den egna nästippen, kanske världen skulle sett annorlunda ut. Kanske skulle vi levt i ett mer tolerant samhälle. Kanske skulle vi levt i ett samhälle där "alltså jag är inte rasist, MEN..." inte längre var ett begrepp.

I vilket fall som helst tycker jag att vi bullterrierägare ska föregå med gott exempel. Låt folk klanka ner på våra hundar, som kanske inte alltid förtjänar ens en gnutta av det som sägs, men inte ska vi ge folk anledningar att kalla kritiken befogad...


Mobiltelefonbilder

Idag har det varit agility-KM på en av klubbarna. Eftersom jag egentligen skulle jobba hela dagen och bara lyckats fixa en avbytare fram till allra senast 12:00 fick vi stressa lite... Som tur var fick vi lite dispens att springa båda loppen under samma omgång. Det blev inga bilder, men film... Jag hoppas kunna lägga upp något lite senare!

Vi slutade 7:a och jag är riktigt nöjd! För att vara nylöpt och otränad var Asta faktiskt en pärla!

Idag tänkte jag visa tre bilder som finns i min mobiltelefon:


Såhär ser Asta ut på morgonen när matte har stigit upp ("då har man ju sängen för sig själv")!


Asta fick en liten "blomma" av mig från IKEA. När jag kom hem upptäckte jag att jag underskattat Astas storlek lite, men är det något som Asta lyckas klämma ner sig i så är det denna blomma! Det är verkligen en väldigt uppskattad sovplats...


Här är bara ett bildbevis på att allt kanske inte riktigt står rätt till med Asta... eller så är det ett bildbevis på hur hälsosam Asta är (med tanke på all streching och "yoga" hon utövar)? Det ni ser är alltså Asta med frambenen stadigt i hundbädden. Höften stödjer hon mot bäddkanten och benen "svävar" ovanför golvet, spikraka, bakåt!

/Akka

RSS 2.0