Väldigt länge sedan...
...men nu tänkte jag uppdatera lite!!
Det har varit mycket "Asta" ett tag nu. Hon har ögonlysts (ua), varit på Svensk Vinnarutställning i Malmö, haft så ont i magen att hon inte kunde gå och följt med matte på Svenska Bullterrierklubbens uppfödarmöte! Vänta lite... Jag ska ta det lite långsamt!
Den 21 mars 2009 var det stor utställning i Malmö. Mamma, Asta och jag åkte dit. Totalt blev det bara sex miniatyrbullterrier där (en hane och fem tikar), men det var verkligen jättetrevligt att se de andra! Domare var Lars Adeheimer.
Asta blev "Bästa Tik-2" med kritiken:
Något stor tik. Bra öron och ögon. Väl utfyllt nosparti. Kunde varit bredare i fronten. Bra hals och skuldra. Allt för kort underarm. Bra ben, fötter och vinklar. Rör sig OK bak. Löst fram.
"Bäst i rasen" blev den lilla näpna tiken Thea (Isabull's Dorothea All Aound)!
När vi var ute och rastade hundarna hade Asta fått rinnig diarré. Jag tänkte att det var all stress av inomhusutställningen och alla hundarna, plus att hon hade smällt i sig ett halvt rökt ben under de närmsta dagarna. Under promenaden från Malmömässan till Centralstationen bajsade Asta två gånger. Eller hon försökte bajsa, men det bara rann ur henne.
När tåget kom och vi skulle gå ombord skulle jag lyfta ner Asta. Då ger hon ifrån sig ett gallskrik. Både mamma och jag stelnar till rejält och bara stirrar på henne. Höger bakben rör sig inte. Hon har dragit upp benet mot magen och vägrar stödja på benet. Hon vägrar gå. Vi tvingas bära henne upp på tåget och jag har en skakandes Asta i knät hela vägen till slutstation (fast efter drygt halva resan slappnar hon av betydligt och sträcker ut högerbenet).
Väl hemma stängde vi in de övriga hundarna för att låta Asta komma in själv. Hon står då blixtstilla i hallen med uppdraget högerben mot magen. Hon förmår sig att stappla in i hallen för att komma till oss, men där förblir hon stående. Till slut bär jag in henne till biabädden, men hon orkar inte lägga sig. I säkert tjugo minuter sitter hon i biabädden utan att röra en min.
Jag var alldeles ifrån mig av oro, för det syntes hur ledsen och hur ont Asta hade. Eftersom hon kissade själv och la sig ner själv beslutade vi att avvakta lite... och dagen efter var hon jättemycket bättre! När jag kom hem från jobbet berättades det att hon varit helt som vanligt och jag kunde själv se detsamma. Mamma är övertygad om att hon hade ett grymt allvarligt magknip bara, för vi har haft stenkoll på "vad den naturliga vägen lämnar" och ingenting som kan ha stört har kommit ut. Jag tror att det var ett rökt ben som spökade, så det är helt slut med sånt här i huset!!
Helgen efter följde lilla Asta med till Jönköping istället. Där bodde vi en natt på hotell och var sedan på Svenska Bullterrierklubbens uppfödar-/avelsarbetesmöte.
Vi åkte upp till Jönköping med buss och det gick alldeles utmärkt! Både Asta och jag var lite trötta, så det var lugnt. Asta hade fått en egen kupé med sig. En sportbag som jag lagt hennes favorittygkorg i!
När vi kom fram till Jönköping tog det bara två minuter att gå till hotellet vi skulle bo på. Vi fick ett rum några våningar upp, så det blev till att gilla läget och åka hiss! ...gilla läget för matte, för Asta hade inga problem med den!
När jag öppnade dörren till rummet gav jag ifrån mig ett "MEN ÅÅÅH!!" för att snabbt därefter kolla om någon sett eller hört. Inne på rummet hade personalen nämligen ställt en hundkorg, med tillhörande fleecefilt, en matskål och en vattenskål! :-D
Snacka om att bli positivt överraskad! I vanliga fall tycker jag man blir hänvisad till "en garderob i utkanten av hotellet" som hundägare, men detta var ju helt underbart! :-D Hotellet var SCANDIC PORTALEN men hon i receptionen att detta skulle vara standarden för alla Scandichotell, så det är mycket möjligt att alla Scandichotell välkomnar hundägare på detta vis!
På mötet var hon helt enastående. Lugn och sansad, ute i varje paus och sprang av sig, men varje inomhussession sov hon igenom. Hur smidig som helst!
Hem åkte vi med tåg. Det blev två byten, men det gick bra. Vi var trötta båda två, så det var inget onödigt strul!
Nu har jag uppdaterat lite i alla fall!
/Akka
Det har varit mycket "Asta" ett tag nu. Hon har ögonlysts (ua), varit på Svensk Vinnarutställning i Malmö, haft så ont i magen att hon inte kunde gå och följt med matte på Svenska Bullterrierklubbens uppfödarmöte! Vänta lite... Jag ska ta det lite långsamt!
Den 21 mars 2009 var det stor utställning i Malmö. Mamma, Asta och jag åkte dit. Totalt blev det bara sex miniatyrbullterrier där (en hane och fem tikar), men det var verkligen jättetrevligt att se de andra! Domare var Lars Adeheimer.
Asta blev "Bästa Tik-2" med kritiken:
Något stor tik. Bra öron och ögon. Väl utfyllt nosparti. Kunde varit bredare i fronten. Bra hals och skuldra. Allt för kort underarm. Bra ben, fötter och vinklar. Rör sig OK bak. Löst fram.
"Bäst i rasen" blev den lilla näpna tiken Thea (Isabull's Dorothea All Aound)!
När vi var ute och rastade hundarna hade Asta fått rinnig diarré. Jag tänkte att det var all stress av inomhusutställningen och alla hundarna, plus att hon hade smällt i sig ett halvt rökt ben under de närmsta dagarna. Under promenaden från Malmömässan till Centralstationen bajsade Asta två gånger. Eller hon försökte bajsa, men det bara rann ur henne.
När tåget kom och vi skulle gå ombord skulle jag lyfta ner Asta. Då ger hon ifrån sig ett gallskrik. Både mamma och jag stelnar till rejält och bara stirrar på henne. Höger bakben rör sig inte. Hon har dragit upp benet mot magen och vägrar stödja på benet. Hon vägrar gå. Vi tvingas bära henne upp på tåget och jag har en skakandes Asta i knät hela vägen till slutstation (fast efter drygt halva resan slappnar hon av betydligt och sträcker ut högerbenet).
Väl hemma stängde vi in de övriga hundarna för att låta Asta komma in själv. Hon står då blixtstilla i hallen med uppdraget högerben mot magen. Hon förmår sig att stappla in i hallen för att komma till oss, men där förblir hon stående. Till slut bär jag in henne till biabädden, men hon orkar inte lägga sig. I säkert tjugo minuter sitter hon i biabädden utan att röra en min.
Jag var alldeles ifrån mig av oro, för det syntes hur ledsen och hur ont Asta hade. Eftersom hon kissade själv och la sig ner själv beslutade vi att avvakta lite... och dagen efter var hon jättemycket bättre! När jag kom hem från jobbet berättades det att hon varit helt som vanligt och jag kunde själv se detsamma. Mamma är övertygad om att hon hade ett grymt allvarligt magknip bara, för vi har haft stenkoll på "vad den naturliga vägen lämnar" och ingenting som kan ha stört har kommit ut. Jag tror att det var ett rökt ben som spökade, så det är helt slut med sånt här i huset!!
Helgen efter följde lilla Asta med till Jönköping istället. Där bodde vi en natt på hotell och var sedan på Svenska Bullterrierklubbens uppfödar-/avelsarbetesmöte.
Vi åkte upp till Jönköping med buss och det gick alldeles utmärkt! Både Asta och jag var lite trötta, så det var lugnt. Asta hade fått en egen kupé med sig. En sportbag som jag lagt hennes favorittygkorg i!
"Snacka om kunglig bädd," tyckte Asta.
När vi kom fram till Jönköping tog det bara två minuter att gå till hotellet vi skulle bo på. Vi fick ett rum några våningar upp, så det blev till att gilla läget och åka hiss! ...gilla läget för matte, för Asta hade inga problem med den!
När jag öppnade dörren till rummet gav jag ifrån mig ett "MEN ÅÅÅH!!" för att snabbt därefter kolla om någon sett eller hört. Inne på rummet hade personalen nämligen ställt en hundkorg, med tillhörande fleecefilt, en matskål och en vattenskål! :-D
"Wiiiiiiiiiiih!" tyckte både Asta och jag.
Snacka om att bli positivt överraskad! I vanliga fall tycker jag man blir hänvisad till "en garderob i utkanten av hotellet" som hundägare, men detta var ju helt underbart! :-D Hotellet var SCANDIC PORTALEN men hon i receptionen att detta skulle vara standarden för alla Scandichotell, så det är mycket möjligt att alla Scandichotell välkomnar hundägare på detta vis!
På mötet var hon helt enastående. Lugn och sansad, ute i varje paus och sprang av sig, men varje inomhussession sov hon igenom. Hur smidig som helst!
Hem åkte vi med tåg. Det blev två byten, men det gick bra. Vi var trötta båda två, så det var inget onödigt strul!
Nu har jag uppdaterat lite i alla fall!
/Akka
Julgran eller tomtegran?
Asta var kanonduktig när vi tränade stopp och inkallning i blötskogen idag. Jag hade med mig Astas specialapport [en apport i mycket tålig plast] som hon fick hämta lite då och då, som motivation. Första gången stack hon rakt ut till apporten och sedan i en väldigt stor båge tillbaka, överlycklig att ha apporten i sin ägo! Andra gången jag kastade apporten gav jag kommandot "hit" direkt då hon greppade apporten. Då sprang hon i full fart raka vägen in och efter det var det inga problem. Asta behövde tydligen bara bli påminnd om att apporten skulle till matte och inte till henne... ;-)
Plötsligt dyker två snabba motorcyklar upp. Asta stannar direkt på kommando och ser förväntansfull ut ("skönt att vi redan övat lite!"). Jag signalerar till motorcyklisterna att det står en hund fyra meter från mig och de saktar ner och kör förbi. Skönt! Asta såg helt oberörd ut.
Vi fortsatte att gå och helt plötsligt ser jag hur Asta lyfter blicken, öronen och visar med hela kroppen att "Här är det någon!". Återigen stannar jag Asta och hon lyder ...i några sekunder i alla fall! Sedan sätter hon fart igen mot mannen hon fått syn på. Sedan stannar hon och (äntligen) kommer tillbaka till mig. Jag kopplar och hon får gå fot fram till vägen där mannen står. Vi hälsar och Asta får hälsa. Efter en stund tröttnar Asta på mannen och vill gå.
Vi fortsätter framåt, hemåt och Asta bryr sig varken om mannen eller de nersågade granarna förrän mannen tar upp granarna. Då tycker Asta att allt är jätteintressant och springer tillbaka till mannen för att bita och dra i dessa stackars granar. P I N S A M T ! tycker matte. J Ä T T E S K O J ! tycker Asta.
Matte ber om ursäkt för sin granätande hund och blänger på hunden som har gapet fullt av stickande grenar. "Ingen fara," säger mannen skrattande, "det är bara tomtegranar!"
Vaddå "bara tomtegranar"? Den kommentaren förstod jag inte. Det kanske är så att det inte gör något om en liten bullterrier har hängt och slängt i en tomtegran, men då undrar jag; vad är en tomtegran? För inte skulle jag vilja ha en Asta-tuggad julgran att klä med fint.
Är det någon som vet vad en tomtegran är så får ni gärna förklara det för mig...
/Akka
Plötsligt dyker två snabba motorcyklar upp. Asta stannar direkt på kommando och ser förväntansfull ut ("skönt att vi redan övat lite!"). Jag signalerar till motorcyklisterna att det står en hund fyra meter från mig och de saktar ner och kör förbi. Skönt! Asta såg helt oberörd ut.
Vi fortsatte att gå och helt plötsligt ser jag hur Asta lyfter blicken, öronen och visar med hela kroppen att "Här är det någon!". Återigen stannar jag Asta och hon lyder ...i några sekunder i alla fall! Sedan sätter hon fart igen mot mannen hon fått syn på. Sedan stannar hon och (äntligen) kommer tillbaka till mig. Jag kopplar och hon får gå fot fram till vägen där mannen står. Vi hälsar och Asta får hälsa. Efter en stund tröttnar Asta på mannen och vill gå.
Vi fortsätter framåt, hemåt och Asta bryr sig varken om mannen eller de nersågade granarna förrän mannen tar upp granarna. Då tycker Asta att allt är jätteintressant och springer tillbaka till mannen för att bita och dra i dessa stackars granar. P I N S A M T ! tycker matte. J Ä T T E S K O J ! tycker Asta.
Matte ber om ursäkt för sin granätande hund och blänger på hunden som har gapet fullt av stickande grenar. "Ingen fara," säger mannen skrattande, "det är bara tomtegranar!"
Vaddå "bara tomtegranar"? Den kommentaren förstod jag inte. Det kanske är så att det inte gör något om en liten bullterrier har hängt och slängt i en tomtegran, men då undrar jag; vad är en tomtegran? För inte skulle jag vilja ha en Asta-tuggad julgran att klä med fint.
Är det någon som vet vad en tomtegran är så får ni gärna förklara det för mig...
/Akka
Malteplupp och Astabus
Här kommer våra bilder från terrierderbyt.
Det blev inte alls många bilder eftersom jag hade "den lilla" som inte är så bra inomhus och för att det är roligare att prata/titta hund än smyga runt som fotograf när man väl är på plats... ;-) *slarvigt, jag vet*
Asta och Malte busade för fullt!
Malte inne i utställningsringen
Asta ser ut som världens farligaste hund efter en jättegäspning!
/Akka
Det blev inte alls många bilder eftersom jag hade "den lilla" som inte är så bra inomhus och för att det är roligare att prata/titta hund än smyga runt som fotograf när man väl är på plats... ;-) *slarvigt, jag vet*
Asta och Malte busade för fullt!
Malte inne i utställningsringen
BONUSBILD!
Asta ser ut som världens farligaste hund efter en jättegäspning!
/Akka
Mätta på utställning ett tag fram över!
Det är vi nog båda två just nu!
Vi hade roligt i Borås i alla fall. Agneta med lille Malte (Isabull's Daniel All Around), Asta och jag bodde i en lägenhet i centrala Borås. Kanontrevligt! Asta och Malte kom mycket bra överens (även fast Astas matte var orolig över att Asta skulle käka upp den lille söte marsipangrisen)!
Efter en liten incident vid tretiden på morgon *host host* (lång historia kort: vi letade tjyvar och banditer) var vi väldigt trötta och kom lite, lite försent till utställningen. Vi hann inte titta på alla bullar, men vi kom i alla fall i tid till våra egna starter! Malte blev BIM-valp med fin kritik och BIR-titeln tog en alldeles underbar tikvalp från World Cup's kennel, Loka (World Cup Osasuna). En riktig liten bakelse! Hon blev dessutom BIS-3 av alla valpar mellan 4-6 månader. Stort grattis!
Domare var Brian Hill från England. Han var väldigt förtjust i de kraftiga bullarna, så Asta var kanske inte direkt hans typ, men hon placerades i alla fall som andra bästa tik i championklassen! Vann gjorde även här en World Cup-tik, Olga (SUCH World Cup Chelsea), hon blev BIR. Mer vet jag inte, men hoppas det gick bra i stora ringen.
När vi sedan skulle åka hem var vi trötta båda två. Asta sov hela vägen hem!
Här är Astas kritik:
Attractive bitch with fairly good profile.
Good mouth. I would like a sharper eye.
Body proportion is fairly good. Low set tail.
Slightly upright in shoulder and front movement not perfect.
Good rear movement.
Vi hade roligt i Borås i alla fall. Agneta med lille Malte (Isabull's Daniel All Around), Asta och jag bodde i en lägenhet i centrala Borås. Kanontrevligt! Asta och Malte kom mycket bra överens (även fast Astas matte var orolig över att Asta skulle käka upp den lille söte marsipangrisen)!
Efter en liten incident vid tretiden på morgon *host host* (lång historia kort: vi letade tjyvar och banditer) var vi väldigt trötta och kom lite, lite försent till utställningen. Vi hann inte titta på alla bullar, men vi kom i alla fall i tid till våra egna starter! Malte blev BIM-valp med fin kritik och BIR-titeln tog en alldeles underbar tikvalp från World Cup's kennel, Loka (World Cup Osasuna). En riktig liten bakelse! Hon blev dessutom BIS-3 av alla valpar mellan 4-6 månader. Stort grattis!
Domare var Brian Hill från England. Han var väldigt förtjust i de kraftiga bullarna, så Asta var kanske inte direkt hans typ, men hon placerades i alla fall som andra bästa tik i championklassen! Vann gjorde även här en World Cup-tik, Olga (SUCH World Cup Chelsea), hon blev BIR. Mer vet jag inte, men hoppas det gick bra i stora ringen.
När vi sedan skulle åka hem var vi trötta båda två. Asta sov hela vägen hem!
Här är Astas kritik:
Attractive bitch with fairly good profile.
Good mouth. I would like a sharper eye.
Body proportion is fairly good. Low set tail.
Slightly upright in shoulder and front movement not perfect.
Good rear movement.
VARFÖR ska det alltid vara skitväder...
...när jag är ledig!!?
Stackars Asta säger jag! Igår passade vi på att träna när jag kom hem. Hon var fantastisk! Fast idag regnar det tungt och blåser kallt. Usch och fy!
Stackars Asta säger jag! Igår passade vi på att träna när jag kom hem. Hon var fantastisk! Fast idag regnar det tungt och blåser kallt. Usch och fy!
Hurra! Hurra! Hurra!
Idag är det Astas dag! Idag fyller min älskling tre år! Det är väldigt vad tiden går...
Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag för det är Astas födelsedag;
HURRA HURRA HURRA!
Tänk att hon varit så liten och nu är så stor...
GRATTIS lilla gumman! <3
Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag för det är Astas födelsedag;
HURRA HURRA HURRA!
Tänk att hon varit så liten och nu är så stor...
GRATTIS lilla gumman! <3
Terrierderby i Borås
Ja, vi ska dit... ;-)
Det ska också 32 standard bullterrier med ägare och 10 andra minisar med ägare! Jisses vilken fest! :-D
Det finns inget så härligt som att gosa med bullenöss*, få betongbuffar och helikoptervifftande hälsningar!
Faktum är att jag längtar lite! Ska bli extra kul att träffa lille Malte! Har kikat och hört så mycket om honom... ska bli kul att se schäfern...eh...bullen på riktigt! :-P
...allergin kan slänga sig i väggen!!
*bullenöss = bulltenosar/bullemular/bullenäsor
Det ska också 32 standard bullterrier med ägare och 10 andra minisar med ägare! Jisses vilken fest! :-D
Det finns inget så härligt som att gosa med bullenöss*, få betongbuffar och helikoptervifftande hälsningar!
Faktum är att jag längtar lite! Ska bli extra kul att träffa lille Malte! Har kikat och hört så mycket om honom... ska bli kul att se schäfern...eh...bullen på riktigt! :-P
...allergin kan slänga sig i väggen!!
*bullenöss = bulltenosar/bullemular/bullenäsor
She is the Champion, my friend!
Fredagen den 31 oktober var det utställning i Växjö Tipshall.
Asta fick sitt tredje cert och blev champion!
Domare var Elsbeth Clerc från Schweiz. Kritiken löd:
Excellent in type, head and expression.
Correct bite. Firm topline.
Well made in front, rear.
Solid body. Moves, shows to her advantage.
Ett mycket stort GRATTIS till Saga och hennes matte! SUCH Mistelpilens Elessedil ("Saga") blev nämligen BIR och tog sitt tredje CACIB! :-D
"Jag är svensk. Jag är inte sämst. Jag är näst sämst!"
Idag var det KM i lydnad på Åseda-Lenhovda brukshundklubb (ÅLBK). Vi var fem deltagande ekipage och vi kom, hör och häpna, på en mycket hedrande fjärdeplats!
Domaren var allt lite snäll ...men trots att Asta är inne i en mycket nonchalant period var hon duktig och jag tycker faktiskt att Asta (och jag) förtjänade de tiorna vi fick!
Platsliggning: 6x3=18 Asta la sig inte först, men efter kraftiga dk la hon sig, men satte sig upp. Rörde inte ändan!
Tandvisning: 10x1=10 Lungt och sansat. Pussade domaren på glasögonen och örat!
Linförighet: 7.5x4=30 Mycket dk! Jag pratade och hejjade på Asta konstant för att hon skulle tycka att det var kul.
Läggande: 6x2=12 Fick ge henne en massa kommandon för att hon skulle lägga sig!
Inkallning: 10x3=30 Jätteduktig! Jämn fart... bulletakt...
Ställande: 8x3=24 Väldigt kraftigt dk!
Apportering: 9x1=9 Hon höll den *yes!*, men rullade den lite i munnen.
Hopp: 10x2=20 Bästa momentet denna tävlingen (utom tandvisningen!), hon var jätteduktig.
Helhet: 10x1=10 Alla ekipagen fick tia som helhet; "Glada, positiva och trevliga med sina hundar. Ser mycket härligt ut!"
Totalt: 163p
"Ska jag sätta mig?!"
Asta på väg mot hopphindret.
"Puss matte! Nu är det över!"
Måste gratta Helén och Deco som tog hem KM-titeln och det med 198p!
Efter KMet höll vi klubbmöte. Elisabeth i styrelsen hade gjort helt underbar mat! *mums* Detta mötet handlade om ÅLBKs framtid. Vi har haft stora problem med oengagerade medlemmar och att ingen vill sitta i styrelsen, men detta mötet resulterade i inspiration och en hel styrelse! Hör ni det alla medlemmar? Nu finns det en styrelse så välkomna på resterande möten! Ni kommer inte att bli invalda i någonting...
*citatet "Jag är svensk. Jag är inte sämst. Jag är näst sämst!" kommer ur showen Väckelsemöte signerat Jonas Gardell.
Domaren var allt lite snäll ...men trots att Asta är inne i en mycket nonchalant period var hon duktig och jag tycker faktiskt att Asta (och jag) förtjänade de tiorna vi fick!
Platsliggning: 6x3=18 Asta la sig inte först, men efter kraftiga dk la hon sig, men satte sig upp. Rörde inte ändan!
Tandvisning: 10x1=10 Lungt och sansat. Pussade domaren på glasögonen och örat!
Linförighet: 7.5x4=30 Mycket dk! Jag pratade och hejjade på Asta konstant för att hon skulle tycka att det var kul.
Läggande: 6x2=12 Fick ge henne en massa kommandon för att hon skulle lägga sig!
Inkallning: 10x3=30 Jätteduktig! Jämn fart... bulletakt...
Ställande: 8x3=24 Väldigt kraftigt dk!
Apportering: 9x1=9 Hon höll den *yes!*, men rullade den lite i munnen.
Hopp: 10x2=20 Bästa momentet denna tävlingen (utom tandvisningen!), hon var jätteduktig.
Helhet: 10x1=10 Alla ekipagen fick tia som helhet; "Glada, positiva och trevliga med sina hundar. Ser mycket härligt ut!"
Totalt: 163p
"Ska jag sätta mig?!"
Asta på väg mot hopphindret.
"Puss matte! Nu är det över!"
Måste gratta Helén och Deco som tog hem KM-titeln och det med 198p!
Efter KMet höll vi klubbmöte. Elisabeth i styrelsen hade gjort helt underbar mat! *mums* Detta mötet handlade om ÅLBKs framtid. Vi har haft stora problem med oengagerade medlemmar och att ingen vill sitta i styrelsen, men detta mötet resulterade i inspiration och en hel styrelse! Hör ni det alla medlemmar? Nu finns det en styrelse så välkomna på resterande möten! Ni kommer inte att bli invalda i någonting...
*citatet "Jag är svensk. Jag är inte sämst. Jag är näst sämst!" kommer ur showen Väckelsemöte signerat Jonas Gardell.
Vi ska väl inte kasta första stenen?
Det finns en debatt jag inte riktigt kan hålla mig objektiv i. En debatt jag undviker eftersom jag enbart blir ledsen av motparternas utrop. Den debatten är kallad "Kamphundsdebatten".
Enligt Svenska Kennelklubben (SKK) är Asta av en ras som kan kallas kamphund. Det är för att hennes förfäder använts till tjur- och hundkamp, bland annat. Enligt min definition är Asta en sällskapshund; en hund som lever livet och kan bära titeln "Människans Bästa Vän" med stolthet. Enligt en del människor är Asta en livsfarlig hund som omedelbart borde försvinna från jordens yta; de kallar henne kamphund.
Var ligger då problemet? Är det verkligen farliga mördarhundar vi har att göra med?
Jag är väl en av alla de som tycker att vi har ett ägarproblem. Människor som inte alls vet vad de ger sig in på eller som vill ha en "tuff hund" som inger respekt (snarare rädsla). Detta hävdar många bullterrierägare och skyller även på att de som hatar kamphundar drar alla utav "kamphundsraser" över en kant.
Visst, många gånger är det sant att folk tänker "en gång träffade jag en dum bulle, så därför vet jag att alla bullar är dumma!", men blir det bättre av att vi bullterrierägare är precis likadana...?
Bara för att vi har hundar som dagligen utsätts för nedsättande ord, fördomar och diskriminering, kan vi inte säga detsamma om andra raser! "Tänk alla dessa ettriga chihuahuas! Dessa dvärgraser borde ha munkorg!" eller "Jag blev biten av en drever en gång, därför vet jag att de är farliga!". Låter inte dessa resonemang skrämmande likt "en gång kamphund, alltid kamphund"-resonemanget?
Är det konstigt att vi är rädda om vi alla är så grymt generaliserande? Hade alla vidgat vyerna, öppnat ögonen och sett längre än den egna nästippen, kanske världen skulle sett annorlunda ut. Kanske skulle vi levt i ett mer tolerant samhälle. Kanske skulle vi levt i ett samhälle där "alltså jag är inte rasist, MEN..." inte längre var ett begrepp.
I vilket fall som helst tycker jag att vi bullterrierägare ska föregå med gott exempel. Låt folk klanka ner på våra hundar, som kanske inte alltid förtjänar ens en gnutta av det som sägs, men inte ska vi ge folk anledningar att kalla kritiken befogad...
Enligt Svenska Kennelklubben (SKK) är Asta av en ras som kan kallas kamphund. Det är för att hennes förfäder använts till tjur- och hundkamp, bland annat. Enligt min definition är Asta en sällskapshund; en hund som lever livet och kan bära titeln "Människans Bästa Vän" med stolthet. Enligt en del människor är Asta en livsfarlig hund som omedelbart borde försvinna från jordens yta; de kallar henne kamphund.
Var ligger då problemet? Är det verkligen farliga mördarhundar vi har att göra med?
Jag är väl en av alla de som tycker att vi har ett ägarproblem. Människor som inte alls vet vad de ger sig in på eller som vill ha en "tuff hund" som inger respekt (snarare rädsla). Detta hävdar många bullterrierägare och skyller även på att de som hatar kamphundar drar alla utav "kamphundsraser" över en kant.
Visst, många gånger är det sant att folk tänker "en gång träffade jag en dum bulle, så därför vet jag att alla bullar är dumma!", men blir det bättre av att vi bullterrierägare är precis likadana...?
Bara för att vi har hundar som dagligen utsätts för nedsättande ord, fördomar och diskriminering, kan vi inte säga detsamma om andra raser! "Tänk alla dessa ettriga chihuahuas! Dessa dvärgraser borde ha munkorg!" eller "Jag blev biten av en drever en gång, därför vet jag att de är farliga!". Låter inte dessa resonemang skrämmande likt "en gång kamphund, alltid kamphund"-resonemanget?
Är det konstigt att vi är rädda om vi alla är så grymt generaliserande? Hade alla vidgat vyerna, öppnat ögonen och sett längre än den egna nästippen, kanske världen skulle sett annorlunda ut. Kanske skulle vi levt i ett mer tolerant samhälle. Kanske skulle vi levt i ett samhälle där "alltså jag är inte rasist, MEN..." inte längre var ett begrepp.
I vilket fall som helst tycker jag att vi bullterrierägare ska föregå med gott exempel. Låt folk klanka ner på våra hundar, som kanske inte alltid förtjänar ens en gnutta av det som sägs, men inte ska vi ge folk anledningar att kalla kritiken befogad...
Mobiltelefonbilder
Idag har det varit agility-KM på en av klubbarna. Eftersom jag egentligen skulle jobba hela dagen och bara lyckats fixa en avbytare fram till allra senast 12:00 fick vi stressa lite... Som tur var fick vi lite dispens att springa båda loppen under samma omgång. Det blev inga bilder, men film... Jag hoppas kunna lägga upp något lite senare!
Vi slutade 7:a och jag är riktigt nöjd! För att vara nylöpt och otränad var Asta faktiskt en pärla!
Idag tänkte jag visa tre bilder som finns i min mobiltelefon:
Såhär ser Asta ut på morgonen när matte har stigit upp ("då har man ju sängen för sig själv")!
Asta fick en liten "blomma" av mig från IKEA. När jag kom hem upptäckte jag att jag underskattat Astas storlek lite, men är det något som Asta lyckas klämma ner sig i så är det denna blomma! Det är verkligen en väldigt uppskattad sovplats...
Här är bara ett bildbevis på att allt kanske inte riktigt står rätt till med Asta... eller så är det ett bildbevis på hur hälsosam Asta är (med tanke på all streching och "yoga" hon utövar)? Det ni ser är alltså Asta med frambenen stadigt i hundbädden. Höften stödjer hon mot bäddkanten och benen "svävar" ovanför golvet, spikraka, bakåt!
Vi slutade 7:a och jag är riktigt nöjd! För att vara nylöpt och otränad var Asta faktiskt en pärla!
Idag tänkte jag visa tre bilder som finns i min mobiltelefon:
Såhär ser Asta ut på morgonen när matte har stigit upp ("då har man ju sängen för sig själv")!
Asta fick en liten "blomma" av mig från IKEA. När jag kom hem upptäckte jag att jag underskattat Astas storlek lite, men är det något som Asta lyckas klämma ner sig i så är det denna blomma! Det är verkligen en väldigt uppskattad sovplats...
Här är bara ett bildbevis på att allt kanske inte riktigt står rätt till med Asta... eller så är det ett bildbevis på hur hälsosam Asta är (med tanke på all streching och "yoga" hon utövar)? Det ni ser är alltså Asta med frambenen stadigt i hundbädden. Höften stödjer hon mot bäddkanten och benen "svävar" ovanför golvet, spikraka, bakåt!
/Akka
Gotlandsresan 2008
Här kommer lite bilder från Gotlandshelgen!
Asta hade jätteroligt och njöt av sällskapet. Förutom mamma och pappas fem goldentikar var Astas favoriter Dogge (goldenhane) och Pocki (flathane) med på resan. Det blev lite härliga bilder på de fyrbenta åtta!
Asta hade jätteroligt och njöt av sällskapet. Förutom mamma och pappas fem goldentikar var Astas favoriter Dogge (goldenhane) och Pocki (flathane) med på resan. Det blev lite härliga bilder på de fyrbenta åtta!
Dogge och Asta känner på havet!
På gamla Vega märkte man att det blåste...
Asta och jag hälsade på hästar.
Vi mötte en stackars räv som blivit illa påkörd. Hoppas att den blev omhändertagen!
Vi hälsade även på äkta gotländska Gutefår!
Såg en stor och vacker regnbåge!
Asta fick springa vid fyren på Fårö.
Världens bästa rastplats!
Asta på vägen hem; det kliade kanske lite i nacken..?
/Akka
Astas MH - Del 1
Här kan ni se Astas MH till och med rasslet. Därefter fungerade inte filmen i min dator så jag ska fixa detta igen vid ett senare tillfälle. Därför kommer spökena, skotten och utvärderingen vid ett senare tillfälle!
/Akka
/Akka
Asta -en hund med "känd mentalstatus"...
Igår var Asta och jag på Växjö BK. Där genomgick Asta ett MH-test och blev således också MH-beskriven!
Alltihop filmades (!) och det var väl det första jag tänkte då Asta fällde mig under överraskningsmomentet (overallen som flyger upp ur tomma intet). Och Ja! det ser roligt ut på filmen...
1a. KONTAKT Hälsning 5
Överdrivet kontakttagande, ex. hoppar, skäller, gnäller. (I Astas fall: Hoppar.)
1b. KONTAKT Samarbete 4
Följer med villigt. Engagerar sig i testledaren.
1c. KONTAKT Hantering 4
Accepterar. Svarar med kontaktbeteende.
2a. LEK 1 Leklust 4
Startar snabbt, leker aktivt.
2b. LEK 1 Gripande 4
Griper direkt med hela munnen.
2c. LEK 1 Dragkamp 4
Griper med hela munnen och drar emot tills testledaren släpper.
3a. FÖRFÖLJANDE 4/4
Startar med hög fart, målinriktad-bromsar in vid bytet. / (Samma andra gången)
3b. GRIPANDE 2/3
Griper inte, nosar på föremålet. / Griper tveksamt eller med tidsfördröjning.
4. AKTIVITET 4
Är uppmärksam med ökad aktivitet eller oro efter hand.
5a. AVST. LEK Intresse 3
Intresserad, följer figuranten utan avbrott.
5b. AVST. LEK Hot/Agg 1
Visar inga hotbeteenden.
5c. AVST. LEK Nyfikenhet 5
Går fram direkt till figuranten utan hjälp.
5d. AVST. LEK Leklust 5
Griper direkt. Drar emot, släpper inte.
5e. AVST. LEK Samarbete 4
Är aktiv med figuranten. Visar även intresse mot passiv figurant.
6a. ÖVERRASKN. Rädsla 3
Gör undanmanöver utan att vända bort blicken.
6b. ÖVERRASKN. Hot/Agg 3
Visar flera hotbeteenden under längre tid.
6c. ÖVERRASKN. Nyfikenhet 3
Går fram till overallen när föraren står framför.
6d. ÖVERRASKN. Kvarstående rädsla 1
Ingen tempoförändring eller undanmanöver.
6e. ÖVERRASKN. Kvarstående intresse 3
Stannar upp. Luktar eller tittar på overallen vid minst två tillfällen.
7a. LJUDKÄNSL. Rädsla 5
Flyr mer än 5 meter.
7b. LJUDKÄNSL. Nyfikenhet 2
Går fram när föraren sitter på huk och talar till skramlet samt lockar på hunden.
7c. LJUDKÄNSL. Kvarstående rädsla 1
Ingen tempoförändring eller undanmanöver.
7d. LJUDKÄNSL. Kvarstående intresse 2
Stannar upp och luktar eller tittar på skramlet vid 1 tillfälle.
8a. SPÖKEN Hot/Agg 2
Visar enstaka hotbeteenden.
8b. SPÖKEN Kontroll 3
Kontrollerar och/eller handlar mot spökena. Långa avbrott. Ex. halva sträckan båda spökena alt. ett spöke hela sträckan.
8c. SPÖKEN Rädsla 1
Uppehåller sig framför eller bredvid föraren.
8d. SPÖKEN Nyfikenhet 3
Går fram till fig. när föraren står bredvid.
8e. SPÖKEN Kontakt 4
Tar själv kontakt med figuranten.
9a. LEK 2 Leklust 4
Startar snabbt, leker aktivt.
9b. LEK 2 Gripande 4
Griper direkt med hela munnen.
10. SKOTT 1
Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd.
Alltihop filmades (!) och det var väl det första jag tänkte då Asta fällde mig under överraskningsmomentet (overallen som flyger upp ur tomma intet). Och Ja! det ser roligt ut på filmen...
1a. KONTAKT Hälsning 5
Överdrivet kontakttagande, ex. hoppar, skäller, gnäller. (I Astas fall: Hoppar.)
1b. KONTAKT Samarbete 4
Följer med villigt. Engagerar sig i testledaren.
1c. KONTAKT Hantering 4
Accepterar. Svarar med kontaktbeteende.
2a. LEK 1 Leklust 4
Startar snabbt, leker aktivt.
2b. LEK 1 Gripande 4
Griper direkt med hela munnen.
2c. LEK 1 Dragkamp 4
Griper med hela munnen och drar emot tills testledaren släpper.
3a. FÖRFÖLJANDE 4/4
Startar med hög fart, målinriktad-bromsar in vid bytet. / (Samma andra gången)
3b. GRIPANDE 2/3
Griper inte, nosar på föremålet. / Griper tveksamt eller med tidsfördröjning.
4. AKTIVITET 4
Är uppmärksam med ökad aktivitet eller oro efter hand.
5a. AVST. LEK Intresse 3
Intresserad, följer figuranten utan avbrott.
5b. AVST. LEK Hot/Agg 1
Visar inga hotbeteenden.
5c. AVST. LEK Nyfikenhet 5
Går fram direkt till figuranten utan hjälp.
5d. AVST. LEK Leklust 5
Griper direkt. Drar emot, släpper inte.
5e. AVST. LEK Samarbete 4
Är aktiv med figuranten. Visar även intresse mot passiv figurant.
6a. ÖVERRASKN. Rädsla 3
Gör undanmanöver utan att vända bort blicken.
6b. ÖVERRASKN. Hot/Agg 3
Visar flera hotbeteenden under längre tid.
6c. ÖVERRASKN. Nyfikenhet 3
Går fram till overallen när föraren står framför.
6d. ÖVERRASKN. Kvarstående rädsla 1
Ingen tempoförändring eller undanmanöver.
6e. ÖVERRASKN. Kvarstående intresse 3
Stannar upp. Luktar eller tittar på overallen vid minst två tillfällen.
7a. LJUDKÄNSL. Rädsla 5
Flyr mer än 5 meter.
7b. LJUDKÄNSL. Nyfikenhet 2
Går fram när föraren sitter på huk och talar till skramlet samt lockar på hunden.
7c. LJUDKÄNSL. Kvarstående rädsla 1
Ingen tempoförändring eller undanmanöver.
7d. LJUDKÄNSL. Kvarstående intresse 2
Stannar upp och luktar eller tittar på skramlet vid 1 tillfälle.
8a. SPÖKEN Hot/Agg 2
Visar enstaka hotbeteenden.
8b. SPÖKEN Kontroll 3
Kontrollerar och/eller handlar mot spökena. Långa avbrott. Ex. halva sträckan båda spökena alt. ett spöke hela sträckan.
8c. SPÖKEN Rädsla 1
Uppehåller sig framför eller bredvid föraren.
8d. SPÖKEN Nyfikenhet 3
Går fram till fig. när föraren står bredvid.
8e. SPÖKEN Kontakt 4
Tar själv kontakt med figuranten.
9a. LEK 2 Leklust 4
Startar snabbt, leker aktivt.
9b. LEK 2 Gripande 4
Griper direkt med hela munnen.
10. SKOTT 1
Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd.
Cykeltur!
Idag var Asta och jag på vår första cykeltur tillsammans!
Tidigare har jag inte vågat ge mig ut på vägarna med henne, men idag bar det av!
Hon var jätteduktig. Dock hade hon svårt att trava. Helst ville hon gå (!) eller galoppera.
På hemvägen fick hon springa lös vid cykeln. Då fick hon en bättre gångstil och hon travade på kanonsnällt!
Kul, för nu kan vi ta oss på andra utflykter! :-D
Tidigare har jag inte vågat ge mig ut på vägarna med henne, men idag bar det av!
Hon var jätteduktig. Dock hade hon svårt att trava. Helst ville hon gå (!) eller galoppera.
På hemvägen fick hon springa lös vid cykeln. Då fick hon en bättre gångstil och hon travade på kanonsnällt!
Kul, för nu kan vi ta oss på andra utflykter! :-D
Äntligen lite framgång!
Igår hade vi ett litet lydnadspass mellan 22:30 och 23:00. Det gick alldeles fantastiskt!
Vi varvade fotgående och inkallning med icke-lydnadsmässig apportering och avslutade med en platsliggning. Asta var jätteallert och kanonduktig!
Nog har vi backat tillbaka mycket vad det gäller linförighet och fritt följ, men om Asta tycker att det är kanonkul med korta pass kanske vi kan få de längre sträckorna att fungera med. Blicken var klistrad vid mig och hon travade vid sidan. Det fick bli belöning och lek efter nästan varannan meter och pauser från fotgåendet med jämna mellanrum. Hon tappade inte fokus en sekund! Måtte jag bara inte gå för fort fram senare så att jag sabbar linförigheten igen!
Vi fick lite störning också!
Mitt under en av Astas rusningar mot gummiapporten får jag se i ögonvrån en hund komma rusande. En liten, ljudlös hund som rusar i riktning mot Asta och apporten. Jag hör mig själv skrika någonting som påminner lite om "NEEEEEEIIIIII!" i panik då jag ser Asta möta hunden.
Men vänta! Det är ingen hund! Det är vår katt Bagheera som tagit ett språng mot apporten och som sedan kastar sig upp i det enda, klena trädet mitt på planen.
Fånig känner jag mig, men är mest arg över att jag skrikit! Biter ihop och svär bara tyst åt mig själv och hoppas att Asta inte blivit allt för triggad på kattjakt, men vi fortsätter träningen och det gick faktiskt riktigt bra! Godis blev mer lockande än leksak, men hon kunde lätt lämna katten ifred vilket kändes alldeles fantastiskt.
Eftersom vi inte övat ett regelrätt platsläggande på månader gjorde jag en lättare variant. Jag la ner henne, gick enbart halva sträckan och hon fick ligga i cirka 2.5 minuter (tack för mobiltelefontimer!). Hon rörde inte en fena! Jo, huvudet rörde honn lite, men kroppen var blixtstilla. Hon visade inga som helst tecken på att vilja gå upp, men jag vågade inte dra ut på tiden mer nu när vi kunde lyckas så fint. Dessutom gjorde hon ett mycket fint uppsättande efteråt, kunde varit lite snabbare kanske, men för henne var det bra!
Jag är helt enkelt supernöjd med igårkväll!
Lydnadsklass I -förstapris- känns inom räckhåll! :-D
Vi varvade fotgående och inkallning med icke-lydnadsmässig apportering och avslutade med en platsliggning. Asta var jätteallert och kanonduktig!
Nog har vi backat tillbaka mycket vad det gäller linförighet och fritt följ, men om Asta tycker att det är kanonkul med korta pass kanske vi kan få de längre sträckorna att fungera med. Blicken var klistrad vid mig och hon travade vid sidan. Det fick bli belöning och lek efter nästan varannan meter och pauser från fotgåendet med jämna mellanrum. Hon tappade inte fokus en sekund! Måtte jag bara inte gå för fort fram senare så att jag sabbar linförigheten igen!
Vi fick lite störning också!
Mitt under en av Astas rusningar mot gummiapporten får jag se i ögonvrån en hund komma rusande. En liten, ljudlös hund som rusar i riktning mot Asta och apporten. Jag hör mig själv skrika någonting som påminner lite om "NEEEEEEIIIIII!" i panik då jag ser Asta möta hunden.
Men vänta! Det är ingen hund! Det är vår katt Bagheera som tagit ett språng mot apporten och som sedan kastar sig upp i det enda, klena trädet mitt på planen.
Fånig känner jag mig, men är mest arg över att jag skrikit! Biter ihop och svär bara tyst åt mig själv och hoppas att Asta inte blivit allt för triggad på kattjakt, men vi fortsätter träningen och det gick faktiskt riktigt bra! Godis blev mer lockande än leksak, men hon kunde lätt lämna katten ifred vilket kändes alldeles fantastiskt.
Eftersom vi inte övat ett regelrätt platsläggande på månader gjorde jag en lättare variant. Jag la ner henne, gick enbart halva sträckan och hon fick ligga i cirka 2.5 minuter (tack för mobiltelefontimer!). Hon rörde inte en fena! Jo, huvudet rörde honn lite, men kroppen var blixtstilla. Hon visade inga som helst tecken på att vilja gå upp, men jag vågade inte dra ut på tiden mer nu när vi kunde lyckas så fint. Dessutom gjorde hon ett mycket fint uppsättande efteråt, kunde varit lite snabbare kanske, men för henne var det bra!
Jag är helt enkelt supernöjd med igårkväll!
Lydnadsklass I -förstapris- känns inom räckhåll! :-D
Agilitybilder
Bilderna togs under UHKs tävlingsträning...
Den rätta motivationen
Motivation är verkligen grunden till allt. Är jag motiverad kan jag göra vad som helst och det gäller verkligen Asta också. Har hon motivation kan honn träna hur länge som helst. Känner hon sig motiverad lyder hon minsta vink! Problemet är väl bara att finna den rätta motivationen...
Asta är en badkruka. Jag tror inte att det är för att hon ogillar vatten. Inte heller för att hon inte gillar svalkan i sommarsolen. Nej, det måste helt enkelt vara osäkerheten och de dåliga simrörelserna som gör att min tös inte känner sig allt för motiverad att slänga sig i plurret! Äntligen har vi hittat något som kan få Asta att glömma dessa dåliga tankar. Äntligen har vi hittat den rätta motivationen.
Asta minibulle. Vore inte ditt rätta namn "Asta retrieverbulle"? Ja jag vet sannerligen inte vad jag har i snöret!
Det som motiverar Asta att simma långa vändor, flera flera gånger, är nämligen vattenapportering.
Här är två bilder från den dagen:
Först ville hon, men vågade inte simma ut i vattnet. Då tog jag tag i hennes flytväst och förde henne fram mot djupare vatten. När hon tappade fotfästet och ville in till land kommenderade jag apport. Då kom hon ihåg dummien som flöt framför henne och vände mot den istället. Efter det uppvaknandet har hon appat som vilken vattenvan retriever som helst ...liten överdrift kanske!
Det enda jag kan klaga på är kanske det något fasta greppet! ;-)
Asta är en badkruka. Jag tror inte att det är för att hon ogillar vatten. Inte heller för att hon inte gillar svalkan i sommarsolen. Nej, det måste helt enkelt vara osäkerheten och de dåliga simrörelserna som gör att min tös inte känner sig allt för motiverad att slänga sig i plurret! Äntligen har vi hittat något som kan få Asta att glömma dessa dåliga tankar. Äntligen har vi hittat den rätta motivationen.
Asta minibulle. Vore inte ditt rätta namn "Asta retrieverbulle"? Ja jag vet sannerligen inte vad jag har i snöret!
Det som motiverar Asta att simma långa vändor, flera flera gånger, är nämligen vattenapportering.
Här är två bilder från den dagen:
Först ville hon, men vågade inte simma ut i vattnet. Då tog jag tag i hennes flytväst och förde henne fram mot djupare vatten. När hon tappade fotfästet och ville in till land kommenderade jag apport. Då kom hon ihåg dummien som flöt framför henne och vände mot den istället. Efter det uppvaknandet har hon appat som vilken vattenvan retriever som helst ...liten överdrift kanske!
Det enda jag kan klaga på är kanske det något fasta greppet! ;-)
World Dog Show -World Bull terrier Specialty
Japp, nu har Asta och jag vänstervarvat i Stockholm! Rättare sagt Almare-Stäket. Visst, det hade gått att anmäla till ytterligare två världsutställningar, men för både Asta och mig räckte det med en…
Det var en mycket varm dag. Stekande het! Kan ni fatta att man trots värmen, solen och den obefintliga skuggan, fick höra att flera personer lämnade sina hundar i bilen? I bilarna på den kokande parkeringen! Idioter.
Domare i Astas ring och för alla minibullar (och stora bulletikar) var Maureen Bell från Storbritannien. En gammal dam som höll på etiketterna, vilket visade sig tydligt när hon trotsade värmen genom att hela tiden ha på sig sin kavaj! Visst stod hon mestadels i skuggan, men nog var det krut i henne! En väldigt trevlig, liten tant som lät utbrista ett litet ”Oh, a little tricolor!” när Asta kom upp på bordet.
Eftersom detta var en såkallad FCI-utställning fick inte hundarna 1:a, 2:a, 3:a och CK etc. Något som irriterade mig nu när jag äntligen börjat fatt något litet av ”vanliga” itställningar! Nu skulle hundarna istället få Good, Very Good och Excellent etc. i bedömning!
Asta skötte sig kanonbra i ringen. Kanske lite slö, men hellre att jag får jobba för att hon ska hänga med, än att jag ska få jobba för att hon drar. Han visade en kanonstabil sida och gick ur ringen med excellent i kritiken. ”Kul,” tyckte vi! ”Skönt,” tyckte Asta, ”äntligen dags att åka hem!” och jag måste erkänna att jag nog tyckte detsamma!
Det var jättekul att se alla andra minibullar och gosa med några andra bullar än sin egen, men… Borta bra men hemma bäst! Det ÄR roligare med agility, lydnad och bruks. Så är det bara!
Nästa år ska den så kallade ”Bullespecialen” vara i Ljungbyhed. Betydligt närmre än Stockholm! Jag hoppas bara att de inte fortsätter att ha specialen inbakad i WDS för det blev lite för mycket… Lite kaka på kaka! …och jag är en enkel tjej som nöjer mig med kaka!!
Tjingeling!
Det var en mycket varm dag. Stekande het! Kan ni fatta att man trots värmen, solen och den obefintliga skuggan, fick höra att flera personer lämnade sina hundar i bilen? I bilarna på den kokande parkeringen! Idioter.
Domare i Astas ring och för alla minibullar (och stora bulletikar) var Maureen Bell från Storbritannien. En gammal dam som höll på etiketterna, vilket visade sig tydligt när hon trotsade värmen genom att hela tiden ha på sig sin kavaj! Visst stod hon mestadels i skuggan, men nog var det krut i henne! En väldigt trevlig, liten tant som lät utbrista ett litet ”Oh, a little tricolor!” när Asta kom upp på bordet.
Eftersom detta var en såkallad FCI-utställning fick inte hundarna 1:a, 2:a, 3:a och CK etc. Något som irriterade mig nu när jag äntligen börjat fatt något litet av ”vanliga” itställningar! Nu skulle hundarna istället få Good, Very Good och Excellent etc. i bedömning!
Asta skötte sig kanonbra i ringen. Kanske lite slö, men hellre att jag får jobba för att hon ska hänga med, än att jag ska få jobba för att hon drar. Han visade en kanonstabil sida och gick ur ringen med excellent i kritiken. ”Kul,” tyckte vi! ”Skönt,” tyckte Asta, ”äntligen dags att åka hem!” och jag måste erkänna att jag nog tyckte detsamma!
Det var jättekul att se alla andra minibullar och gosa med några andra bullar än sin egen, men… Borta bra men hemma bäst! Det ÄR roligare med agility, lydnad och bruks. Så är det bara!
Nästa år ska den så kallade ”Bullespecialen” vara i Ljungbyhed. Betydligt närmre än Stockholm! Jag hoppas bara att de inte fortsätter att ha specialen inbakad i WDS för det blev lite för mycket… Lite kaka på kaka! …och jag är en enkel tjej som nöjer mig med kaka!!
Tjingeling!
Kan inte ta åt mig äran...
Det finns de som har fått se och höra Asta morra på kommandot "Starta motorn!" och jag har fått kanonmycket beröm för detta påhittiga kommando. Jag har sagt det då, men jag säger det igen; Det är inte jag som har kommit på idén!
Den som ska få äran heter Victor och är husse till min favoritbullterrier (förutom Asta såklart!) Valle.
Se själva hur söt han är då han startar motorn (kom ihåg att ha högt ljud på!):
Den som ska få äran heter Victor och är husse till min favoritbullterrier (förutom Asta såklart!) Valle.
Se själva hur söt han är då han startar motorn (kom ihåg att ha högt ljud på!):
