Träning

Idag var det träningsvänligt väder. Vi åkte upp till agilitybanan för att köra ett par varv med de tre yngsta.

Inte för att skryta, men Asta var bäst! ;-) Hon ser i alla fall ut som hon har roligast av dem... Hon lyssnade bra idag. Bättre än igår. Trots att jag inte har märkt några större framsteg tidigare är det som om hon helt plötsligt tagit tre elefantkliv framåt. Kul är det att se henne ta hopphinder efter hopphinder i allt svårare kombinationer!

Det ska nog bli en riktig tävlingsagilityhund av henne!

"Vilken härlig dag!"

Så nynnar i alla fall jag just nu!

Igår var en otroligt varm, klibbig och jobbig dag, men lika mycket som den var det var det en härlig dag!

Asta startade i Hoppklass I, Hoppklass B I (ett extra lopp) och Agilityklass I. Tyvärr diskades hon i alla loppen, men oj vilken kanonhund jag har! Trots att värmen steg och energin dalade hängde hon med och gjorde sitt bästa. Hon visade alla att nog kan en minibulla på lite drygt 35cm i manke hoppa över 40cm både med fart och jämnfota!

Nog grämer jag mig lite över första loppet. Där ligger diskningen helt och hållet på mattes axlar. Under banvandringen gick jag fel för en sekund och när det sedan var skarpt läge kom jag ihåg att jag gått fel med påföljden att jag gick fel på ett tidigare ställe för att "minsann inte skulle gå samma fel under själva loppet!". Snopet! Därefter sprang Asta mycket bra, bara lite krångel i slalomen och nyfiket kikande på publik och funktionärer. Vi hade säkert blivit diskade annars med, men det är ju ändå tråkigt att det blev så. Kanske var det till och med så att allt gick så bra just för att jag slappnade av direkt efter diskningen? Vem vet?

Andra loppet var i agilityklassen. Där är jag fantastiskt glad över att hon inte slängde sig framstupa från högsta höjden på A-hindret! Det är en seger! Detta loppet diskades eftersom Asta valde att smita fram till A-hindret och demonstrativt lägga ena tassen på kontaktfältet. Därefter sprang hon ett kanonlopp i stekhettan, men jag struntade i slalomen.

Inför sista loppet hade jag motivationstränat slalomen. Levergodis! Jisses, vad det lönade sig! Hon gick slalomen felfritt, men fick ett hopp istället för levergodis som belöning. Sista loppet var bäst! Inte en rivning, inte en miss i slalomen! Problemet var värmen. Asta hade nästan slut på energi och travade flåsandes runt i den 35 gradiga värmen. På grund av orken försökte hon smita runt tre hopp, vilket då resulterade i tre vägran och ännu en diskning.

Jag är fantastiskt nöjd! Vilken pärla hon är och kan bli! Hon har inte tillräckligt med fart för att slå en Sheltie, men kan hon springa felfritt är jag nöjd! Farten kan hon få upp i svalare väder...

Tyvärr var det kamerastrul så det finns inga bilder, men hellre ett fantastiskt resultat än några bilder på misslyckanden, eller?

Ciao!

Som en ko på grönbete

Just så känner jag nu!

Livet utan skolan är som om jag vore en ko som blivit utsläppt på vårens första grönbete!

Igår tog skolan slut. Proven är över! Det gick med väldigt blandade resultat, men vad gör det? Det är över nu! Igår var också första gången jag var ute under hela gymnasietiden. Det var otroligt efterlängtat och det kändes jättekonstigt att se en efter en av alla dessa IB-elever dyka upp och ansluta sig till gemenskapen. Det var högljutt, goda drinkar och skratt i mängder. Det var helt enkelt fruktansvärt trevligt!

Det enda jobbiga var väl att komma i säng vid 3:30 och sedan upp idag för möte på klubben ...men det ordnade sig gott och väl! Idag var första gången Asta var på klubben på månader! Trots att ögonen gick i kors var jag verkligen skyldig henne ett rejält träningspass. Allt gick jättebra! ...förutom att jag i min iver tränade lite, lite för länge, men det var så roligt!

Linförigheten gick som en dans! Jag förstår inte varför jag varit så negativ innan! Tidigare har Asta bara varit superuttråkad och inte följsam alls, så idag backade jag flera steg bakåt i träningen (för att nästan ta allt helt från början) och tack vare att hon var så på hugget var det en fröjd att se henne trava vid min sida.

Platsliggningen hoppas jag är bättre också. Idag körde jag inte ett långt, "tävlingslikt" pass utan enbart en "Ligg och stanna kvar"-övning. Den gick ut på att Asta låg på marken och jag gick runt och lekte med en leksak. Den kastade jag bredvid henne, bakom henne, etc. Det gick jättebra! Hon var kanonduktig! En gång behövde jag korrigera henne och lägga henne igen, men sedan fattade hon att hon skulle ligga kvar.

Förutom lydnad tränade vi lite agility. Även där var hon otroligt lyhörd. I år har Asta och jag tränat agility några gånger, men inte en gång har hon lyssnat. Hon har tagit det första hindret jag pekat på, men sedan inte tittat åt nästa. Idag var det en fantastisk förändring! Jag gjorde hoppkombinationer som aldrig förr och Asta hoppade och följde mina rörelser som om hon aldrig hade gjort annat!

Väl hemma blev det lite apportering. Inomhus idag. Det gick också bra fast Asta var allt väldigt hård i greppet... Vi använde dock inte vilt eller skinn utan använde enbart "dummies" så det gjorde inte så mycket. Svansen vifftade konstant och hon hade roligt! Jag tog några pinsamt dåliga kort, men vet att jag tidigare lovat några att visa då Asta leker retriever så jag visar två av korten ändå.

Hon kanske inte har lika bra grepp som en retriever, men bytet kommer i alla fall i förarens hand
;-D :
image19image18

Nu när skolan är slut vankas det träning och tävlingar på riktigt! Agility och lydnad! Nu ska här bli andra bullar! :-) Ikväll ska vi dock sitta uppkrupna i soffan, Asta och jag, och hejja på Charlotte Perelli i ESC 2008. Det ska bli kanonkul! :-D ("Fyra av fem toasts!")

Feber & världens bästa bulla!

Idag är andra heldagen med feber, smärta i öm kropp och halsont. Jag vet inte om hundar brukar reagera på feber, men Asta blev heltokig första natten när jag var dålig. Visserligen, hon är tokig, men som hon blev igår har hon aldrig varit innan! Hon skulle bestämt lägga sig över min hals och på bröstet. Oavsett hur mycket jag flyttade henne kröp hon upp igen. Lustigt.

Jag har inte orkat ut varken i förrgår eller igår och idag har jag sovit i flera, flera timmar, men Asta bara ligger här med mig. Hon är världens bästa! Nu orkade jag kravla mig upp så att hon och Micke kunde få springa länge tillsammans i solskenet. Hon borde vara jätteunderstimulerad, men de här dagarna har hon inte klagat. Jag älskar min lilla söta Asta så mycket! Idag och till på lördag ska vi passa Mickes syster Milla och hon är vild som få. Det blir kul för Asta nu när jag inte orkar långa promenader och träning.

Igår var första avsnittet av serien Rent hus på TV4. Jag brukar inte gilla program på TV4, men det där rekommenderar jag. Det var väldigt intressant och välgjort! Marie-Louise och Marlene har dessutom så härliga dialekter och härligt sätt som sätter guldkant på programmet...

En annan serie jag har börjat följa är Kungamordet på SVT. Det är verkligen en kvalitétsserie! Aldrig har jag sett en så välspelad svensk serie med riktigt spännande handling! Reine Brynolfsson spelar så otroligt äckligt äkta som misshandlande, manipulerande och inställsam politiker. Hans fru Linda är karaktären som inte går att inte fastna vid. Marie Richardsson gör seriens största insatts genom sin skildring av den trogna, alkoholiserade och tillintetgjorda hustrun. Det är för hennes skull jag sitter kvar. Det är för hennes skull jag sitter fastspikad i soffan. Jag vill inte lämna henne ensam. Se serien om du har tid, den är jättebra! Jag såg aldrig serien Kronprinsessan som gick innan denna, men det är verkligen inga problem att hänga med i handlingen.

När vi var ute idag, Asta, Micke och jag, tog jag lite kort. Så långt kunde jag sträcka mig! Visst blev de fina?

image5

Minibullen Asta, drygt 2år, och goldenhanen Micke, 5månader.

Min älskling har fått urinvägsinfektion!

...och med min älskling menar jag min minibullterriertik Asta och ingenting annat!

Asta löpte för ett tag sedan och därför reagerade jag inte mycket på att hon markeringskissade hela tiden och lyfte lite på benet. Hon försöker vara så mycket tuffare än vad hon är, den lilla damen, men efter att hon kissat inne några gånger och mamma upptäckt lite konstigheter i urinen (hon är veterinär), fick jag samla ett urinprov. Jodå, nu växer det bakterier i massor...

Stackars lilla älsklingen!

Varför kunde hon inte sagt något? Pipit? Visat obehag? "Nejdå! Jag är en tuff och tålig bulle! Lite sveda när jag kissar är väl ingenting!"

Kan man annat än att få dåligt samvete? Inte jag i alla fall... Nu ska hon få behandling. Hoppas verkligen att det bara är en urinvägsinfektion och inget annat.

Asta står

Vackraste Asta!

/Akka

Nyare inlägg
RSS 2.0