Feber & världens bästa bulla!
Idag är andra heldagen med feber, smärta i öm kropp och halsont. Jag vet inte om hundar brukar reagera på feber, men Asta blev heltokig första natten när jag var dålig. Visserligen, hon är tokig, men som hon blev igår har hon aldrig varit innan! Hon skulle bestämt lägga sig över min hals och på bröstet. Oavsett hur mycket jag flyttade henne kröp hon upp igen. Lustigt.
Jag har inte orkat ut varken i förrgår eller igår och idag har jag sovit i flera, flera timmar, men Asta bara ligger här med mig. Hon är världens bästa! Nu orkade jag kravla mig upp så att hon och Micke kunde få springa länge tillsammans i solskenet. Hon borde vara jätteunderstimulerad, men de här dagarna har hon inte klagat. Jag älskar min lilla söta Asta så mycket! Idag och till på lördag ska vi passa Mickes syster Milla och hon är vild som få. Det blir kul för Asta nu när jag inte orkar långa promenader och träning.
Igår var första avsnittet av serien Rent hus på TV4. Jag brukar inte gilla program på TV4, men det där rekommenderar jag. Det var väldigt intressant och välgjort! Marie-Louise och Marlene har dessutom så härliga dialekter och härligt sätt som sätter guldkant på programmet...
En annan serie jag har börjat följa är Kungamordet på SVT. Det är verkligen en kvalitétsserie! Aldrig har jag sett en så välspelad svensk serie med riktigt spännande handling! Reine Brynolfsson spelar så otroligt äckligt äkta som misshandlande, manipulerande och inställsam politiker. Hans fru Linda är karaktären som inte går att inte fastna vid. Marie Richardsson gör seriens största insatts genom sin skildring av den trogna, alkoholiserade och tillintetgjorda hustrun. Det är för hennes skull jag sitter kvar. Det är för hennes skull jag sitter fastspikad i soffan. Jag vill inte lämna henne ensam. Se serien om du har tid, den är jättebra! Jag såg aldrig serien Kronprinsessan som gick innan denna, men det är verkligen inga problem att hänga med i handlingen.
När vi var ute idag, Asta, Micke och jag, tog jag lite kort. Så långt kunde jag sträcka mig! Visst blev de fina?
Minibullen Asta, drygt 2år, och goldenhanen Micke, 5månader.
Jag har inte orkat ut varken i förrgår eller igår och idag har jag sovit i flera, flera timmar, men Asta bara ligger här med mig. Hon är världens bästa! Nu orkade jag kravla mig upp så att hon och Micke kunde få springa länge tillsammans i solskenet. Hon borde vara jätteunderstimulerad, men de här dagarna har hon inte klagat. Jag älskar min lilla söta Asta så mycket! Idag och till på lördag ska vi passa Mickes syster Milla och hon är vild som få. Det blir kul för Asta nu när jag inte orkar långa promenader och träning.
Igår var första avsnittet av serien Rent hus på TV4. Jag brukar inte gilla program på TV4, men det där rekommenderar jag. Det var väldigt intressant och välgjort! Marie-Louise och Marlene har dessutom så härliga dialekter och härligt sätt som sätter guldkant på programmet...
En annan serie jag har börjat följa är Kungamordet på SVT. Det är verkligen en kvalitétsserie! Aldrig har jag sett en så välspelad svensk serie med riktigt spännande handling! Reine Brynolfsson spelar så otroligt äckligt äkta som misshandlande, manipulerande och inställsam politiker. Hans fru Linda är karaktären som inte går att inte fastna vid. Marie Richardsson gör seriens största insatts genom sin skildring av den trogna, alkoholiserade och tillintetgjorda hustrun. Det är för hennes skull jag sitter kvar. Det är för hennes skull jag sitter fastspikad i soffan. Jag vill inte lämna henne ensam. Se serien om du har tid, den är jättebra! Jag såg aldrig serien Kronprinsessan som gick innan denna, men det är verkligen inga problem att hänga med i handlingen.
När vi var ute idag, Asta, Micke och jag, tog jag lite kort. Så långt kunde jag sträcka mig! Visst blev de fina?
Minibullen Asta, drygt 2år, och goldenhanen Micke, 5månader.
Fyy FA-AN!
Hur kan man bli så jäkla trött? Sådär så att man går i en dimma och går från att skratta hysteriskt åt allt en person säger till att bara se samma persons mun röra sig, men filtrera bort allt ljud..? Det tycker jag är sjukt! Framför allt är det sjukt jobbigt!
Första dagen efter lovet blev inte ljuvligt härlig. Det blev inte en rosa, fluffig dröm med gyllene kanter. Det blev en trött, grå dag. Tack. " T a c k ".
När klockan ringde imorse vid 6:20 kändes det hemskt!
Varför såg jag den där Wallander-filmen igår? VARFÖR? Jag hade ju redan sett den en gång.
Att sedan ha ett styrelsemöte på kvällen var inte toppen, men det var trevligt och jag höll mig pigg ...are än tidigare!
Jaja, samma visa imorgon, fast hem mycket tidigare. Då blir Asta glad och vi kan kanske träna lite... så ska jag få sova tidigt! :-D
Visst fasen! Man måste plugga också...
Första dagen efter lovet blev inte ljuvligt härlig. Det blev inte en rosa, fluffig dröm med gyllene kanter. Det blev en trött, grå dag. Tack. " T a c k ".
När klockan ringde imorse vid 6:20 kändes det hemskt!
Varför såg jag den där Wallander-filmen igår? VARFÖR? Jag hade ju redan sett den en gång.
Att sedan ha ett styrelsemöte på kvällen var inte toppen, men det var trevligt och jag höll mig pigg ...are än tidigare!
Jaja, samma visa imorgon, fast hem mycket tidigare. Då blir Asta glad och vi kan kanske träna lite... så ska jag få sova tidigt! :-D
Visst fasen! Man måste plugga också...
Back to Hell
Well, it sure feels like it...
Nu är lovet slut och jag fick ingenting vettigt gjort! Typ ingenting vettigt i alla fall! Jag fixade till lite gamla, färdiga uppsatser som skulle lämnas in på papper i fler exemplar, och jag fick den där jävla matten gjord. FY vad jag jobbat med den och strulat. Usch, det borde vara förbjudet med uppsatser i matte! Det enda jag hoppas nu är att min underbara mattelärare inte tycker att jag gått över gränsen och inte tar emot den... Snälla, snälla! Jag ger vad som helst!
Vad mer har jag gjort? ...nähe. Ingenting! ING-EN-TING! I n g e n t i n g!
Tillbaka till skolan nu då. Tillbaka till stress. Tillbaka.
I fredags diktade jag kylskåpspoesi! Mormor hade fått ordmagneter från posten och jag hade inget att göra än att dikta lite... Lite modifierat blev det såhär:
En ljus morgon,
fåglar som sjunger om kärlek som spirar,
Du och jag,
vi,
är levande,
älskar,
målar av känslor färger och musik,
Solens strålar värmer gräsets grönska ikväll,
blommorna som blomstrar leker kurragömma inatt,
Du och jag,
vi,
är levande,
älskar,
älskade,
glömda,
En morgon,
ikväll,
inatt,
imorgon.
Jag får väl döpa den till något djupt. Dygnet är väl för okomplicerat?
Äh, det får bli det! ;-)
Nu är lovet slut och jag fick ingenting vettigt gjort! Typ ingenting vettigt i alla fall! Jag fixade till lite gamla, färdiga uppsatser som skulle lämnas in på papper i fler exemplar, och jag fick den där jävla matten gjord. FY vad jag jobbat med den och strulat. Usch, det borde vara förbjudet med uppsatser i matte! Det enda jag hoppas nu är att min underbara mattelärare inte tycker att jag gått över gränsen och inte tar emot den... Snälla, snälla! Jag ger vad som helst!
Vad mer har jag gjort? ...nähe. Ingenting! ING-EN-TING! I n g e n t i n g!
Tillbaka till skolan nu då. Tillbaka till stress. Tillbaka.
I fredags diktade jag kylskåpspoesi! Mormor hade fått ordmagneter från posten och jag hade inget att göra än att dikta lite... Lite modifierat blev det såhär:
En ljus morgon,
fåglar som sjunger om kärlek som spirar,
Du och jag,
vi,
är levande,
älskar,
målar av känslor färger och musik,
Solens strålar värmer gräsets grönska ikväll,
blommorna som blomstrar leker kurragömma inatt,
Du och jag,
vi,
är levande,
älskar,
älskade,
glömda,
En morgon,
ikväll,
inatt,
imorgon.
Jag får väl döpa den till något djupt. Dygnet är väl för okomplicerat?
Äh, det får bli det! ;-)
Jag är förtrollad!
När såg du en tecknad film på bio senast? Inte animerad! Tecknad! När var det?
Jag kommer inte ihåg när jag såg en tecknad film på bio senast. Det var därför den härligaste av alla nostalgikänslor jag upplevde när Enchanted började (svensk titel: Förtrollad). Samma känsla som jag fick första gången jag duschade med ett speciellt shampo (det visade sig att det luktade precis som mitt favoritgodis från när jag var fyra år!).
Hela filmen var underbar. Vilken nostalgikänsla, vilket mys och gulligull! Precis det jag behövde en dos av idag!
Gå och se den, om du gillar Disney gillar du även denna... <3
Flickvän eller flickvän?
Idag var det verkligen extra tydligt.
Språk är bra, men förvirrande! Det är fantastiskt vad du kan "vinna strider" genom att använda pennan, tangentbordet eller liknande på ett snyggt sätt. Det är så mycket lättare att ta någon som gör det på allvar än om meningen saknar punkter eller versaler. För att inte tala om all den särskrivningen som finns!
Detta inlägg hade likväl kunnat heta "Flickvän eller flick vän?" och vara ett slags sätt för mig att göra mig av med alla mina särskrivningsaggressioner! Fast nu står det "Flickvän eller flickvän?". Alltså handlar detta inte om särskrivning utan det handlar om ordväxling. Eller snarare ordförväxling.
Om jag skriver "Imorgon ska jag gå på bio med min flickvän." kan det tolkas på två sätt. Det kan tolkas att jag går ut med min flickvän, min partner, min tjej. Fast det kan ju också tolkas som att jag går med min flickvän, min vän som är flicka, min tjejkompis! Nu handlar det om det senare, men när man skriver får man allt se upp med hur man formulerar sig. Det är inte lätt att höra genom datorskärmen vilket tonfall eller vilken betoning personen som skriver har.
Ett annat problem är ironi. Jag använder mig ofta, otroligt ofta, av ironi. Det är ju kul! ...men hur syns det för ett otränat öga? Jo, resultatet är att jag använder mig av ett oförsvarbart antal smilies i alla mina foruminlägg. Det är enbart i de inläggen jag är jätteseriös som det inte finns några smilies. Varje gång jag skriver ett meddelande till någon och jag är lite busig, ja då är de där igen! Jag blir en liten fjortis! L o l!
Åter till språkförväxlingar.
I min klass går det en tyska. Vi pratar engelska med varandra, men det kan bli jättelustigt eftersom hon bryter.
Vi hade en så kallad "kärleksvecka" i skolan.
Tyskan: Oh I hate this stupid laf week!
Jag: Laugh? (=skratt)
Tyskan: Yes, the laf week.
*Akka ser ut som ett levande frågetecken*
Tyskan: LAF! I LAF YOU!
Jag *ljus*: Ahhh! Love?! LOVE WEEK!
Tyskan: Yes! Laf week!
Jag älskar språk! :-)
Nu ska jag tjinglinga till sängs och imorgon ska jag och flickvännen, tjejkompisen, på bio!
/Akka
Någon måste vara sämst
Fast varför måste den sämsta vara jag?!
Idag åkte vi in till stan tillsammans, hela familjen, för att bowla. Bröderna och jag fick vara på den ena banan och mamma och pappa på den andra. Mellan mamma och pappa var det jämt hela tiden, men på vår bana låg jag konstant sist... "Jippi"! ...men vi hade i alla fall roligt, vilket väl är huvudsaken?
/Akka
Idag åkte vi in till stan tillsammans, hela familjen, för att bowla. Bröderna och jag fick vara på den ena banan och mamma och pappa på den andra. Mellan mamma och pappa var det jämt hela tiden, men på vår bana låg jag konstant sist... "Jippi"! ...men vi hade i alla fall roligt, vilket väl är huvudsaken?
/Akka
Min älskling har fått urinvägsinfektion!
...och med min älskling menar jag min minibullterriertik Asta och ingenting annat!
Asta löpte för ett tag sedan och därför reagerade jag inte mycket på att hon markeringskissade hela tiden och lyfte lite på benet. Hon försöker vara så mycket tuffare än vad hon är, den lilla damen, men efter att hon kissat inne några gånger och mamma upptäckt lite konstigheter i urinen (hon är veterinär), fick jag samla ett urinprov. Jodå, nu växer det bakterier i massor...
Stackars lilla älsklingen!
Varför kunde hon inte sagt något? Pipit? Visat obehag? "Nejdå! Jag är en tuff och tålig bulle! Lite sveda när jag kissar är väl ingenting!"
Kan man annat än att få dåligt samvete? Inte jag i alla fall... Nu ska hon få behandling. Hoppas verkligen att det bara är en urinvägsinfektion och inget annat.
Asta löpte för ett tag sedan och därför reagerade jag inte mycket på att hon markeringskissade hela tiden och lyfte lite på benet. Hon försöker vara så mycket tuffare än vad hon är, den lilla damen, men efter att hon kissat inne några gånger och mamma upptäckt lite konstigheter i urinen (hon är veterinär), fick jag samla ett urinprov. Jodå, nu växer det bakterier i massor...
Stackars lilla älsklingen!
Varför kunde hon inte sagt något? Pipit? Visat obehag? "Nejdå! Jag är en tuff och tålig bulle! Lite sveda när jag kissar är väl ingenting!"
Kan man annat än att få dåligt samvete? Inte jag i alla fall... Nu ska hon få behandling. Hoppas verkligen att det bara är en urinvägsinfektion och inget annat.
Vackraste Asta!
/Akka
Underbart är kort
Så sant som det är sagt. Underbart är kort, men så länge det vara är det verkligen underbart!
Den 5 februari var jag i Göteborg för första antagningsprov till skådespelarprogrammet. Det var otroligt spännande! Allt var nytt, så nytt och häftigt!
Vi var mellan 60 och 70 personer den dagen och alla hade vi samma dröm. Att komma in på scenskolan! ...eller nästan alla i alla fall! Många hade sökt flera gånger tidigare, för andra var det första gången. För mig var det första gången.
Jag fick göra mitt prov ganska tidigt, det var skönt, jag lyckades hålla mig lugn och hade enbart roligt! Så himla nöjd vad jag efteråt! Allt kändes som om det gått j ä t t e b r a! Tydligen hade det gjort det också. Juryn var nöjda med mitt första prov och de beslutade att de ville se mer!
Jag kommer aldrig att glömma den känslan jag fick då elevrepresentaterna skulle avslöja vilka som hade gått vidare till andra provet. "Vi måste tyvärr be alla er som inte har gått vidare att lämna rummet direkt..." De hade skrivit upp de nummer på de som gått vidare på en whiteboard och när de vände på tavlan spred sig ett mummel över hela rummet. Folk började röra på sig, sträcka på sig, ta sina grejor och lämna lokalen.
144, 145... 146! MITT NUMMER! 146! Jag gick vidare! Shit! Wow!
Oj vad det kändes konstigt! Lustigt! När alla började gå skulle jag och 15 andra stanna kvar.
Andra provet tog betydligt längre tid, men det betydde såklart längre förberedelser. ...men också mer pirr och nervositet!
För er som inte vet hur ett prov går till måste jag ju berätta:
- När det börjar närma sig din tur blir du förd till ett "prepprum", preppen.
Där inne får du skrika, sjunga och öva så mycket och högt du vill. Allt är tillåtet i ljudväg.
- Sedan blir du förd till slussrummet. Där är du medan föregående person är inne hos juryn.
Under första provet fick jag vara i preppen ca 10 minuter och i slussen mellan 4-5 minuter och sedan läste jag en egenvald text för juryn (ur Sen var det ingen kvar av Agatha Christie). Under andra provet var jag i preppen drygt en halvtimme och i slussen i en halvtimme!! Han som var min motläsare under andra provet sa att det skulle ta ca 5 minuter i slussen, men det blev liiiite lite extra... nästan så att jag undrar om juryn tog paus!
Jag är väldigt nöjd även med min prestation under andra provet. Jag gjorde en scen ur Deffad av Malin Axelsson. Sedan fick min motläsare och jag gå ut medan juryn pratade igenom andra provet. Det tog ca 3 minuter och sedan kom ordförande ut och tackade och så fick jag gå.
Sen var det den där eviga väntan! Först idag kom beskedet. Nej, jag gick inte vidare till tredje provet. Trots att det var en dröm att gå vidare är jag (ännu) inte ledsen. Jag är nöjd med det jag gjorde, det var första gången och nu vet jag hur det går till! Samtidigt är det verkligen som en sten har lättat från mitt bröst. Vad skönt att änligen veta!
Jag har pendlat mellan "Åh vad bra det gick! Vad ska jag göra när jag gått vidare...?" och "Klart jag inte går vidare! Fatta hur många som söker och hur många som gjorde sitt prov efter mitt!". Precis innan jag fick mailet var jag i den sista tankebanan. Därför har jag ännu inte tagit det hårt... nu har jag dessutom ältat det lite, så förhoppningsvis ska jag väl inte gräva ner mig... ;-D
Den 5 februari var jag i Göteborg för första antagningsprov till skådespelarprogrammet. Det var otroligt spännande! Allt var nytt, så nytt och häftigt!
Vi var mellan 60 och 70 personer den dagen och alla hade vi samma dröm. Att komma in på scenskolan! ...eller nästan alla i alla fall! Många hade sökt flera gånger tidigare, för andra var det första gången. För mig var det första gången.
Jag fick göra mitt prov ganska tidigt, det var skönt, jag lyckades hålla mig lugn och hade enbart roligt! Så himla nöjd vad jag efteråt! Allt kändes som om det gått j ä t t e b r a! Tydligen hade det gjort det också. Juryn var nöjda med mitt första prov och de beslutade att de ville se mer!
Jag kommer aldrig att glömma den känslan jag fick då elevrepresentaterna skulle avslöja vilka som hade gått vidare till andra provet. "Vi måste tyvärr be alla er som inte har gått vidare att lämna rummet direkt..." De hade skrivit upp de nummer på de som gått vidare på en whiteboard och när de vände på tavlan spred sig ett mummel över hela rummet. Folk började röra på sig, sträcka på sig, ta sina grejor och lämna lokalen.
144, 145... 146! MITT NUMMER! 146! Jag gick vidare! Shit! Wow!
Oj vad det kändes konstigt! Lustigt! När alla började gå skulle jag och 15 andra stanna kvar.
Andra provet tog betydligt längre tid, men det betydde såklart längre förberedelser. ...men också mer pirr och nervositet!
För er som inte vet hur ett prov går till måste jag ju berätta:
- När det börjar närma sig din tur blir du förd till ett "prepprum", preppen.
Där inne får du skrika, sjunga och öva så mycket och högt du vill. Allt är tillåtet i ljudväg.
- Sedan blir du förd till slussrummet. Där är du medan föregående person är inne hos juryn.
Under första provet fick jag vara i preppen ca 10 minuter och i slussen mellan 4-5 minuter och sedan läste jag en egenvald text för juryn (ur Sen var det ingen kvar av Agatha Christie). Under andra provet var jag i preppen drygt en halvtimme och i slussen i en halvtimme!! Han som var min motläsare under andra provet sa att det skulle ta ca 5 minuter i slussen, men det blev liiiite lite extra... nästan så att jag undrar om juryn tog paus!
Jag är väldigt nöjd även med min prestation under andra provet. Jag gjorde en scen ur Deffad av Malin Axelsson. Sedan fick min motläsare och jag gå ut medan juryn pratade igenom andra provet. Det tog ca 3 minuter och sedan kom ordförande ut och tackade och så fick jag gå.
Sen var det den där eviga väntan! Först idag kom beskedet. Nej, jag gick inte vidare till tredje provet. Trots att det var en dröm att gå vidare är jag (ännu) inte ledsen. Jag är nöjd med det jag gjorde, det var första gången och nu vet jag hur det går till! Samtidigt är det verkligen som en sten har lättat från mitt bröst. Vad skönt att änligen veta!
Jag har pendlat mellan "Åh vad bra det gick! Vad ska jag göra när jag gått vidare...?" och "Klart jag inte går vidare! Fatta hur många som söker och hur många som gjorde sitt prov efter mitt!". Precis innan jag fick mailet var jag i den sista tankebanan. Därför har jag ännu inte tagit det hårt... nu har jag dessutom ältat det lite, så förhoppningsvis ska jag väl inte gräva ner mig... ;-D
Det blir sannerligen aldrig som man tänkt sig
Jaha. Visserligen visste jag att jag var tidoptimist, men nog trodde jag att jag kände mig själv bättre än såhär!
Min plan var ju att skriva både matteuppsatsen och den lilla teateruppsatsen tills idag, men hittills har det bara blivit en halv matteuppsats. Den måste bli klar idag!
Problemet är bara att jag är uttråkad, uttråkad, uttråkad. Trååååååkigt. T R Å K I G T. Ja, tråkigt helt enkelt!
Högstadiet gick som en dans på rosor. Det var bara att vara närvarande på lektionen, lyssna på lärarna och repetera pyttelite innan prov så satt det i mitt huvud, men gymnasiet... Usch! Gymnasiet är ju någonting helt annat! Här måste man ju plugga riktigt! Hur gör man då?
Jag trodde först att det var för att jag inte visste hur man gjorde. Kanske var det också så, men det var först när min teaterlärare sa till mig under ett samtal "Du är en sån som inte kan plugga själv va?" som jag förstod att det var så... Jag har jättesvårt att plugga ensam. Att sitta själv utan press från någon annan gör det dösvårt för mig.
Så nu är Carro på skidresa i Österrike och hinner inte plugga där, och jag sitter hemma och är en självömkande, jäsande latoxe som inte får någonting vettigt gjort! Hur bra är det egentligen? Toppen!
Nu ska jag tillbaka till matten, sedan är det I en annan del av Köping som gäller! Linda Hammar är min idol. Finns det någon annan som sprider en sådan glädje? Någon som verkar så bekymmerslös och tar livet som det kommer. Visserligen har hon ju lite smågnabb med Mats, att han skulle kolla på andra tjejer, men hennes sätt att hantera det hela är avundsvärt. Linda är en av de många personer som jag beundrar.
Tjingsolong tills nästa inlägg kommer!
Min plan var ju att skriva både matteuppsatsen och den lilla teateruppsatsen tills idag, men hittills har det bara blivit en halv matteuppsats. Den måste bli klar idag!
Problemet är bara att jag är uttråkad, uttråkad, uttråkad. Trååååååkigt. T R Å K I G T. Ja, tråkigt helt enkelt!
Högstadiet gick som en dans på rosor. Det var bara att vara närvarande på lektionen, lyssna på lärarna och repetera pyttelite innan prov så satt det i mitt huvud, men gymnasiet... Usch! Gymnasiet är ju någonting helt annat! Här måste man ju plugga riktigt! Hur gör man då?
Jag trodde först att det var för att jag inte visste hur man gjorde. Kanske var det också så, men det var först när min teaterlärare sa till mig under ett samtal "Du är en sån som inte kan plugga själv va?" som jag förstod att det var så... Jag har jättesvårt att plugga ensam. Att sitta själv utan press från någon annan gör det dösvårt för mig.
Så nu är Carro på skidresa i Österrike och hinner inte plugga där, och jag sitter hemma och är en självömkande, jäsande latoxe som inte får någonting vettigt gjort! Hur bra är det egentligen? Toppen!
Nu ska jag tillbaka till matten, sedan är det I en annan del av Köping som gäller! Linda Hammar är min idol. Finns det någon annan som sprider en sådan glädje? Någon som verkar så bekymmerslös och tar livet som det kommer. Visserligen har hon ju lite smågnabb med Mats, att han skulle kolla på andra tjejer, men hennes sätt att hantera det hela är avundsvärt. Linda är en av de många personer som jag beundrar.
Tjingsolong tills nästa inlägg kommer!
Vem i hela världen skulle läsa min blogg?
Vad är det jag tror om mig själv egentligen? Jag tänkte på det igår.
Vem läser detta? Skriver jag detta "för blinda ögon"? Vad vill jag med min blogg?
Svaret är att jag struntar i svaret egentligen! Jag kom på att det är skönt att veta att jag kan skriva av mig när jag känner för det. Det är spännande att veta att någon, ja någon kanske i alla fall läser det jag har skrivit. Det sätter något slags press på mig. Jag känner att jag måste skriva intressant, jag måste uppdatera och, framför allt, vara ä r l i g. Jajamensan, här är det hederliga takter som gäller!
Nu tänkte jag vara det. Nu tänkte jag vara sådär pinsamt ärlig.
Det är ju nämligen så att jag går i skolan. Tredje året på International Baccalaureate-programmet i Växjö. Det betyder att jag har fruktansvärt mycket som ska göras. Just nu har jag dessutom sportlov. Det betyder att jag har fruktansvärt mycket tid till att göra de fruktansvärt många sakerna som måste göras.
Det var det första. Det andra ärliga jag ska säga är att jag är så väldigt, väldigt lat och som jag tidigare har sagt är mitt alterego Alfons Åberg. Att vara lat och ha en hel hög med uppgifter går inte riktigt ihop. Därför tänkte jag nu sätta lite extra press på mig!
Jag älskar att göra listor. Mest för att det är så kul att kryssa över saker i listorna, men det blir sällan riktigt gjort. Här kommer en lista på vad som ska göras och tills när (för att det ska vara ideal) och sedan kan jag ju få kryssa över, allt eftersom jag är klar!
Söndag:Matteuppsats
Liten teateruppsats
Måndag:Stor teateruppsats
Tisdag:Biologilabb 1
Onsdag:Biologilabb 2
Torsdag:Biologilabb 3
Biologilabb 4
Fredag: Rester
Lördag; Läsa teaterpjäser
Söndag: Rester &redigera filmen Sen var det ingen kvar
So wish me luck then!
Vem läser detta? Skriver jag detta "för blinda ögon"? Vad vill jag med min blogg?
Svaret är att jag struntar i svaret egentligen! Jag kom på att det är skönt att veta att jag kan skriva av mig när jag känner för det. Det är spännande att veta att någon, ja någon kanske i alla fall läser det jag har skrivit. Det sätter något slags press på mig. Jag känner att jag måste skriva intressant, jag måste uppdatera och, framför allt, vara ä r l i g. Jajamensan, här är det hederliga takter som gäller!
Nu tänkte jag vara det. Nu tänkte jag vara sådär pinsamt ärlig.
Det är ju nämligen så att jag går i skolan. Tredje året på International Baccalaureate-programmet i Växjö. Det betyder att jag har fruktansvärt mycket som ska göras. Just nu har jag dessutom sportlov. Det betyder att jag har fruktansvärt mycket tid till att göra de fruktansvärt många sakerna som måste göras.
Det var det första. Det andra ärliga jag ska säga är att jag är så väldigt, väldigt lat och som jag tidigare har sagt är mitt alterego Alfons Åberg. Att vara lat och ha en hel hög med uppgifter går inte riktigt ihop. Därför tänkte jag nu sätta lite extra press på mig!
Jag älskar att göra listor. Mest för att det är så kul att kryssa över saker i listorna, men det blir sällan riktigt gjort. Här kommer en lista på vad som ska göras och tills när (för att det ska vara ideal) och sedan kan jag ju få kryssa över, allt eftersom jag är klar!
Söndag:
Måndag:
Tisdag:
Onsdag:
Torsdag:
Fredag: Rester
Lördag; Läsa teaterpjäser
Söndag: Rester &
So wish me luck then!
Blod, svett och snorpapper
När Caroline af Ugglas tolkar Janis Joplin gör hon det med kropp och själ. Hon ger allt och det strålar kärlek från henne. Det går inte att ta miste om att hon älskar oss, att hon älskar sin publik. Hennes "Väldigt mycket tack!" är uppriktigt och ärligt och hennes personlighet är en burk med lyckopiller ...och det bästa var att alla fick varsitt piller med sig hem! I alla fall var jag glad och lycklig som en lärka!
Caroline pratar öppet med sin publik och låter oss inkluderas i hennes framträdande. "Först vill jag ställa en liten fråga. Finns det någon liten övergiven kvinna här? Du? Då sjunger jag den här sången till dig..." är det första hon säger efter att presenterat sig på scen. När hon sedan börjar avbryter hon efter några toner för att förklara att rösten är skör idag, att hon under genrepet inte fått fram en ton och sedan hade hostat upp en "såhär stor slembobba" som gjorde det hela lättare. Därefter börjar hon igen och sjunger på äkta Caroline-vis och varvar det med att dricka vatten och snyta sig.
Ungefär i mitten av vår trevliga stund tillsammans frågar hon om vi kunde gissa vilken hennes favoritlåt var. Cry Baby (Gråt älskling i översättning) kommer som förslag från publiken, men det var bara nästan rätt. Mercedes Benz kommer som nästa förslag. Då vänder sig Caroline allvarligt till publiken och säger: "Vet ni varför jag inte gav ut Mercedes Benz på min skiva?" och publiken skakar huvudena som svar. Det visade sig att Caroline tyckte att den lät urlöjlig i översättning. Skivbolaget som skulle ge ut hennes skiva hade sagt att hon måste släppa den för att ge mera "cash", så Caroline spelade in den, men hon sa att hon rodnade och skämdes för sig själv... När hon då skickade in en ansökan om att få göra den låten, det hade hon tidigare struntat i då hon inte hade tänkt att släppa låten, gick det inte igenom och hon fick inte släppa Mercedes Benz på svenska. När Caroline säger detta med ett brett leende på läpparna går det inte att tycka annat än att det är helt rätt!
Carolines favoritlåt var förresten Pröva mig Gud som hon var orolig över att göra, för att hon tyckte så mycket om den. Därför singlade hon klocka! När svaret blev "kanske", eftersom klockan landade på sned, ingrep publiken genom starka "JA!". Den blev fantastisk, men mina favoriter var Gråt älskling och Bit av mitt hjärta. Att hon, som extranummer, framförde två av sina äldre låtar ("från 90-talet!") var helt fantastiskt. Egoistic och Because I'm a Londoner (finns på YouTube under "Nothing left to say") gör sig allra bäst live och det går bara att älska dem mer.
Kort sagt: Caroline ger allt och det är fantastiskt!
Ps! Ja, jag stod också i kö för att köpa en signerad skiva...
Ps 2! Jag uppdaterar denna bloggen jättemycket nu, så att det märks att den lever nu i början.
Vem är jag?
Lättast att skriva om sig själv är väl genom frågor? Därför har jag sammanställt en lista med frågor från olika kompislistor, personlighetstest och annat strunt... ;-D
Namn: "Akka" Dahlén.
Ålder: 1989.
Hårfärg: blond.
Ögonfärg: blå.
Syskon: mellanbarn, bröder.
Mina intressen: teater, sång, foto & hundar.
Roligaste skolämnet: teater! Svenska ligger tvåa.
Den bästa film jag sett: är nog American History X, men det är verkligen en svår fråga.
Idrottsgren jag är intresserad av: är nog ingen mer än hundsporter! Det är kul att titta på sport dock...
Den bästa bok jag läst: är kanske Jenny (av Jonas Gardell), men också den frågan är supersvår!
Person jag beundrar: ... den frågan är omöjlig att svara på! Jag beundrar många personer. Det är olika inom olika områden...
Den bästa grupp jag vet: (är allätare, men) Red Hot Chili Peppers är i alla fall nummer ett...
Bästa låt jag hört: varierar hela tiden. Just nu är det Umbrella med Rihanna eller Lillasyster!
Djur jag tycker om: hundar. Gillar många, men är egentligen bara hundmänniska.
Mitt favoritprogram på TV: Scrubs.
Godaste maten: åh, det är olika, men laxlasagne är grymt gott!
Jag avskyr mest: att folk med makt och pengar utnyttjar sina ställningar och vänder ryggen åt alla andra. Mina egna fel.
Jag gillar bäst: att få skratta så mycket att det gör ont i magen!
Min högsta önskan: att kunna leva på att göra det jag älskar, vara frisk och att vi börjar ta hand om miljön.
Vad jag helst vill bli: någonting inom teater.
Vilken barnbokskaraktär är du...?
...Emil eller Pippi?
Emil, mer hyssig än jag är stark.
...Kalle Anka eller Musse Pigg?
Musse Pigg, sådär tråkigt vanlig.
...Bamse eller Alfons?
Alfons Åberg är mitt alterego... "Ska bara..." är en vanlig fras. Varför göra något man måste, när man kan göra det roligaste först?
Tio supersnabba:
Mjölk - Läsk
Ostbågar - Chips
Honungsmelon - Vattenmelon
Snor i örat - Öronvax i näsan
Melodifestivalen - Eurovision Song Contest
Guldbaggengalan - Oscars Awards
Jonas Gardell - Mark Levengood
Carola Häggkvist - Amy Diamond
Lasse Berghagen - Anders Lundin
Heroes - Lost
Namn: "Akka" Dahlén.
Ålder: 1989.
Hårfärg: blond.
Ögonfärg: blå.
Syskon: mellanbarn, bröder.
Mina intressen: teater, sång, foto & hundar.
Roligaste skolämnet: teater! Svenska ligger tvåa.
Den bästa film jag sett: är nog American History X, men det är verkligen en svår fråga.
Idrottsgren jag är intresserad av: är nog ingen mer än hundsporter! Det är kul att titta på sport dock...
Den bästa bok jag läst: är kanske Jenny (av Jonas Gardell), men också den frågan är supersvår!
Person jag beundrar: ... den frågan är omöjlig att svara på! Jag beundrar många personer. Det är olika inom olika områden...
Den bästa grupp jag vet: (är allätare, men) Red Hot Chili Peppers är i alla fall nummer ett...
Bästa låt jag hört: varierar hela tiden. Just nu är det Umbrella med Rihanna eller Lillasyster!
Djur jag tycker om: hundar. Gillar många, men är egentligen bara hundmänniska.
Mitt favoritprogram på TV: Scrubs.
Godaste maten: åh, det är olika, men laxlasagne är grymt gott!
Jag avskyr mest: att folk med makt och pengar utnyttjar sina ställningar och vänder ryggen åt alla andra. Mina egna fel.
Jag gillar bäst: att få skratta så mycket att det gör ont i magen!
Min högsta önskan: att kunna leva på att göra det jag älskar, vara frisk och att vi börjar ta hand om miljön.
Vad jag helst vill bli: någonting inom teater.
Vilken barnbokskaraktär är du...?
...Emil eller Pippi?
Emil, mer hyssig än jag är stark.
...Kalle Anka eller Musse Pigg?
Musse Pigg, sådär tråkigt vanlig.
...Bamse eller Alfons?
Alfons Åberg är mitt alterego... "Ska bara..." är en vanlig fras. Varför göra något man måste, när man kan göra det roligaste först?
Tio supersnabba:
Mjölk - Läsk
Ostbågar - Chips
Honungsmelon - Vattenmelon
Snor i örat - Öronvax i näsan
Melodifestivalen - Eurovision Song Contest
Guldbaggengalan - Oscars Awards
Jonas Gardell - Mark Levengood
Carola Häggkvist - Amy Diamond
Lasse Berghagen - Anders Lundin
Heroes - Lost
Bloggardags även för matte
Nu var det alltså dags! Jag har fallit för grupptrycket och skaffat en alldeles egen blogg!
Tidigare har jag bara bloggat åt jycken, men nu är det min tur att kliva in i rampljuset! Nu är det änligen dags för mina 15 minuter av kändisskap...
/Akka
Tidigare har jag bara bloggat åt jycken, men nu är det min tur att kliva in i rampljuset! Nu är det änligen dags för mina 15 minuter av kändisskap...
/Akka
