International Baccalaureate Is Finally History!
…i alla fall för mig!
Igår, 7 juli, fick jag mina betyg. Äntligen har jag sett mina gymnasiebetyg! Från att ha väntat otåligt sedan 23 maj är jag lugn.
Nu vet jag.
Det är långt från toppbetyg, men mer än jag hade vågat hoppas på.
Nu vet jag och jag är nöjd.
Adios!
Ps. Nu kom tre inlägg under loppet av tio minuter!! :-P Gissa vad jag bland annat ängnade mig åt under åskan...?
Igår, 7 juli, fick jag mina betyg. Äntligen har jag sett mina gymnasiebetyg! Från att ha väntat otåligt sedan 23 maj är jag lugn.
Nu vet jag.
Det är långt från toppbetyg, men mer än jag hade vågat hoppas på.
Nu vet jag och jag är nöjd.
Adios!
Ps. Nu kom tre inlägg under loppet av tio minuter!! :-P Gissa vad jag bland annat ängnade mig åt under åskan...?
"För vi har tagit studenten!!"
WOHO!!!
Så var det äntligen vår tur. Så var det äntligen dags. Nu är vi ute!
Den 12 juni 2008 klockan 14:00 sprang vi ut med tjo och tjim. Kul var det och högljutt! ...men så ska det va'!
Här kommer lite bilder från den lyckliga dagen!
Nästa vecka sticker vi till fjällen. På Midsommarafton!
Så var det äntligen vår tur. Så var det äntligen dags. Nu är vi ute!
Den 12 juni 2008 klockan 14:00 sprang vi ut med tjo och tjim. Kul var det och högljutt! ...men så ska det va'!
Här kommer lite bilder från den lyckliga dagen!
Nästa vecka sticker vi till fjällen. På Midsommarafton!
Past the Point of No Return
Det var länge sedan den punkten var förbigången. Nu är det mer än försent att vända. Det är försent att ge upp, men det är inte försent att kämpa!
I onsdags och torsdags hade jag mina allra första examensprov. De var i matte och det var rent ut sagt skitsvårt, men det känns faktiskt helt OK. Jag kan ju inte göra mer än jag kan, men jag kan i alla fall göra det... och det gjorde jag också! Jag hoppas bara att det räckte till ett gott betyg.
Nu laddar jag om inför biologin. Den känns jobbigare eftersom det är så mycket självstudier och text, men det kommer att fungera. Det måste fungera!
Igår hade jag ytterligare en dag på polishögskolan. Det var jättetrevligt! Förra tisdagen och i måndags var jag också där. Då fick jag mest vara vittne till en skadegörelse på en pub och ägare till puben, men igår blev det lite annorlunda... Först fick jag vara pubägare och vittne igen, men efter lunchen fick jag hoppa in för en figurant som skadat sig i en annan övning.
Övningen gick ut på att poliserna skulle komma in och hämta en psykotisk kvinna i hennes lägenhet och transportera henne till vårdcentralen för medicinering. Jag blev riktigt glatt överraskad över polisens bemötande. Jag skulle spela både rädd, förbannad och förvirrad, absolut inte sammarbetsvillig i början, men de poliser som jag mötte löste uppgiften mycket fint. De var väldigt medmänskliga och visade stor respekt mot min integritet. Ingen daltade med mig och de var mycket tydliga med vad de tänkte göra, varför de var där och så lyssnade de, vilket kändes fantastiskt!
Vilket väder vi har haft! Helt fantastiskt solsken och vackert blå himmel. Asta njuter minsann över detta och ligger mer än gärna i stekande sol och flåsar... hur nu det kan vara skönt! Jo, visst gillar jag att sola, men måttligt; jag ligger inte gärna med vätskebrist i solen, något som inte verkar bekomma Asta alls!
I onsdags och torsdags hade jag mina allra första examensprov. De var i matte och det var rent ut sagt skitsvårt, men det känns faktiskt helt OK. Jag kan ju inte göra mer än jag kan, men jag kan i alla fall göra det... och det gjorde jag också! Jag hoppas bara att det räckte till ett gott betyg.
Nu laddar jag om inför biologin. Den känns jobbigare eftersom det är så mycket självstudier och text, men det kommer att fungera. Det måste fungera!
Igår hade jag ytterligare en dag på polishögskolan. Det var jättetrevligt! Förra tisdagen och i måndags var jag också där. Då fick jag mest vara vittne till en skadegörelse på en pub och ägare till puben, men igår blev det lite annorlunda... Först fick jag vara pubägare och vittne igen, men efter lunchen fick jag hoppa in för en figurant som skadat sig i en annan övning.
Övningen gick ut på att poliserna skulle komma in och hämta en psykotisk kvinna i hennes lägenhet och transportera henne till vårdcentralen för medicinering. Jag blev riktigt glatt överraskad över polisens bemötande. Jag skulle spela både rädd, förbannad och förvirrad, absolut inte sammarbetsvillig i början, men de poliser som jag mötte löste uppgiften mycket fint. De var väldigt medmänskliga och visade stor respekt mot min integritet. Ingen daltade med mig och de var mycket tydliga med vad de tänkte göra, varför de var där och så lyssnade de, vilket kändes fantastiskt!
Vilket väder vi har haft! Helt fantastiskt solsken och vackert blå himmel. Asta njuter minsann över detta och ligger mer än gärna i stekande sol och flåsar... hur nu det kan vara skönt! Jo, visst gillar jag att sola, men måttligt; jag ligger inte gärna med vätskebrist i solen, något som inte verkar bekomma Asta alls!
Past the Point of No Return från filmen The Phantom of the Opera:
Puuh!
Äntligen är det snart färdigt!
Nu har jag nått halvägs. Alla inlämningsuppgifter är färdiga! Alla interna, muntliga framställningar är inspelade! Det är en sådan befrielse att den är omöjlig att beskriva. Jag skulle kunna försöka, men orden räcker inte riktigt till, lyckan är oändlig!
Det finns dock en liten, pytteliten bagatell som gör att det hela fortfarande inte känns lugnt. Den lilla detaljen är att examensproven i varje ämne är kvar. OK, det är inte någon bagatell! Två-tre års kunskap ska sättas på prov. Allt, 80% av alla slutbetyg hänger på dessa tester. Tror du att jag är nervös? Ja, en aning! I alla fall inför mattekursen! Jag har kanske inte hängt med så bra alla gånger, så det som gäller de närmsta tre veckorna är att plugga in matte A-E! "Grattis"! "Tack"! Skyll dig själv.
Tja, fast jag ska väl inte klaga. Roliga saker har hänt också! 1 och 2 april var jag statist, eller figurant på Polishögskolan i Växjö. FY fasiken vad roligt det var! Helt plötsligt var jag en fjortonårig DVD-snattande flicka som blivit tagen på bar gärning utanför Statoil. Det var vekligen spännande att bli bemött av flera polisstudenter och se hur de hanterade situationen. De var verkligen olika på många sätt och jag lärde mig otroligt mycket under dessa två dagar. Idag ringde de upp från Polishögskolan och frågade om jag ville komma igen. Klart jag svarade ja! Tyvärr var det under veckan då mina matteprov är, så jag kunde inte tacka ja till alla dagar, men tre dagar kommer jag att hjälpa till i alla fall! Jag längtar!
Tyvärr är pluggtiden och stressen därifrån inte till Astas fördel alls. Jag har fått ställa in en lydnadstävling och en lokal utställning på grund av tids- och träningsbristen. Hon är ett litet energiknippe just nu och skuttar inomhus till och från som en trefärgad guttaperkaboll. Jag har planerat att gottgöra henne genom fjällenvandring i sommar. Äntligen ska hon och jag få vandra i Abisko tillsammans! Det ska bli härligt och jag gissar att det kommer att bli rekordmånga bilder i år...
Korsavagge 2006
Tjingeling!
Nu har jag nått halvägs. Alla inlämningsuppgifter är färdiga! Alla interna, muntliga framställningar är inspelade! Det är en sådan befrielse att den är omöjlig att beskriva. Jag skulle kunna försöka, men orden räcker inte riktigt till, lyckan är oändlig!
Det finns dock en liten, pytteliten bagatell som gör att det hela fortfarande inte känns lugnt. Den lilla detaljen är att examensproven i varje ämne är kvar. OK, det är inte någon bagatell! Två-tre års kunskap ska sättas på prov. Allt, 80% av alla slutbetyg hänger på dessa tester. Tror du att jag är nervös? Ja, en aning! I alla fall inför mattekursen! Jag har kanske inte hängt med så bra alla gånger, så det som gäller de närmsta tre veckorna är att plugga in matte A-E! "Grattis"! "Tack"! Skyll dig själv.
Tja, fast jag ska väl inte klaga. Roliga saker har hänt också! 1 och 2 april var jag statist, eller figurant på Polishögskolan i Växjö. FY fasiken vad roligt det var! Helt plötsligt var jag en fjortonårig DVD-snattande flicka som blivit tagen på bar gärning utanför Statoil. Det var vekligen spännande att bli bemött av flera polisstudenter och se hur de hanterade situationen. De var verkligen olika på många sätt och jag lärde mig otroligt mycket under dessa två dagar. Idag ringde de upp från Polishögskolan och frågade om jag ville komma igen. Klart jag svarade ja! Tyvärr var det under veckan då mina matteprov är, så jag kunde inte tacka ja till alla dagar, men tre dagar kommer jag att hjälpa till i alla fall! Jag längtar!
Tyvärr är pluggtiden och stressen därifrån inte till Astas fördel alls. Jag har fått ställa in en lydnadstävling och en lokal utställning på grund av tids- och träningsbristen. Hon är ett litet energiknippe just nu och skuttar inomhus till och från som en trefärgad guttaperkaboll. Jag har planerat att gottgöra henne genom fjällenvandring i sommar. Äntligen ska hon och jag få vandra i Abisko tillsammans! Det ska bli härligt och jag gissar att det kommer att bli rekordmånga bilder i år...
Mot Korsavagge 2006
Utsikt över Korsavagge 2006
Korsavagge 2006
Norge 2006
Torneträsk 2006
Smärtan. Den totala smärtan.
Som många i min närhet kanske vet ligger jag fruktansvärt illa till med några uppsatser i skolan.
Det är fem-sex labbrapporter i biologi och en stor teateruppsats. Lämnas inte detta in blir jag stekt, rökt och använs som smörgåspålägg. Det är så det känns i alla fall. Det som verkligen händer är värre än så. Jag får gå om. Tänk att behöva gå om det ämne som faktiskt har fungerat bäst genom hela gymnasiet? Teatern är ju min starka sida. det är min passion! Ska jag behöva gå om det?
Nej, absolut inte, tänkte jag. Det jag ska göra är hårdträning, plugga som en zombie, för att sedan bli godkänd. Detta inlägger skriver jag i min enda långa rast förutom lunchen, min 10:00-10:30-rast.
Problemet med den där stora teateruppsatsen var att den redan var fem år försenad ...ok, drygt en vecka, men det är nästan samma sak! Så när jag skulle kolla skolans datornät precis innan jag skule sätta igång med skrivandet får jag se det värsta tänkbara.
Min teaterlärare hade skickat en ny deadline till mig. Den deadlinen är torsdag morgon. Skärtorsdag morgon. Idag är det torsdag. Nyss var det morgon.
Smärtan som gick genom mig var fullkomlig. Jag visste varken ut eller in. Var skulle jag ta vägen? Ska jag gråta? Hinner jag gråta? PANIK! Istället för att hyperventilera började jag andas oregelbundet, andningsstillestånd på väg månne? Hjärtat dunkade i världens fart.
Det gällde att samla sig.
Jag satte mig ner, på med hörselskydden som så alltid när jag ska skriva på datorn, av med mobiltelefonen och expresskriva.
Jag satt mellan 8:20 och 9:40, därimellan han jag producera från drygt 500 ord till 2312 ord.
Nu väntar jag på domen.
Jag har gått över till en likgiltighet. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inga tårar. Har inget skratt. Skönt att bördan är borta för tillfället, men hur länge är den borta? Tills jag får veta att det inte var tillräckligt? Tills jag får veta att mitt liv som smörgåspålägg väntar?
Jag väntar och längtar efter ett svar som är ja.
Ett ja som ger mig det jag vill ha.
Ett ja som gör att jag kan lämna allt åt sidan, ägna mig åt annat.
Ett ja som inte gör att tiden stannar.
Det är det jag väntar på.
Det är fem-sex labbrapporter i biologi och en stor teateruppsats. Lämnas inte detta in blir jag stekt, rökt och använs som smörgåspålägg. Det är så det känns i alla fall. Det som verkligen händer är värre än så. Jag får gå om. Tänk att behöva gå om det ämne som faktiskt har fungerat bäst genom hela gymnasiet? Teatern är ju min starka sida. det är min passion! Ska jag behöva gå om det?
Nej, absolut inte, tänkte jag. Det jag ska göra är hårdträning, plugga som en zombie, för att sedan bli godkänd. Detta inlägger skriver jag i min enda långa rast förutom lunchen, min 10:00-10:30-rast.
Problemet med den där stora teateruppsatsen var att den redan var fem år försenad ...ok, drygt en vecka, men det är nästan samma sak! Så när jag skulle kolla skolans datornät precis innan jag skule sätta igång med skrivandet får jag se det värsta tänkbara.
Min teaterlärare hade skickat en ny deadline till mig. Den deadlinen är torsdag morgon. Skärtorsdag morgon. Idag är det torsdag. Nyss var det morgon.
Smärtan som gick genom mig var fullkomlig. Jag visste varken ut eller in. Var skulle jag ta vägen? Ska jag gråta? Hinner jag gråta? PANIK! Istället för att hyperventilera började jag andas oregelbundet, andningsstillestånd på väg månne? Hjärtat dunkade i världens fart.
Det gällde att samla sig.
Jag satte mig ner, på med hörselskydden som så alltid när jag ska skriva på datorn, av med mobiltelefonen och expresskriva.
Jag satt mellan 8:20 och 9:40, därimellan han jag producera från drygt 500 ord till 2312 ord.
Nu väntar jag på domen.
Jag har gått över till en likgiltighet. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inga tårar. Har inget skratt. Skönt att bördan är borta för tillfället, men hur länge är den borta? Tills jag får veta att det inte var tillräckligt? Tills jag får veta att mitt liv som smörgåspålägg väntar?
Jag väntar och längtar efter ett svar som är ja.
Ett ja som ger mig det jag vill ha.
Ett ja som gör att jag kan lämna allt åt sidan, ägna mig åt annat.
Ett ja som inte gör att tiden stannar.
Det är det jag väntar på.
Fyy FA-AN!
Hur kan man bli så jäkla trött? Sådär så att man går i en dimma och går från att skratta hysteriskt åt allt en person säger till att bara se samma persons mun röra sig, men filtrera bort allt ljud..? Det tycker jag är sjukt! Framför allt är det sjukt jobbigt!
Första dagen efter lovet blev inte ljuvligt härlig. Det blev inte en rosa, fluffig dröm med gyllene kanter. Det blev en trött, grå dag. Tack. " T a c k ".
När klockan ringde imorse vid 6:20 kändes det hemskt!
Varför såg jag den där Wallander-filmen igår? VARFÖR? Jag hade ju redan sett den en gång.
Att sedan ha ett styrelsemöte på kvällen var inte toppen, men det var trevligt och jag höll mig pigg ...are än tidigare!
Jaja, samma visa imorgon, fast hem mycket tidigare. Då blir Asta glad och vi kan kanske träna lite... så ska jag få sova tidigt! :-D
Visst fasen! Man måste plugga också...
Första dagen efter lovet blev inte ljuvligt härlig. Det blev inte en rosa, fluffig dröm med gyllene kanter. Det blev en trött, grå dag. Tack. " T a c k ".
När klockan ringde imorse vid 6:20 kändes det hemskt!
Varför såg jag den där Wallander-filmen igår? VARFÖR? Jag hade ju redan sett den en gång.
Att sedan ha ett styrelsemöte på kvällen var inte toppen, men det var trevligt och jag höll mig pigg ...are än tidigare!
Jaja, samma visa imorgon, fast hem mycket tidigare. Då blir Asta glad och vi kan kanske träna lite... så ska jag få sova tidigt! :-D
Visst fasen! Man måste plugga också...
Det blir sannerligen aldrig som man tänkt sig
Jaha. Visserligen visste jag att jag var tidoptimist, men nog trodde jag att jag kände mig själv bättre än såhär!
Min plan var ju att skriva både matteuppsatsen och den lilla teateruppsatsen tills idag, men hittills har det bara blivit en halv matteuppsats. Den måste bli klar idag!
Problemet är bara att jag är uttråkad, uttråkad, uttråkad. Trååååååkigt. T R Å K I G T. Ja, tråkigt helt enkelt!
Högstadiet gick som en dans på rosor. Det var bara att vara närvarande på lektionen, lyssna på lärarna och repetera pyttelite innan prov så satt det i mitt huvud, men gymnasiet... Usch! Gymnasiet är ju någonting helt annat! Här måste man ju plugga riktigt! Hur gör man då?
Jag trodde först att det var för att jag inte visste hur man gjorde. Kanske var det också så, men det var först när min teaterlärare sa till mig under ett samtal "Du är en sån som inte kan plugga själv va?" som jag förstod att det var så... Jag har jättesvårt att plugga ensam. Att sitta själv utan press från någon annan gör det dösvårt för mig.
Så nu är Carro på skidresa i Österrike och hinner inte plugga där, och jag sitter hemma och är en självömkande, jäsande latoxe som inte får någonting vettigt gjort! Hur bra är det egentligen? Toppen!
Nu ska jag tillbaka till matten, sedan är det I en annan del av Köping som gäller! Linda Hammar är min idol. Finns det någon annan som sprider en sådan glädje? Någon som verkar så bekymmerslös och tar livet som det kommer. Visserligen har hon ju lite smågnabb med Mats, att han skulle kolla på andra tjejer, men hennes sätt att hantera det hela är avundsvärt. Linda är en av de många personer som jag beundrar.
Tjingsolong tills nästa inlägg kommer!
Min plan var ju att skriva både matteuppsatsen och den lilla teateruppsatsen tills idag, men hittills har det bara blivit en halv matteuppsats. Den måste bli klar idag!
Problemet är bara att jag är uttråkad, uttråkad, uttråkad. Trååååååkigt. T R Å K I G T. Ja, tråkigt helt enkelt!
Högstadiet gick som en dans på rosor. Det var bara att vara närvarande på lektionen, lyssna på lärarna och repetera pyttelite innan prov så satt det i mitt huvud, men gymnasiet... Usch! Gymnasiet är ju någonting helt annat! Här måste man ju plugga riktigt! Hur gör man då?
Jag trodde först att det var för att jag inte visste hur man gjorde. Kanske var det också så, men det var först när min teaterlärare sa till mig under ett samtal "Du är en sån som inte kan plugga själv va?" som jag förstod att det var så... Jag har jättesvårt att plugga ensam. Att sitta själv utan press från någon annan gör det dösvårt för mig.
Så nu är Carro på skidresa i Österrike och hinner inte plugga där, och jag sitter hemma och är en självömkande, jäsande latoxe som inte får någonting vettigt gjort! Hur bra är det egentligen? Toppen!
Nu ska jag tillbaka till matten, sedan är det I en annan del av Köping som gäller! Linda Hammar är min idol. Finns det någon annan som sprider en sådan glädje? Någon som verkar så bekymmerslös och tar livet som det kommer. Visserligen har hon ju lite smågnabb med Mats, att han skulle kolla på andra tjejer, men hennes sätt att hantera det hela är avundsvärt. Linda är en av de många personer som jag beundrar.
Tjingsolong tills nästa inlägg kommer!
Vem i hela världen skulle läsa min blogg?
Vad är det jag tror om mig själv egentligen? Jag tänkte på det igår.
Vem läser detta? Skriver jag detta "för blinda ögon"? Vad vill jag med min blogg?
Svaret är att jag struntar i svaret egentligen! Jag kom på att det är skönt att veta att jag kan skriva av mig när jag känner för det. Det är spännande att veta att någon, ja någon kanske i alla fall läser det jag har skrivit. Det sätter något slags press på mig. Jag känner att jag måste skriva intressant, jag måste uppdatera och, framför allt, vara ä r l i g. Jajamensan, här är det hederliga takter som gäller!
Nu tänkte jag vara det. Nu tänkte jag vara sådär pinsamt ärlig.
Det är ju nämligen så att jag går i skolan. Tredje året på International Baccalaureate-programmet i Växjö. Det betyder att jag har fruktansvärt mycket som ska göras. Just nu har jag dessutom sportlov. Det betyder att jag har fruktansvärt mycket tid till att göra de fruktansvärt många sakerna som måste göras.
Det var det första. Det andra ärliga jag ska säga är att jag är så väldigt, väldigt lat och som jag tidigare har sagt är mitt alterego Alfons Åberg. Att vara lat och ha en hel hög med uppgifter går inte riktigt ihop. Därför tänkte jag nu sätta lite extra press på mig!
Jag älskar att göra listor. Mest för att det är så kul att kryssa över saker i listorna, men det blir sällan riktigt gjort. Här kommer en lista på vad som ska göras och tills när (för att det ska vara ideal) och sedan kan jag ju få kryssa över, allt eftersom jag är klar!
Söndag:Matteuppsats
Liten teateruppsats
Måndag:Stor teateruppsats
Tisdag:Biologilabb 1
Onsdag:Biologilabb 2
Torsdag:Biologilabb 3
Biologilabb 4
Fredag: Rester
Lördag; Läsa teaterpjäser
Söndag: Rester &redigera filmen Sen var det ingen kvar
So wish me luck then!
Vem läser detta? Skriver jag detta "för blinda ögon"? Vad vill jag med min blogg?
Svaret är att jag struntar i svaret egentligen! Jag kom på att det är skönt att veta att jag kan skriva av mig när jag känner för det. Det är spännande att veta att någon, ja någon kanske i alla fall läser det jag har skrivit. Det sätter något slags press på mig. Jag känner att jag måste skriva intressant, jag måste uppdatera och, framför allt, vara ä r l i g. Jajamensan, här är det hederliga takter som gäller!
Nu tänkte jag vara det. Nu tänkte jag vara sådär pinsamt ärlig.
Det är ju nämligen så att jag går i skolan. Tredje året på International Baccalaureate-programmet i Växjö. Det betyder att jag har fruktansvärt mycket som ska göras. Just nu har jag dessutom sportlov. Det betyder att jag har fruktansvärt mycket tid till att göra de fruktansvärt många sakerna som måste göras.
Det var det första. Det andra ärliga jag ska säga är att jag är så väldigt, väldigt lat och som jag tidigare har sagt är mitt alterego Alfons Åberg. Att vara lat och ha en hel hög med uppgifter går inte riktigt ihop. Därför tänkte jag nu sätta lite extra press på mig!
Jag älskar att göra listor. Mest för att det är så kul att kryssa över saker i listorna, men det blir sällan riktigt gjort. Här kommer en lista på vad som ska göras och tills när (för att det ska vara ideal) och sedan kan jag ju få kryssa över, allt eftersom jag är klar!
Söndag:
Måndag:
Tisdag:
Onsdag:
Torsdag:
Fredag: Rester
Lördag; Läsa teaterpjäser
Söndag: Rester &
So wish me luck then!
