Akka

Jaha. Visserligen visste jag att jag var tidoptimist, men nog trodde jag att jag kände mig själv bättre än såhär!

Min plan var ju att skriva både matteuppsatsen och den lilla teateruppsatsen tills idag, men hittills har det bara blivit en halv matteuppsats. Den måste bli klar idag!

Problemet är bara att jag är uttråkad, uttråkad, uttråkad. Trååååååkigt. T R Å K I G T. Ja, tråkigt helt enkelt!

Högstadiet gick som en dans på rosor. Det var bara att vara närvarande på lektionen, lyssna på lärarna och repetera pyttelite innan prov så satt det i mitt huvud, men gymnasiet... Usch! Gymnasiet är ju någonting helt annat! Här måste man ju plugga riktigt! Hur gör man då?

Jag trodde först att det var för att jag inte visste hur man gjorde. Kanske var det också så, men det var först när min teaterlärare sa till mig under ett samtal "Du är en sån som inte kan plugga själv va?" som jag förstod att det var så... Jag har jättesvårt att plugga ensam. Att sitta själv utan press från någon annan gör det dösvårt för mig.

Så nu är Carro på skidresa i Österrike och hinner inte plugga där, och jag sitter hemma och är en självömkande, jäsande latoxe som inte får någonting vettigt gjort! Hur bra är det egentligen? Toppen!

Nu ska jag tillbaka till matten, sedan är det I en annan del av Köping som gäller! Linda Hammar är min idol. Finns det någon annan som sprider en sådan glädje? Någon som verkar så bekymmerslös och tar livet som det kommer. Visserligen har hon ju lite smågnabb med Mats, att han skulle kolla på andra tjejer, men hennes sätt att hantera det hela är avundsvärt. Linda är en av de många personer som jag beundrar.

Tjingsolong tills nästa inlägg kommer!