Lyxigt värre! ...eller?
Ja idag har jag gjort någonting jag trodde att jag aldrig skulle göra! Åkt taxi in till Växjö gratis! Lyxigt värre! Eller, jag fick betala i tid...
Fem minuter i förväg stod jag vid busshållplatsen. Två minuter innan bussen skulle gå skickade jag ett sms. Jag hade alltså gott om tid på mig innan bussen skulle gå.
Det kom ingen buss.
Eftersom jag hastigt tackat ja till ett jobb på polishögskolan var jag tvungen att hinna med denna bussen så fem minuter efter utsatt avgångstid ringde jag till trafikupplysningen för att höra hur det stod till egentligen. Hon skulle återkomma sa hon. Jag skulle bara stanna kvar där jag var.
En halvtimme drygt efter avgångstid ringde hon tillbaka och berättade att busschauffören missat att den turen jag skulle med hade börjat gälla. Han trodde de skulle börja gå först imorgon!
"Jaha," tänkte jag. "Hur ska jag nu komma till stan i tid?"
Trafikupplysningskvinnan i andra änden av linjen avbröt mina tankar genom att fråga hur hon kunde "hjälpa mig på bästa sätt". Antingen skulle de ersätta min körsträcka om jag tog egen bil in eller så skulle hon beställa taxi åt mig kostnadsfritt. Eftersom jag inte har något körkort än var taxi det enda alternativet.
En timme och tio minuter efter att jag skulle ha suttit på bussen åkte jag alltså in i en mycket skön bil med en mycket trevlig taxichaufför. Hon släppte dessutom av mig närmre jobbet än vad jag egentligen skulle ha hamnat, tack för det!
I tid kom jag och allt var frid och fröjd. Det enda som var lite jobbigt var själva övningarna eftersom de poliser som vi skulle agera mot var 1.) civilklädda och 2.) lärare på skolan, vilket betyder att vi hade träffat dem åtskilliga gånger då de gett instruktioner till oss. Det kändes kanonmysko! Först fattade jag inte ens att övningarna hade börjat!
Det var ingenting svårt jag skulle göra dock. Jag skulle spela en 19-åring som blivit tagen på bar gärning stjälandes en DVD-spelare. Jag skulle inte vara samarbetsvillig, men inte heller strulig, tjurig snarare. På mig skulle jag ha stoppat undan en kniv och en liten, liten påse med något vitt pulver...
Poliserna skulle försöka fastställa identitet, visitera mig och sätta mig i en cell för att sedan kunna förhöra mig. Övningen skulle brytas innan förhöret.
Tyvärr hittade ingen av grupperna "narkotikan", men det skulle kunna vara eftersom de inte vågade göra utförliga visitationer på mig (som manlig polis får du ej fullt kroppsvisitera en tjej). Snopna blev de då jag hivade fram den lilla påsen vitt ur ena strumpan!
Det var mycket kul idag, men trist att jag fick offra träningen med Asta som vi skulle ha åkt på... Det fick bli latträning på hemmaplan.
Solong!
Fem minuter i förväg stod jag vid busshållplatsen. Två minuter innan bussen skulle gå skickade jag ett sms. Jag hade alltså gott om tid på mig innan bussen skulle gå.
Det kom ingen buss.
Eftersom jag hastigt tackat ja till ett jobb på polishögskolan var jag tvungen att hinna med denna bussen så fem minuter efter utsatt avgångstid ringde jag till trafikupplysningen för att höra hur det stod till egentligen. Hon skulle återkomma sa hon. Jag skulle bara stanna kvar där jag var.
En halvtimme drygt efter avgångstid ringde hon tillbaka och berättade att busschauffören missat att den turen jag skulle med hade börjat gälla. Han trodde de skulle börja gå först imorgon!
"Jaha," tänkte jag. "Hur ska jag nu komma till stan i tid?"
Trafikupplysningskvinnan i andra änden av linjen avbröt mina tankar genom att fråga hur hon kunde "hjälpa mig på bästa sätt". Antingen skulle de ersätta min körsträcka om jag tog egen bil in eller så skulle hon beställa taxi åt mig kostnadsfritt. Eftersom jag inte har något körkort än var taxi det enda alternativet.
En timme och tio minuter efter att jag skulle ha suttit på bussen åkte jag alltså in i en mycket skön bil med en mycket trevlig taxichaufför. Hon släppte dessutom av mig närmre jobbet än vad jag egentligen skulle ha hamnat, tack för det!
I tid kom jag och allt var frid och fröjd. Det enda som var lite jobbigt var själva övningarna eftersom de poliser som vi skulle agera mot var 1.) civilklädda och 2.) lärare på skolan, vilket betyder att vi hade träffat dem åtskilliga gånger då de gett instruktioner till oss. Det kändes kanonmysko! Först fattade jag inte ens att övningarna hade börjat!
Det var ingenting svårt jag skulle göra dock. Jag skulle spela en 19-åring som blivit tagen på bar gärning stjälandes en DVD-spelare. Jag skulle inte vara samarbetsvillig, men inte heller strulig, tjurig snarare. På mig skulle jag ha stoppat undan en kniv och en liten, liten påse med något vitt pulver...
Poliserna skulle försöka fastställa identitet, visitera mig och sätta mig i en cell för att sedan kunna förhöra mig. Övningen skulle brytas innan förhöret.
Tyvärr hittade ingen av grupperna "narkotikan", men det skulle kunna vara eftersom de inte vågade göra utförliga visitationer på mig (som manlig polis får du ej fullt kroppsvisitera en tjej). Snopna blev de då jag hivade fram den lilla påsen vitt ur ena strumpan!
Det var mycket kul idag, men trist att jag fick offra träningen med Asta som vi skulle ha åkt på... Det fick bli latträning på hemmaplan.
Solong!
Kommentarer
Postat av: Agneta & the Bratpack
Jasså minsann... de e å ha kommit upp sig i diva världen å åker limo till jobbet nu för tiden? fnissar, retas å pekar finger
Trackback
