Akka

Det finns en debatt jag inte riktigt kan hålla mig objektiv i. En debatt jag undviker eftersom jag enbart blir ledsen av motparternas utrop. Den debatten är kallad "Kamphundsdebatten".

Enligt Svenska Kennelklubben (SKK) är Asta av en ras som kan kallas kamphund. Det är för att hennes förfäder använts till tjur- och hundkamp, bland annat. Enligt min definition är Asta en sällskapshund; en hund som lever livet och kan bära titeln "Människans Bästa Vän" med stolthet. Enligt en del människor är Asta en livsfarlig hund som omedelbart borde försvinna från jordens yta; de kallar henne kamphund.

Var ligger då problemet? Är det verkligen farliga mördarhundar vi har att göra med?

Jag är väl en av alla de som tycker att vi har ett ägarproblem. Människor som inte alls vet vad de ger sig in på eller som vill ha en "tuff hund" som inger respekt (snarare rädsla). Detta hävdar många bullterrierägare och skyller även på att de som hatar kamphundar drar alla utav "kamphundsraser" över en kant.

Visst, många gånger är det sant att folk tänker "en gång träffade jag en dum bulle, så därför vet jag att alla bullar är dumma!", men blir det bättre av att vi bullterrierägare är precis likadana...?

Bara för att vi har hundar som dagligen utsätts för nedsättande ord, fördomar och diskriminering, kan vi inte säga detsamma om andra raser! "Tänk alla dessa ettriga chihuahuas! Dessa dvärgraser borde ha munkorg!" eller "Jag blev biten av en drever en gång, därför vet jag att de är farliga!". Låter inte dessa resonemang skrämmande likt "en gång kamphund, alltid kamphund"-resonemanget?

Är det konstigt att vi är rädda om vi alla är så grymt generaliserande? Hade alla vidgat vyerna, öppnat ögonen och sett längre än den egna nästippen, kanske världen skulle sett annorlunda ut. Kanske skulle vi levt i ett mer tolerant samhälle. Kanske skulle vi levt i ett samhälle där "alltså jag är inte rasist, MEN..." inte längre var ett begrepp.

I vilket fall som helst tycker jag att vi bullterrierägare ska föregå med gott exempel. Låt folk klanka ner på våra hundar, som kanske inte alltid förtjänar ens en gnutta av det som sägs, men inte ska vi ge folk anledningar att kalla kritiken befogad...